ord och inga visor

Åh, åh!

Läste den här boken även på gymnasiet. Men jag tror inte riktigt att man är mogen nog att njuta av den då. Jag var iallafall inte det. De skamligt invecklade meningarna och formuleringarna ger mig gåshud och handlingen är förvisso smått förutsägbar, men nevertheless vacker.

Ämbetsmannen som bara bryr sig om sitt arbete och aldrig tänker på annat än att skriva de perfekta bokstäverna dag ut och dag in. Som en dag får något annat på hjärnan och då enbart tänker på det; en ny kappa. En kappa som slutligen blir hans död (tro mig, jag förstör inget genom att avslöja det om någon mot förmodan inte har läst boken. Den är så tunn ändå).

Jag läste ut den på en halvtimme denna gång. Inte blev jag väl direkt överberörd eller engagerad, men boken utgjorde en perfekt kamrat medan jag drack kaffe och kedjerökte på balkongen för några dagar sedan. (nu lät det visst som att jag sällan har sådana eftermiddagar. Hrm).