ord och inga visor

Min galet snygga utgåva. Dålig fotokvalitet  pga att det är mobilbilder.

Självbiografi, filosofisk essä, skildring av det svenska/europeiska klassamhället under 1900-talet, självbiografi med fiktiva inslag? Att genrebestämma Jakten mot nollpunkten är svårt och, tycker jag, inte nödvändigt. Det hela kan sammanfattas med orden De Geer själv väljer på bokens framsida: "En roman om mig själv".

Med ett väldigt tilltalande språk - rakt, pratigt, flödande - leder CJ De Geer mig genom sitt liv, via korta utsnitt, hopp i tiden och emellanåt uppblandat med åsikter och filosofiska funderingar.

Många av hans projekt (konst, film etc) har misslyckats genom tiderna, eller inte fått den genomslagskraft han kanske hoppats på. Men han berättar ändå godmodigt om dem, om tankarna bakom dem och hur de blev. Och, som han säger någonstans i slutet av boken, så blev han ändå en kulturpersonlighet nu till sist, och det pöser han gärna vid tanken på. Fint.

Jag älskar förvirringen, hur allt blandas samman och hur någon kronologisk linje egentligen inte finns. Och jag älskar hur pratig CJ är, vågar vara. Han verkar vara en väldigt sympatisk och intelligent herre och bokens 300-någonting sidor känns nästan för få. Ovanligt, detta.

Hans liv har utspelats såväl i stora lyxigt adliga slott i Skåne (det adliga ursrunget, barndomen) som i rivningslägenheter utan vatten eller el i Stockholm på 60-talet (då han ville vara bohem). Och överallt tar han med mig under läsningen, utan att bli långrandig eller gå in på detaljnivå.

Jakten mot nollpunkten är den perfekta sommarläsningen. Och en riktigt bra bok.