ord och inga visor

I början var jag lite skeptiskt inställd till boken som jag ofta är av någon konstig anledning (?! vadan detta..).

Detta är en riktigt underbar roman! Den är fan värd alla priser i världen. Den handlar om en liten flicka, vars mamma förgiftar sin ex-pojkvän för att han inte vill vara tillsammans med henne. Mamman hamnar i fängelse och den lilla flickan börjar skickas mellan olika fosterhem runtom i USA (fast mest i Kalifornien. Usch jag hatar att skriva så. California låter fan bättre). Fosterhemmen är välidgt olika sinsemellan och när hon äntligen har hittat rätt och funnit en trygghet i sitt liv så krossas allt återigen. Egentligen är det svårt att sammanfatta handlingen utan att på något sätt förstöra läsningen av boken. Den är helt fantastisk hursomhelst och omöjlig att lägga ifrån sig. Språket är personligt och lätt att ramla in i för att sedan sitta fast. Detta är författarens debutroman och var en bestseller i USA när den kom ut (1999). 

Denna bok är väldigt speciell, väldigt psykologisk. Tog för ovanlighetens skull över en vecka att läsa. Den är skriven på ett intressant sätt. Samma händelse beskrivs men ur fyra olika personers perspektiv. Det handlar om Henrik, som är en självgod och väldigt osäker person, en sådan som måste klanka ner på andra för att själv må lite bättre. Om hans fru Eva, som är nedtryckt och deprimerad, som drömmer om sin forna karriär som dansös. De bor på en skruttig båt i Västindien. Hon vill åka därifrån, trött på barn som beter sig som vildar och en man som behandlar henne som skit. Han är otrogen och svinig. 

Ja, den här boken läste jag ut på mindre än 24 timmar och då hann jag ändå äta hos mina föräldrar, gå på bio och fika däremellena (plus sova, duscha och allt annat normalt). Haha. Den är jättehärlig och måste vara självupplevd, annars blir jag chockad.

Boken utspelas i Jamaica där huvudpersonen bor. Man får reda på en hel del fakta om landets tillstånd och historia men aldrig så att läsningen blir tråkig eller känns fackboksaktig. Det är mycket weed, mycket hur hon umgås med folk hon känner eller stöter på. Boken är inte romantiserande utan tar med skottlosningar och spridningen av aids samt andra problem i dagens Jamaica.

Jag läste den ivrig om att hela tiden veta vad som skulle komma härnäst och ville inte lägga den ifrån mig. Och nu vill jag åka dit mer än någonsin! Verkar så lugnt. Trots droger, vapen och gogodansare som gör business (säljer sig), så vilar ett lugn över människors sätt att vara (även om Lefty oroar sig en hel del över eventuella CIA-spioner). I dont think yoga is needed in Jamaica. Brabrabra bok!

Men sitt inte här då, läs den!

Den här boken handlar om Jens, exnazisten som blir kär i Annie (som åker på vänsterdemonstrationer). Om kattis som forskar på KS och blir kär i den kinesiske gästforskaren Wei. Om bitchen Ellinor på deras jobb. Om häxan och föreläsaren Hedda som bor granne med Jens. Och hur deras historier på ett sätt korsar varandra. I början var jag lite skeptisk. Språket var trist och opersonligt och handlingen osammanhängande men man kommer snabbt in i boken och vänjer sig vid sättet den är skriven på. Det är en varm bok, full av kärlek även om det inte står direkt skrivet svart på vitt (SKÖNT!).
Om osäkerhet och ensamhet, liv och död. Lite samma typ av bok som Musselstranden. Enkel men fin.

Lånade boken av mamma. Den utspelas i ett litet samhälle i Sörmland i slutet av 1800-talet. Handlar framförallt om en familj. Knekten som förlorar benen i en tågolycka, hans fru Sara Sabina Lans och deras barn och barnbarn. Framförallt Tora, barnbarnet vars mamma dör vid födseln. Fattigdom och elände speglar livet och hon jobbar så småningom som kassörska. Föder ett barn som hon måste lämna bort, och sedan två till. I början verkade boken tråkig och seg, mycket pga det något gammeldagsa språket men den växer medan man läser och efter ett tag ville jag knappt lägga ifrån mig den. Man får verkligen en verklighetstrogen bild av hur livet i Sverige var för inte allt för längesedan. Jag tror inte budskapet var vad som följer, men jag blev jätteinspirerad av boken. Jag känner mig superinspirerad nu! Inte att bli bonde, självfallet, men att njuta av livet och inte komplicera saker så himla mycket och inte göra en biggy av nada.
Att göra saker i lugn och ro (fast jag vet medan jag skriver det att det är omöjligt, jag tillochmed kissar snabbt för att jag är så otålig , haha)-

