Hjalmar-citat med Libyen-anknytning
Det var värst vad skralt det har varit med uppdateringar här under veckan. Till en viss del beror det på att jag håller på och förbereder inför nästa fredag, men det har också med lite orkeslöshet att göra. För att inte tala om att jag sitter på dn.se hela tiden och läser om det som händer i Libyen. Jag har varit där en gång. Suttit i ett vardagsrum i Tripoli och druckit kaffe och i bakgrunden stod den statliga kanalen på. Den där jublande folkmassor och tal av Ledaren repriseras. Sett ett och samma ansikte draperat över stortavlor över hela staden. Jag sa till en taxichaufför, helt utan vidare anspelningar, att det var väldigt många bilder på ledaren i Tripoli. Yes, sa taxichauffören då. He is a big leader. Och så mötte han snabbt min blick i backspegeln. I en diktatur är alla konstant avlyssnade. Eller lever under risken för att vara det. Man måste vakta sin tunga.
Jag skriver texter kring detta, läser alla artiklar jag kommer över och bävar, bävar. Hoppas på att Libyen blir ett fint land. Kopplar diktatorns kroppsspråk till en annan väldigt känd diktator som dog i en bunker. Tänker på Hisham Matars Ingen i världen. Det är en utmärkt roman med Libyen-anknytning som jag läste för några år sedan och varmt rekommenderar.
Och så tänker jag på det här citatet av Hjalmar Söderberg, när jag ser de där yviga kroppsrörelserna och näven som slår i bordet i diverse klipp på internet:
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
Nåväl. Imorgon ska jag tycka till om en bok och har lite andra bloggplaner. I helgen läser jag Smitning av Dominique Dyens och Döden & co av Lukas Moodysson. Vad läser ni?
Kommentarer
Postat av: Böckerx3
Intressant att du varit där! Jag var i Egypten bara veckor före kaoset.
Har läst Kärlek i kolerans tid så gott de går med besök hos föräldrar o magsjuka
Trackback