ord och inga visor

Idag är det Åsas tur att boktipsa. I vanliga fall bloggar hon roligt och bra här, om böcker förstås. Hon tipsar dessutom om en bok av en av mina favoritförfattare, kära Selma så det är extra fint. Just hennes tips har jag dock inte läst än, har ni? Här kommer texten:

Knepet är att få rätt berättelse i händerna vid rätt tillfälle i livet – då uppstår magin. Jag hade läst Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien tidigare, som femtonårig. En femtonåring med något begränsat känsloregister, om jag ska vara helt ärlig. Och historien lyfte begripligt nog inte riktigt då, istället blev jag mest förbannad. Den här sommaren slog den hjärtskärande berättelsen om Jan i Skrolycka, en man som arbetat hårt i hela sitt liv men aldrig fått älska på riktigt förrän dagen hans dotter föds, an precis rätt strängar i mig.

Jan är bokens huvudperson och han lever tillsammans med Kattrina på en liten gård där dagarna och åren passerar under hårda arbetspass. Paret får så småningom en dotter som Jan till en början inte alls ser fram emot att få ta hand om, men efter att han hållit den lilla flickan i sin famn för första gången så är hon allt för honom. Hans liv har fått en mening tack vare henne. Barnet döps efter själva solen och får därmed namnet Klara-Fina Gulleborg, ett namn som givetvis är lika ovanligt som den närmast självutplånande kärleken från fadern.

Klara-Fina växer upp och kan i sin fars ögon inte göra något fel. En dag passerar en handelsman förbi gården och med sig har han ett stycke vackert rött tyg som skulle passa utmärkt som klänningstyg åt den vackra flickan. Då familjen inte har råd att betala för tyget får de det som gåva. Detta blir början till familjens sönderfall. De övriga byborna stör sig på Klara-Finas uppsyn och tycker att familjen satt sig på alltför höga hästar.

Något senare hamnar familjen i ekonomisk knipa och Klara-Fina som hunnit bli vuxen bestämmer sig för att åka till Stockholm för att tjäna ihop pengar till sina föräldrar så att de ska kunna behålla gården. Den dag dottern lämnar hembygden upphör i princip kontakten mellan henne och föräldrarna. Ett brev kommer med pengarna de behöver för gården, men personliga hälsningar saknas såväl som information om livet i huvudstaden. Kort därefter börjar rykten om att Klara-Fina fallit i olycka, det vill säga har prostituerat sig, florera hos de skadeglada invånarna i byn. Informationen blir för mycket för Jan, som börjar sjunka djupare och djupare in i galenskap på grund av sin sorg och saknad. Han inbillar sig att han är kejsaren av det lyckliga landet Portugallien och att hans efterlängtade dotter är kejsarinnan vars återkomst alla inväntar. Byborna spelar med i dessa vansinnigheter, stundtals för sin egen underhållning, stundtals för att de inte vet någon annan råd.

Slutet är, som ni alla förstår, så innerligt, hjärtskärande sorgligt att jag närmast ville slita mitt eget hjärta ur bröstet för att slippa uppleva eländet.

Har du inte läst den – gör det! Har du läst den – läs den igen! Har du läst den flera gånger – se filmatiseringen med fantastiska underbara Ingvar Hirdwall i huvudrollen som Jan i Skrolycka och med regi av Lars Molin och gråt sådär ohejdat som bara en berättelse om faderskärlek kan få dig att göra.