ord och inga visor

Jag kan inte låta bli att skriva om den redan nu, innan bokcirkelsnacket.

Först lite av min Easton Ellis-historia:
Det hela började med att jag och en nära vän gick och såg American Psycho på bio. Vi var väl runt femton och det är oklart varför vi valde att se den av alla filmer. Vi tyckte den var osedvanligt intressant och spännande och satte båda snabbt tänderna i boken. Vi älskade den. De råa detaljerna kunde man ju bara bläddra förbi. Resten var så coolt och mindblowing.
Vi började diskutera boken och filmen i forum på skunk, som vi då var mycket aktiva i. Minns ni skunk?
Både jag och min nära vän var övertygade om att de här morden som begicks av denne anonyme (för att han var som alla andra) börsmäklare, faktiskt inte ägde rum i verkligheten.
Att morden var hans sätt att fly från den trista vardagen och låtsas att han gjorde något han ansåg "särskilde honom från de andra på Wall street". En skarp samhällskritik alltigenom.
Bratsen lät sig luras rakt av, de tänkte: WOW, en cool kostymkille med pengar som mördar horor.
Ack, så föga anade de att vår tolkning stämde.
Kort sagt: Vi blev Easton Ellis-fans.

Sedan läste jag Glamorama och tyckte att den var fantastisk.
Nu, många år senare, blev det Lunar parks tur.
Lunar park, boken där Easton Ellis i ett stycke nämner att American psycho VAR en samhällskritik. Vi hade rätt, femton år gamla, jag och min nära vän. Heja oss.

Problemet är att jag inte längre gillar skräck speciellt mycket och nästan aldrig läser skräckböcker. Jag har dock inget emot det (som jag har med deckare) så jag tänkte: Det är ju Easton Ellis.

Boken är intressant. Den handlar om en person som kan verka oerhört självbiografisk. Karaktären har samma namn, förutsättningar och författarbakgrund som författaren själv. Min gissning är dock att den inte alls är självbiografisk någonstans, utan att detta är ett enkelt trick för att locka den där stora boats-målgruppen. Vad tror ni?
Patrick Bateman (karaktären från American psycho) blir livs levande och kliver in i författarens liv genom att han börjar iscensätta romanens mord i verkligheten. Eller?
Dotterns Terby börjar leva och vara elaksinnad utan att han har batterierna i sig. Eller?
Easton Ellis lever i ett vakum av psykofarmaka och heroin, föräldrarmöten och mogondrinkar när barnen gått til skolan.

Jag kan inte säga så mycket mer men tycker att boken är spännande, man sitter som på nålar.
Den lyckas med vad den vill lyckas med, helt enkelt och det är ett hyfsat betyg.

Även om jag gillade Glamorama mer.
Vad tycker ni som läst Lunar park om boken? Länka gärna till era recensioner.