ord och inga visor

Här möter vi läkaren som jobbar extra på en hemlig mottagning för flyktingar utöver det dagliga heltidsjobbet. Läkaren som har villa, man och barn. Läkaren med perfekta vänner som hon lagar perfekta middagar åt. Som en dag blir berörd av en kvinnas livshistoria och väljer att hjälpa henne. Hon låter kvinnan, som är från Moldavien, flytta in i villan och börja arbeta hos dem som hushållerska. Allt för att få bort henne från den tidigare familjen där hon fick sova i källaren och behandlades som skit.
So far, so good. Problemet är bara att läkarkvinnan kanske inte hjälper Katerina från Moldavien, utan sig själv. Kanske hon gör allt detta för att känna sig som en god och verksam medorgare, och inte för att hon verkligen känner empati och omtanke för kvinnan.
Sakta utvecklas en svartsjuka. Varför får Katerina bättre kontakt med barnen? Varför var inte maten så god när hon, hustrun och mamman, lagade den?

Boken har två olika sidor tycker jag. Den ytliga, berättelsen om svartsjuka, klasskillnader och konflikter. Och den djupare, underliggande som är otroligt intressant och kan väcka många diskussioner. Boken är välskriven och engagerande. Som jag nämnde läste jag den i Rom och blev verkligen inte besviken på min packning, trots att det var mycket att släpa. Det här är en verkligt fin och engagerande roman.