ord och inga visor

Ibland kan jag bli arg på Svenska Akademien för att de aldrig gav priset till den som
genom böcker mest förändrat allas våra barndomar. Astrid. Men det är som det är, och
själv var hon säkert inte så brydd. Här skrev jag fint om henne.

Nu är det spännande inför torsdagens stora announcement. Vem ska bli den lyckliga vinnaren av 2009 års Nobelpris? Alla bloggar om det, bokcirkeldeltagare (aka Ellinor) mailar och ställer den underbara frågan:

Kan vi inte säga att vi till nästa gång (alltså inte på söndag utan gången
efter?) ska läsa något av nobelpristagaren, oavsett vem det är?

Kritiker spekulerar hejvilt och på Ladbrokes går satsningarna varma (säger man så? jag är inte så inne i spelspråkvärlden, öh). De senaste åren har jag blivit sugen på att läsa (och köpt böcker av) Le Clézio, Doris Lessing och Orham Pamuk. Hoppas att det blir någon som känns åtminstone någorlunda läsvänlig i år också.

Som jag skrev här (där jag också skrev fint om Astrid faktiskt), så hoppas jag självklart på att Murakami eller JCO kniper priset, men kanske blir det en obskyr och okänd poet från de inre delarna av Himalaya som vinner. Hur det än blir, så ska det bli kul att veta. Amos Oz? Tranströmer? Den som väntar får se.

Själv är jag begravd i mest skolrelaterad läsning. Men nu ska jag försöka klämma en bok ikväll/imorgon förmiddag, så blir det tid för lite bokcirkelläsning resten av veckan. Härligt!