Gråt inte över spilld mjölk av Anitha Bondestam
Jag som redan är halvparanoid har knappast något behov av att förstärka min paranoia. Varför läser jag då denna bok? en kronisk längtan efter att bli mer neurotisk kanske. Inte vet jag. Staten kanske vet. Staten vet nämligen det mesta enligt Bondestam. Och varför skulle hon ljuga med ett såpass imponerande cv? (från adlibris: Genom sin bakgrund som både kommunikationsminister och generaldirektör för Datainspektionen har författaren en unik inblick i de dataregister som redan idag existerar och hur de kan brukas och missbrukas.)
Detta är en roman men som roman ger den mig ingenting. Språket är stelt och uppstyltat, handlingen känns platt. Matt. Det som gör att jag formligen sträckläser är all info som ryms inom dessa limegröna pärmar! I Sverige kan vemsomhelst få veta i princip allt om vemsomhelst. Med cash och kontakter kan den blidaste tjänstemannen lämna ut hela din bakgrund som flygpassagerare, mobilanvändare och konsument (kontoutdragen är inte for your eyes only).
Exemplet med killen som sökte jobb men inte fick det pga missförstånd från chefens sida (chefen som lade näsan lite FÖR blött), ger mig chills down my spie. Sverige = Sovjet om vi inte ser upp. Wake-up call. Gud så obehagligt och intressant. Jag vill kasta bort den här boken, slippa tänka på det. Har dock en stark känsla av att jag inte kan...
Kommentarer
Trackback