ord och inga visor

Föga imponerad av Sittenfelds andra.

Efter att ha läst I en klass för sig av samma författare, var jag helt begeistrad. Den utspelades i härlig amerikansk skolmiljö och handlade om en lite övernojig ung tjej. Sådant älskar jag om det är välskrivet. Och det var det.

När jag grabbar tag i Mannen i mina drömmar förväntar jag mig alltså något liknande. Lite ungdomligt, visst, men samtidigt intelligent och härlig läsning. Därför är det tråkigt när det känns som att författarinnan här har sänkt sin nivå avsevärt. Hon pratar nu till en 16-åring och inte en kvinna/tjej-i-odefinierbar-ålder som förra gången. Inget negativt i det, men jag hade ju hoppats på något annat.

Här har vi Hannah, den oskuldsfulla, som sedan växer upp. Hon har lite issues med sin pappa, en storasyster som alltid varit snyggare och coolare och så är Hannah oskuld så länge att hon börjar känna sig som ett freak. Inget nytt under solen alltså, som ni hör.

Det hade varit okej om det var skrivet på ett intelligent och reflekterande vis, för sådant kan göra det mesta till okej. Men det här känns ofta platt, dialogerna är stundtals tvillingarna i sweet valley-aktiga och jag vet att den här recensionen är onödigt neggig för ibland skrattar jag till under läsningen och jag läser ju ut boken. Den har fina ögonblick också. Men neggigheten beror på besvikelsen. Får ta och läsa om I en klass för sig istället eller hoppas på bättre lycka i nästa roman.