Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July
Ingen hör hemma här mer än du är en väldigt omskriven novellsamling, åtminstone i bokbloggvärlden. Och nu är det min tur att säga vad jag tyckte om boken:
Novellerna är lagom långa, somliga bara några sidor, andra kanske 30. Under läsningen känner jag aldrig att jag tröttnar. Det fina är också hur alla handlar om ganska udda människor, eller människor med udda problem. Det känns på något sätt som en väldigt modern novellsamling.
Vi möter flickan som är kär i sin bästa vän och som blir övergiven av just den vännen. Kvarlämnad i den lägenhet de flytt till, unga och sugna på att frigöra sig från föräldrarna. Vi möter kvinnan som blivit som en mamma till sina vänners barn, men som sedan tvingas ge upp detta modersskap. Och så möter vi en hel rad underliga karaktärer, med underliga tankar. Antagligen är det här ingen bok jag kommer återkomma till i tankarna men den gav mig mycket under läsningen.
Nackdelen, som väl i och för sig inte gäller enbart för den här novellsamlingen, är att man ju aldrig "connectar" med någon av karaktärerna eftersom man inte hinner lära känna dem. Kanske är det också därför jag förvisso verkligen tycker om den här boken, men den berör mig aldrig på djupet eller ens i närheten av djupet.
Spännande och nyskapande är hursomhelst några passande adjektiv. Och vid läsningen minns jag också Åtta procent av ingenting som jag skrev såhär om i våras. Är det här en ny företeelse? Coola unga novellskribenter som ger sina böcker underbara titlar och fyller dem med allehanda varierande karaktärer utan att någonsin tråka ut? Kanske har det att göra med att folks koncentrationsmöjligheter minskat i takt med att internetflödet ökat? Novellen är kanske den nya romanen?
Nä, nog föredrar jag romaner där man verkligen sveps med, gärna tjocka sådana. Men för att skölja ner emellanåt, så läser jag gärna härliga novellsamlingar.
Har ni några förslag på fler moderna och bra novellsamlingar? Tips, tack!
Kommentarer
Trackback