Jag gillade denna bok, överraskande nog! Måste nog införskaffa mig ett eget ex när ekonomin tillåter (och förhoppningsvis har den nya upplagan ett finare omslag!) Jag är lite knäpp sådär, vill liksom äga de böcker jag tycker om även om jag redan har läst dem och ha dem stående i bokhyllan (som jag ännu inte äger)... Boknarkoman, helt enkelt! fast för den sakens skull inte nördig eller nåt :D jag är världens mest fucking översociala människa typ. Jaja, det finns en annan blogg för den sortens information!

Lånat denna också av Julia. Tror jag började läsa den i typ juni eller juli! Sedan lade jag ifrån mig den och började inte läsa igen förrän nu nyligen. Boken har antagligen politiska budskap som var aktuella när den skrevs och som jag inte ens uppfattar. Den handlar om olika människor i madrid och vad de har för sig.  Det fokuseras dock på så många olika människor att man som läsare inte håller reda på vem som är vem, och vem som har gjort  vad.

Man märker dock att något ofta återkommande är kontraster mellan fattiga och rika. Typ den rike borgmästaren satt och väntade på att få sin stek serverad. I lägenheten intill satt fru José (eller vad de nu kan heta) och bad till gud att hon skulle ha råd att köpa sin dotter en ny kappa innan vintern kom. Det där var ett exempel jag själv kom på men man märker ofta dessa kontraster, som på ett sätt kan vara bra och intressanta om inte boken i övrigt var så sammanhangslös på ett negativt sätt (ibland gillar jag sammanhangslösa böcker, se nedan om Bob Hansson t.ex)-

Slutet förstod jag inte alls. Nja, ingen höjdarbok alls faktiskt. (eller så är jag för korkad to get the point, men det tror jag fan inte! ;) )

Jag fick en gång för hundra år sedan en kommentar på haket, att jag skrev som Bob Hansson. Sedan den dagen har jag tänkt köpa och läsa något av honom men det har aldrig blivit av. Nu hittade jag denna bok hos Julia och läste den genast. Han skriver på ett väldigt härligt sätt fast hans dikter behöver mer eftertanke än den jag gav dem. Måste läsa mer av honom. När man läser utan att riktigt reflektera, blir det som ett skönt ordflöde, en galen mix av ord och situationer som är en njutning för själen.

Nu har jag glömt/inte orkat skriva in vilka böcker jag har läst på några veckor så nu är det dags att skriva upp de böcker jag har läst sen sist!

Tjuven av Göran Tunström
En ganska svårsammanfattad bok egentligen. Huvudpersonen är Johan, fast det framgår inte förrän efter en bra bit in i boken. Det börjar med att handla om Ida och Fredrik i Sunne någon gång på 40talet (tror jag). En fattig familj. Ida är intelligent men hon gifter sig med fredrik och därmed försvinner hennes möjligheter till vidare personlig utveckling. De får tolv barn tillsammans. Fredrik super, kräver, våldtar och slår henne och i denna miljö i ett smutsigt hem, växer barnen upp. Johan och Hedvig har en väldigt nära relation men sedan blir hedvig galen och läggs in på ett psykhem (eller vilken den politiskt korrekta termen nu än må vara).. kanske gör hon det för att slippa hantera den hårda vardagen, för att slippa tänka. Det kanske är som en försvarsmekanism. För att inte bryta samman, skapar hon sig en egen värld. hursomhelst åker Johan till uppsala efter att ha fått reda på att det var hans förfader som stal silverbibeln från italien och tog in den i sverige. han finner plötsligt en mening med sin tillvaro när han inser att hans familj inte alltid har varit lika rutten och förljugen som den är nu. Han inser att han har en mening i livet: att stjäla silverbibeln. För att kunna göra detta börjar han plugga gotiska och andra saker... anyway.. Efter detta fokuseras boken nästan bara på hans liv (och blir bra och intressant). I början är boken ganska seg och ibland ville jag nästan sluta läsa den. Men den blir bra även om språket ibland faktiskt är lite för invecklat och svårt att koncentrera sig på. Fast ibland var den sjukt deprimerande. Jag vet inte riktigt vad denna sammanfattning ger för intryck men läsvärd är den.. Well, enough..