ord och inga visor

"Play the piano drunk like a percussion instrument until the fingers begin to bleed a bit."

Boklördag 1: Om kanon och klassiker

Vänligen läs verk av författarna ovan i avskräckande syfte, om du är under 17. Eller?

Välkomna till min boklördag, inspirerad av DN:s bilaga med samma namn. Under dagen kommer jag publicera många inlägg här på en och samma dag. Lite roligt, lite inspirerande och lite funderande.

Det första inlägget blir nog det mest allvarliga. Detta beror på att jag inte har orkat plocka fram kameran än. Men efter ytterligare någon kopp kaffe och kanske en stunds läsning i Övervintring så ska jag fota inför resten av dagens inlägg.

Just nu pluggar jag ju till en magister i litteraturvetenskap. För tillfället parallelläses två delkurser: Introduktion till litterär tolkningsteori och Att läsa och tolka litteraturens klassiker B. Det blir lite omvänd ordning så A-delen kommer jag läsa i höst och C-delen av klassiker-delkursen senare i vår.

Vi har haft Anders Cullhed som lärare i klassiker-kursen och kommer hädanefter att ha Anders Olsson. Bägge är professorer – visst är det härligt med den där expertisen! Varje seminarium är fyllt till brädden av intressant innehåll. Första seminariet i delkursen, för några veckor sedan, handlade om klassiker och kanon i litteraturen. Det är ett omdebatterat ämne, med all rätt. För vem kan egentligen avgöra vad som är kvalitativ litteratur och vad som inte är det? Seminariet var väldigt intressant. Cullhed sade bland annat att den modernistiska rörelsen alltid varit emot litterär kanon under 1900-talet, men att de ändå alltid haft en egen (mer eller mindre uttalad) kanon. Han exemplifierade med Ekelöf och några till, som alla haft sina intakta litterära gudar.

Och det vet man ju hur man själv är. Det går nästan inte en dag utan att jag nämner någon ur min egen personliga litterära kanon. Även om jag inte skulle kalla den just så (dags för ett inlägg med rubriken MIN PERSONLIGA LITTERÄRA KANON ?).

En sak som är lite tråkig är att klassiker-läsningen förmodligen kan sabba gymnasieelevers läslust. Är man inte redan intresserad av litteratur så kan man kanske inte se det fascinerande i att läsa typ Gösta Berlings saga. Så kände jag i gymnasiet, och då har jag ändå älskat böcker sedan jag kunde gå. Brukade släpa runt bokhögar från rum till rum som barn. Ungefär som att jag nu släpar runt böcker i väskan. Alltid en reserv med, även om jag bara ska åka tunnelbana fem minuter på hela dagen. Ändå satt jag där och PINADE mig igenom klassiska krigsskildringar, Den Löwensköldska ringen och Ekelöf-dikter och undrade vad grejen var. Nu njuter jag av Selma och Ekelöf som man njuter av stans godaste kaffe. Men alltså inte då.

Sedan tycker jag det är viktigt att äldre verk inte glöms bort till förmån för den moderna floden av nyutgivet. Och någon måste ju välja vilka verk som ska nytryckas och vilka som ska "glömmas bort" för att kanske lyftas fram någon annan gång. Jag menar, enligt mig så MÅSTE alla människor kunna få tag på Moa Martinson, Anne Franks dagbok, Charles Bukowski, Lagerlöf, Gustave Flaubert osv osv. Det bara måste gå. Böckerna är för bra för att glömmas bort. Så egentligen ser jag nyttan i en litterär kanon. Det är mycket annat jag är emot i den litterära världen, till exempel den extrema kommersialiseringen av dagens utgivning, fokuset på deckare etc. Men det är en annan historia.

Det här skulle man kunna fortsätta skriva om hur länge som helst. Jag bryter här för stunden. Hur ser ni på klassiker och kanon?

Jag går i tredje ring nu och jag älskar svenskaúndervisningen, dock inte min lärare. Jag tror att vilka böcker som prioriteras i Svenska B beror på läraren, min lärare är väldigt intreserad och därför läser vi massor klassiker. En bra sak som han gör är att välja ett antal böcker ur en epok som man kan välja mellan. Då har eleverna ett finger med i sin läsning :)



Jag tror att en kanon kan vara bra. Men jag tror kanske att det kan stuka de ointresserade och minska ett växande intresse hos eleverna. Flera av mina klasskamrater väljer de kortaste böckerna bara för att slippa. Dessutom finns det dem som aldrig läser böckerna utan bara chansar under seminarier och likande. Det är synd tycker jag men alla kan ju inte bli litteraturvetare D och tyvärr kommer aldrig läsning intressera alla!

Ja hjälp vad läslusten kan förstöras om (när) man tvingas läsa klassiker för tidigt. Strindberg redan i år 9 och det tog lång tid innan jag tog i honom med tång. Min gymnasielärare avskräckte mig från att läsa Lagerlöf. Är därför helt emot en kanon även om det är intressant att spåna på vilka titlar som skulle ingå.

Eli: Nej, jag håller med om att alla såklart ska få gilla vad de vill. Å andra sidan får ju de böckerna sin beskärda del av uppmärksamheten ändå så de kanske inte behöver kramas ihjäl även av forskningen, jag vet inte? Men jag uppfattar att just astrid lindgren är väldigt respekterad även på universiteten, de brukar till och med ha fristående kurser som berör enbart astrid? :)



Ebba: vad kul att du älskar svenskundervisningen, det låter ju skitbra att ni får välja. Annars blir det ju verkligen tvång och då blir det knappast roligt att läsa för någon. Och du har helt rätt i att alla inte kan vara intresserade av läsning och det är ju faktiskt helt okej. Men jag tycker att skolan ska göra sitt bästa för att väcka läslust för jag tror det finns en bok för alla. Min pojkvän har t. ex berättat att han har flera kompisar som aldrig hade läst en enda bok och så valde han ut någon som han trodde skulle passa dem och de sa "finns det verkligen böcker som är skrivna såhär?" och blev helt hooked. Det är fint tycker jag.



enligt O: Ja strindberg är det nästan fortfarande lite skämmigt att läsa tycker jag, eller prata om, just för att det var sådant tråktvång i gymnasiet. Men han var en intressant person, det kanske är något man borde lyfta fram i skolan istället? ifall jag skulle ha fått höra om vilken rebell han var så hade jag säkert blivit mer intresserad. Än att få höra hur revolutionerande inledningsmeningen i Röda rummet är, liksom.. Jag tycker du ska ge Lagerlöf en chans, hon skriver fantastiskt fina berättelser! Jag är som du kanske märkte inte emot en kanon men förstår vad du menar..