Starkare än hatet av Tim Guénard
Alltså, förlåt mig. Men jag lade ifrån mig denna bok efter bara fyrtio sidor. Det är ett sant livsöde. Ett övergivet barn, fastbundet längsmed motorvägen. Barnhem, hemska fosterföräldrar.
Saken är bara att jag har läst detta förut. Inte just denna historia, men till exempel "Pojken som kallades Det". Och det känns hemskt att negligera någons livsöde, varje persons livsöde är ju unikt. Samtidigt känner jag att jag är lite mätt på detta, det räckte med Pojken som kallades Det på något sätt.
Jag älskar ju sanna livsöden men de om slagna och övergivna pojkar, illa behandlade av föräldrar/fosterföräldrar, har jag faktiskt fått nog av.
Kommentarer
Postat av: Klara
På något sätt är det ju skönt att vissa får nog - jag med! För anledningen till att det finns så många "likadana" böcker måste ju vara att det gick så bra för de första att fler prövade sin "lycka" inom bokbranschen. Tyvärr fungerar det ju så.
Trackback