ord och inga visor

I veckan träffades min ena bokcirkel och diskuterade Röda rummet, och kunde enas om att man nog måste googla lite innan läsningen för att få ut något av den. Man måste veta lite om Strindbergs avsikter (han var naturalist och låter därför alla karaktärer prata naturtroget; de rika pratar på ett visst sätt, de fattiga på ett annat i röda rummet-världen, något som var nytt då). Jag älskar stockholmsskildringar från förr i tiden och fascineras av att veta hur man pratade och hur Stockholm fungerade. Tycker dessutom om det gammeldagsa språket, i lagoma mängder (voro, gingo etc).
Lite mer kött på benen hade inte skadat innan den här läsningen men jag tycker ändå att många delar av boken var väldigt läsvärda, medan andra blev helt obegripliga för mig som inte är så insatt.

Jag känner mig nästan mer nyfiken på författaren Strindberg och ska köpa en biografi jag spanat in på Pocketshop. Det blir sommarläsning om några månader.

Vad gäller Svindlande höjder har jag bara tagit mig igenom halva och pausat lite där eftersom jag fortfarande inte fastnat. Ska läsa ut den så snart som möjligt, eftersom vår nästa hemtenta delas ut på torsdag, men även Fröken Julie, Vildanden och Gösta Berlings saga måste plöjas först. Idag blir det dock ingen läsning. Efter en underbar långpromenad och lunch, ska jag nu dricka kaffe och bara skriva litegrann. Skönt, ibland måste man pausa för att kunna njuta av alla ord man stjälper i sig!