ord och inga visor

Observera!
1- Jag avskyr deckare (som pesten). Ger någon mig en deckare i present så ler jag inte. Inte ens litegrann. (detta trots att jag alltid är glad nästan . Lyckligtvis har ingen gett mig en deckare i present ännu).

2. Jag tycker inte om Liza Marklund pga att jag tycker hon verkar trist och ha gjort svennetrista deckare

3. Därmed ser jag inte ner på folk som läser, avgudar och dyrkar deckare. Jag är inte någon pretto liten brud med snelugg och stjärnor runt ögonen. Ej heller Horace engdahl-wannabe. Tackochlov. Jag bara gillar inte deckare. Punkt.

MEN.

MEN, mina damer och herrar.

Gömda var väl sådär, lite beige, seg och långtråkigt. Trist skriven tyckte jag när jag läste den (läs om den tidigare i denna blogg).

Asyl däremot är SÅ mycket bättre. Gripande, skriven på ett lättflytande och engagerande språk, full av känslor och man ÄR i boken. Jag läste ut den på mindre än två dagar (som var fullsmockade av andra göromål).

På slutet satt jag på tunnelbanan för att möta min mamma. Och grät! Ska inte berätta varför.
Den var såå mycket bättre än Gömda. Riktigt fantastiskt och jag är så glad att allt ordnade sig för Mia.