ord och inga visor

Varför inte variera lite och punkta upp min bokliga situation de senaste dagarna:

1. Efter en sommar där läsandet har flutit på och jag lyckats läsa böcker som varit hyfsat lätta att komma in i (och en hel del bra, faktiskt!), har detta nu saktats av när jag läser Sin ensamma kropp (mer om den imorgon, då den ska vara utläst). Den är fruktansvärt långsam och tradig hittills och jag förväntar mig inte förbättring. Ibland glimmar något till, en fin formulering eller ett fint kapitel. Men inte tillräckligt ofta. Alltså står jag och stampar på samma ställe och är inte sugen på att läsa helt enkelt. Men det är en bokcirkelbok till på måndag så jag känner mig lite nödgad att avsluta. Kommande böcker bjuder dock definitivt på bättring, känner jag på mig...

2. Igår var det dags för en av mina bokcirklar. Vi diskuterade Sista kulan sparar jag åt grannen, som jag tyckte mycket om. Jag formulerade mitt gillande såhär. VI sågs på Rosa drömmar, ett sunkhak på Lilla Essingen. Det var trevligt och lite kallt. Kanske borde man ha tagit vin istället för cola light för att slippa huttra. En hel del boktips (plus rapporter om sommarläsningen) utbyttes i vanlig ordning. Lite läsinspiration kom där.

3. Häromdagen klickade jag in mig på Amazon.com, efter att frustrerat letat runt efter några Coupland-böcker på svenska, utan resultat. Amazon-beställningen är tydligen försenad och lär komma i slutet av september. Men det spelar inte så stor roll egentligen. Dessa böcker blev det:

We were the Mulvaneys av Joyce Carol Oates (också helt omöjlig att få tag på på svenska)

Miss Wyoming av Douglas Coupland

Eleanor Rigby av Douglas Coupland

Life after God av Douglas Coupland

Jag läser sällan på engelska pga ren lathet, men Coupland känns väldigt mycket som en originalspråksförfattare också. Läser ni helst på svenska eller engelska/originalspråk?  Nu blir det Upp till kamp (av Peter Birro) i svt play, eftersom läsningen inte alls lockar där från sängöverkastet. Tyvärr.