ord och inga visor

Lånade boken av mamma. Den utspelas i ett litet samhälle i Sörmland i slutet av 1800-talet. Handlar framförallt om en familj. Knekten som förlorar benen i en tågolycka, hans fru Sara Sabina Lans och deras barn och barnbarn. Framförallt Tora, barnbarnet vars mamma dör vid födseln. Fattigdom och elände speglar livet och hon jobbar så småningom som kassörska. Föder ett barn som hon måste lämna bort, och sedan två till. I början verkade boken tråkig och seg, mycket pga det något gammeldagsa språket men den växer medan man läser och efter ett tag ville jag knappt lägga ifrån mig den. Man får verkligen en verklighetstrogen bild av hur livet i Sverige var för inte allt för längesedan. Jag tror inte budskapet var vad som följer, men jag blev jätteinspirerad av boken. Jag känner mig superinspirerad nu! Inte att bli bonde, självfallet, men att njuta av livet och inte komplicera saker så himla mycket och inte göra en biggy av nada.
Att göra saker i lugn och ro (fast jag vet medan jag skriver det att det är omöjligt, jag tillochmed kissar snabbt för att jag är så otålig , haha)-

Jag gillade denna bok, överraskande nog! Måste nog införskaffa mig ett eget ex när ekonomin tillåter (och förhoppningsvis har den nya upplagan ett finare omslag!) Jag är lite knäpp sådär, vill liksom äga de böcker jag tycker om även om jag redan har läst dem och ha dem stående i bokhyllan (som jag ännu inte äger)... Boknarkoman, helt enkelt! fast för den sakens skull inte nördig eller nåt :D jag är världens mest fucking översociala människa typ. Jaja, det finns en annan blogg för den sortens information!