Fjärilsjakten av Marika Cobbold Hjörne
På sin födelsedag får Grace ett paket med en tavla av okänd konstnär. Paketet får hon av sin älskare, sitt livs stora kärlek. Han som dog två år tidigare..
i början älskar jag boken. Uppkrupen i soffhörnet, oförmögen att släppa den. Upplägget, handlingen. Härligt, engelsk-romantiskt och mysigt. Men sedan händer något. Eller inget händer, rättare sagt. Boken stannar av och blir lite babblig. Redigeraren hade nog kunnat jobba lite hårdare, strukit lite mer. För faktum är att jag tröttnar på boken. Jaja, gäspar jag.. Graces svärmor ÄR jobbig, understood. Ungefär.
Upplägget däremot, med utdrag ur en illvillig tidningsartikel som sedan följs av kapitel som berättar om det skedda, är genialiskt. Huvudpersonens relation till sitt fotografjobb är också härlig. Resten är lite svagt och fladdrigt. Slutbetyget blir helt okej. Charmmysigt men utdraget.
Kommentarer
Trackback