ord och inga visor

Veckans boktips kommer i grevens tid för snart är det faktiskt vecka 49. Den här veckan vill jag tipsa om två böcker som jag har tipsat om många gånger tidigare, men som nu förtjänar en plats på veckans boktips-piedestalen.

Böckerna är skrivna av författaren Sisela Lindblom. Jag vill dock vara tydlig med att jag inte tipsar om hennes författarskap i sin helhet, eftersom jag blev föga imponerad av hennes senaste (De skamlösa). Tvärtom var det en av de sämre böckerna jag läst på mycket länge.

Men här pratar vi underbar litteratur. Det är nämligen hennes pärlor Lisa för själen och Jägarinna jag vill rekommendera hela världen att läsa. De är skrivna på ett ganska enkelt språk, som ändå har en väldigt personlig prägel (jag jämförde nyligen den nyutgivna Naturen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli med just Lisa för själen, förresten).

Lisa för själen handlar om en elak och lite hänsynslös tjej som bara säger precis vad som faller henne in, för att få lite spänning i den annars tråkiga tillvaron. En gång är hon till exempel på en bar och går på toaletten. Där står en jättefull tjej och stönar att hon mår illa. Lisa hjälper henne in i ett bås och ställer henne mot väggen. Säger att allt kommer bli bra ska du se. Man blir lite förvånad som läsare, eftersom hon inte har haft någon altruistisk personlighet tidigare i boken. Men så händer det. Det som gör den här boken så äckligt cool och bra. Hon säger att allt nog snart känns bättre, till den stupfulla tjejen och smeker henne omtänksamt över håret. Klipper av hennes långa fläta och lägger den i sin väska. Går ut från toaletten och fortsätter kvällen. Detta gör hon utan någon speciell anledning. Det är bara ett av många exempel på bokens härlighet! Som läsare accepterar man på något vis hennes värld, tills konsekvenserna hinner ikapp henne. Först då kan man börja känna en viss skepsis mot denna Lisa. Det händer inte så mycket i romanen och jag tycker att det funkar ändå, eftersom den är så otroligt välskriven och känns nyskapande än idag. Låna den på biblio eller kolla om den finns på bokborsen.se för det är den värd. Första gången läste jag den i kanske 18-årsåldern och så läste jag om den för något år sedan. Den var precis lika bra bägge gångerna.


Jägarinna handlar bland annat om en synsk kvinna som ställer till med obehagligheter, om kärlek, förvirring och Stockholm. Olika människor knyts ihop på ett sådär härligt roman-aktigt sätt och tro mig - det tar emot att lägga ifrån sig boken när den är utläst.

För alla som vill bli överraskade och läsinspirerade vill jag alltså rekommendera dessa bortglömda 90-talspärlor. Läs, läs, läs! Eller har ni redan läst dem?