Om att ge bort böcker
Jag älskar att köpa presenter till folk i allmänhet, men allrahelst om personen gillar att läsa böcker. Det är så underbart att tänka efter vilken bok man tror skulle passa födelsedagsbarnet/julklappsmottagaren bäst. Och det gör inget om jag tror att personen skulle tycka att mina favoritböcker var världens tråkläsning - det roliga är inte att sprida ut Drömfakulteten till personer som helst läser thrillers, utan att hitta något man tror passar som handen i handsken.
Idag fyller min pappa år och igår fyllde syrran år. Genom åren har jag prackat på min syster snygga flashiga modeböcker fulla av bilder, en Paris Hilton-dagbok och annat i samma anda. Något jag själv knappt skulle orka bläddra igenom men som glatt henne mycket. Men hon gillar inte böcker, så i år fick hon något annat. Pappa däremot är ett stort fan av deckare. Med det i bakhuvudet gick jag in på Åhlens city och bad om ett riktigt bra deckartips. Resultatet blev en annorlunda spänningsroman som utspelas i Skottland, samt Box 21 av Roslund & Hellström som jag vet att han saknade i sin bokhylla. Dessutom fick han Lemmys självbiografi White line fever som ett lite annorlunda inslag. Perfekta pappapresenter helt enkelt! Förra året fick han bl. a Shantaram och pratar fortfarande om det intryck den gjorde på honom.
Hur brukar ni tänka när ni ger bort böcker - ger ni sådant ni själva läst och gillat eller försöker matcha personens smak?
Gärna både och faktiskt! Allra först tänker jag på vad personen skulle gilla och vad den har för smak, men om det sedan stämmer med något jag gillar så väljer jag det, då vet jag att det är en bra bok de får! (Bra enligt mina kriterier visserligen, men jag tycker det är bättre än en helt "okänd bok").
Om jag hade någon i min omgivning som gillade att läsa lika mycket som jag skulle jag självklart försöka matcha den personens smak - fast helst skulle jag vilja kunna rekommendera boken personligen också! Men sådana här härliga bekymmer har jag tyvärr inte.
Eller jo! Jag gav ju Hungerspelen till brorsans tjej (som är den närmsta boknörd jag kan komma på i min bekantskapskrets, men hon är långt ifrån som jag ändå) och det blev en hit faktiskt! :)
Jag blir mer och mer sån att jag vill ge bort böcker i present, på något sätt har det börjat kännas som den perfekta presenten.
Tyvärr så har det även inneburit att jag gjort lite fel några gånger, som när jag försökte ge mamma (som hatar att läsa) en ljudbok, och sa "du får byta om du vill", och hennes svar blev "Ja, det vill jag nog".
Misslyckande!
Jag tycker supermycket om att ge bort böcker, men det gäller ju att man väljer sina offer med omsorg... Jag försöker hålla mig till att ge människor som läser mycket, istället för att ge alla böcker och veta att de aldrig kommer bli lästa. Sen försöker jag nog passa in vad personen i fråga brukar läsa, och korsreferera det med mina egna åsikter. Ibland blir det en superhit!
Eli: Sådär brukar jag också göra. Tyvärr känner jag inte många med samma boksmak som jag, men några stycken är det och då är det extra kul med presentköp. Nackdelen är då att det är nästintill omöjligt att veta vad personen har läst/inte eller om personen är som jag och hamstrar på sig böcker. Då är risken stor att boken redan står oläst i bokhyllan. Men det är kul att fundera fram och tillbaka och välja nåt man tror passar perfekt.
Lisa: Kul att det blev en hit, då har du iaf en person att lägga ner extra presenttankemöda i bokväg på. ;)
Tidningsida: Ja, det är ju den perfekta presenten. Ingen vågar köpa böcker till mig tyvärr (men det kanske ändras nu när jag har lagt upp önskelistan i bloggen) men annars är det ju även det roligaste att få! Åhnej vilket jobbigt misslyckande, synd att din mamma inte gav det en chans. Det kanske hade förvandlat henne till världens bokmal, vem vet?
Rödluvan: Jo, så är det förstås. Synd att jag inte alls läser deckare, för det är ju svårt att kommentera när personen öppnar paketet. Man ba "ja där är en... såndär deckare". Men ibland blir det bra.