Hon hette Agnes av Elisabeth Lindfors (2 februari 2009)

Bilden “http://bokiboki.se/cover/9789146211969-135.jpg” kan inte visas, då den innehåller fel.

Tjupp sade det och så var den här boken utläst. Underbar dessutom.

Det här är en sådan roman jag inte läst på länge. En sådan typ av roman som jag älskar. Samtidigt skulle det nog bli svårt att uppskatta den om man inte varierade med annat. Det här är romanen med stort R. Den som handlar om Agnes hela liv. Som spänner sig över många decennier. Som låter mig, som läsare, träffa Agnes som ung flicka, som nygift, gravid, drömmande, som mamma, som mormor.

I centrum står hela tiden Agnes, från Norrland. Agnes som säger huva och gu'bevars (precis som min farmor!). Agnes som har något svart inom sig, som kommer fram bara ibland.

Jag kan inte avslöja så mycket eftersom boken är en liten tunnis (200 sidor ungefär). Språket är enkelt men ändå otroligt fängslande. Handlingen är vardaglig men den låter oss ändå lära känna huvudpersonen. Jag älskade boken, kort och gott. Och till Homeros och Catullus var den en ack så skön kontrast. Det vill jag lova.

Kommentarer

Här kan du tycka till:

Jag heter:
Förgätmigej!

Min mailadress:

URL:

Såhär tycker jag:

Trackback