Kicki & Lasse av Peter Kihlgård (20 februari 2009)
Kärlek utan motivation och språk fullt av inspiration...
Kicki & Lasse handlar om... eh, ja, Kicki och Lasse. Och deras kärlek som de älskar att älska även om de kanske inte riktigt vet varför. Och hur de möter svårigheter och hanterar dem, och hur Lasse omotiverat super sig full efter ett läkarbesök. Och Stockholm och hur Kicki är otrogen och hur de håller ihop när de måste, som när de besöker Kickis mamma för första gången (i en farsartad uppspeedad scen) och hur de håller ihop även annars ibland. Och kärlek och barnbrist och tomhet och distans.
Ja, alltså, är man ett fan av logik så kanske det här inte är någon bok att hålla varmt om hjärtat. Nu är jag sannerligen inget fan av logik. Ändå saknar jag något ibland medan jag läser. Det är någon slags oförklarlig distans som gör att jag inte känner speciellt mycket med någon av huvudkaraktärerna. Och kanske är det just Kihlgårds poäng, att det ska vara sådär svårt och distansierat. Jag har lite svårt för det, svårt för att inte känna något alls för karaktärerna. Varken värme, oro, avsky, rädsla eller omtanke.
Men språket gillar jag oftast, hur det är så annorlunda och knyts ihop och blandas isär. Det blir anledningen till varför jag vill fortsätta läsa. Språket bär liksom boken framåt, snarare än karaktärerna eller handlingen. Och gott så.
Jag gillade att läsa boken, förutom när den gav mig lite ångest i all distans. Men jag tror inte att den kommer stanna kvar i huvudet länge, redan nu två dagar efter att jag läst ut den känner jag hur den snabbt glider bort.
Läsning är förstås en upplevelse i nuet och bara för att en bok inte stannar kvar, behöver den inte vara dålig. Jag tycker att språket lyfter Kicki & Lasse väldigt mycket och några av scenerna är otroligt välskrivna och härliga.
Kommer nog vilja läsa mer av Kihlgård i framtiden.
Ändå får boken inte ett betyg högre än "okej".Och kanske är det för att jag inte är målgruppen, jag har aldrig levt med någon i massa år och varit sådär medelålders och lite halvt livskrisig. Kanske gillar jag den bättre om tjugo år. Fast frågan är om jag kommer ihåg den då.Tidigare av Kihlgård har jag läst Anvisningar till en far och tyckte såhär. Kicki & Lasse var hundra gånger bättre än den, så det går åt rätt håll
Vi pratade om den här boken på en av de två bokcirklar jag är med i, tidigare i veckan. Jag hade då ännu inte läst ut den. En tjej i bokcirkeln kom med en väldigt intressant tolkning. Den kan jag dock inte avslöja men går man efter den så känns boken plötsligt mycket bättre. Spännande va?
Kicki & Lasse handlar om... eh, ja, Kicki och Lasse. Och deras kärlek som de älskar att älska även om de kanske inte riktigt vet varför. Och hur de möter svårigheter och hanterar dem, och hur Lasse omotiverat super sig full efter ett läkarbesök. Och Stockholm och hur Kicki är otrogen och hur de håller ihop när de måste, som när de besöker Kickis mamma för första gången (i en farsartad uppspeedad scen) och hur de håller ihop även annars ibland. Och kärlek och barnbrist och tomhet och distans.
Ja, alltså, är man ett fan av logik så kanske det här inte är någon bok att hålla varmt om hjärtat. Nu är jag sannerligen inget fan av logik. Ändå saknar jag något ibland medan jag läser. Det är någon slags oförklarlig distans som gör att jag inte känner speciellt mycket med någon av huvudkaraktärerna. Och kanske är det just Kihlgårds poäng, att det ska vara sådär svårt och distansierat. Jag har lite svårt för det, svårt för att inte känna något alls för karaktärerna. Varken värme, oro, avsky, rädsla eller omtanke.
Men språket gillar jag oftast, hur det är så annorlunda och knyts ihop och blandas isär. Det blir anledningen till varför jag vill fortsätta läsa. Språket bär liksom boken framåt, snarare än karaktärerna eller handlingen. Och gott så.
Jag gillade att läsa boken, förutom när den gav mig lite ångest i all distans. Men jag tror inte att den kommer stanna kvar i huvudet länge, redan nu två dagar efter att jag läst ut den känner jag hur den snabbt glider bort.
Läsning är förstås en upplevelse i nuet och bara för att en bok inte stannar kvar, behöver den inte vara dålig. Jag tycker att språket lyfter Kicki & Lasse väldigt mycket och några av scenerna är otroligt välskrivna och härliga.
Kommer nog vilja läsa mer av Kihlgård i framtiden.
Ändå får boken inte ett betyg högre än "okej".Och kanske är det för att jag inte är målgruppen, jag har aldrig levt med någon i massa år och varit sådär medelålders och lite halvt livskrisig. Kanske gillar jag den bättre om tjugo år. Fast frågan är om jag kommer ihåg den då.Tidigare av Kihlgård har jag läst Anvisningar till en far och tyckte såhär. Kicki & Lasse var hundra gånger bättre än den, så det går åt rätt håll
Vi pratade om den här boken på en av de två bokcirklar jag är med i, tidigare i veckan. Jag hade då ännu inte läst ut den. En tjej i bokcirkeln kom med en väldigt intressant tolkning. Den kan jag dock inte avslöja men går man efter den så känns boken plötsligt mycket bättre. Spännande va?
Kommentarer
Postat av: Evilin
Vadå för tolkning..? Svara nån gång på msn/i ett mail/i min blogg... =)
Trackback