ord och inga visor

Det är en liten pojke som berättar historien för oss, på barns vis. Han är väldigt lillgammal och bor i New York med sin mamma och hans farmor bor på andra sidan gatan. Pojken vet mer än de flesta om småsaker och är en väldigt lustig karaktär som sådan.

Han berättar historien om hur hans pappa föll och föll. Och föll. Ner för alla de där våningarna. Och hans pappa som aldrig ens var i Twin towers, bara just den där dagen. Och han bara föll. Huvudpersonen (som jag dessvärre inte minns namnet på just nu pga anledningen som jag skrev i föregående inlägg) undrar vad hans pappa tänkte den 11 september. Eller om han hann tänka överhuvudtaget. En dag hittar pojken en vas högst upp i pappans garderob, i vilken det ligger en nyckel och en lapp som det står Black på. Pojken bestämmer sig för att hitta personen som nyckeln tillhör och börjar metodiskt söka upp olika personer med efternamnet Black runtom i New york.

Han möter många intressanta karaktärer. Samtidigt berättas historien om hans farmor och farfar och deras speciella relation. Hur de hade träffats redan i Tyskland men sedan inte blivit tillsammans förrän långt senare när de båda hade flyttat till USA.

Det är en vacker och väldigt speciell bok. Ibland kan jag känna att den blir lite enformig men den är garanterat läsvärd!