ord och inga visor

Det här är en bok som går i ett rasande tempo. Jag läste den förra veckan men har den i färskt minne. Det handlar om missbruk och om de som befinner sig i missbrukarens närhet. Romanen är skriven på ett väldigt kargt språk som ändå hugger en i hjärtat när det handlar om sådana allvarliga saker. Jag tänker inte skriva så mycket mer än så, dels för att jag inte har tid just idag (en massa plugg att ta tag i - dock härligt littvet-plugg men ändå) och dels för att boken i sig är svår att sammanfatta. Det handlar om svek och om sorg och vilja och utmattning, om att bry sig så mycket om att någon annan ska bli bättre att man glömmer sig själv mitt i alltihopa.

Varulvsvalsen var en stark läsupplevelse och den lämnade mig full av funderingar. Dessutom riktar den en skarp kritik mot socialväsendet i Sverige. Hur någon vill sluta och har folk som vill hjälpa henne men hur soc ändå inte tycks förstå allvaret, luttrade efter åratal av trasiga armveck och döda blickar. Starkt.