Spår av Louise Erdrich
Spår utspelas i början av 1900-talet, i USA. Indianerna håller på att tryckas undan (bokstavligen talat) från sin mark och tvingas betala för den, för att den inte ska tas över av de vita männen. Men egentligen är den händelsen mer en bakgrundshistoria till de karaktärer boken speglar och deras vardag, som väl egentligen är allt annat än vardaglig. Vi befinner oss hela tiden nära naturen, och som jag minns från indianböcker jag läste som barn, så är den mer än en dekor. Man lever i naturen, konflikterna utspelas i skogen med rivmärken från grenar på vaderna och spananden bakom buskar på kvinnor som kliver ner i sjöar och är orimligt länge under ytan. Boken berättas från två perspektiv: En äldre man och en yngre kvinna. Just perspektivskiftningen är det jag gillar bäst med boken. För det visar så tydligt att den enes sanning är den andres lögn. Det blir särskilt tydligt när de två berättande karaktärerna pratar om varandra. Kvinnan som jag först tar för trovärdig, eftersom hon ju berättar, visar sig vara något helt annat i ögonen på den andre berättande karaktären.
Övernaturliga saker händer, konflikter utspelas, tiden går. Några flyttar, andra föder barn, någons baby blir lämnad i en låda upphissad i ett träd. Och de vita männen i bakgrunden, som skor sig på indianernas surt förvärvade pengar, är alltså soundtracket till allt detta - det som stressar, det som gör att indianerna känner att deras vardag inte längre kommer förbli vad den varit i så många år. Det hade jag faktiskt velat veta mer om, hur den vite mannen inkräktar på något som i många år har tillhört någon annan.
Språket är tydligt och rakt, ibland fantastiskt, andra gånger snårigt och lite tragglande. Sedan har jag svårt för när böcker blir otydliga i slutet, och jag får känslan av att författaren bara har velat bli klar med boken. Så var läsningen av Spår för mig. Jag önskar att Erdrich hade klamrat lite längre i sina karaktärer, men mot slutet blir jag förvirrad och tappar bort mig flera gånger.
Generellt tycker jag det här var en välskriven bok, med många intressanta inslag och karaktärer - som hon som slits mellan sin gamla indiantro och den nya kristna tron som får henne att ha fötterna på fel fot, kissa bara två gånger per dygn och späka sig på många andra sätt - för att lida som Kristus lider, säger hon. Det är en otroligt intressant karaktärsutveckling. Och som står lite i kontrast med den gamle mannen som är en helt annan femma.
Kanske är det att jag inte väntar på något, hoppas på något, som gör att boken inte fastnar helt. Eller att den lämnar mig med för många frågor, som jag inte har hittat eller förstått svaret på, eller som helt enkelt inte besvaras i boken. För den har flera fina inslag. Nu kommer min vanliga nyfikna fråga: Har ni läst boken, och isåfall: Vad tyckte ni?
Imorgon ska vi prata om boken på magisk realism-seminariet. Då kommer nog åtminstone det mesta besvaras.
Ja! Jag läste den under en kurs i magisk realism (kanske samma som du går nu?) och gillade den jättemycket. Var, liksom du, särskilt förtjust i det dubbla berättarperspektivet, i greppet att låta två rätt opålitliga berättare turas om att driva historien framåt och underminera varandras "sanningar". Tänkte efteråt att jag skulle läsa mer av Erdrich - det har jag inte gjort. Än. Men jag vill, för jag gillade verkligen hennes språkbehandling och den stämning hon förmedlar.
Ja, det är samma kurs som jag går nu! Det dubbla berättarperspektivet gjorde verkligen mycket, särskilt eftersom hon verkligen klarade av det så bra också. Det kändes aldrig överdrivet. Sedan blev jag som sagt besviken på boken när slutet närmade sig, men kan absolut tänka mig att läsa något annat av henne. Det finns ju två böcker som behandlar samma personer och miljö (men utan direkt anknytning) som Spår. Kanske borde man testa någon av dem...
Går du på SU? I så fall går du i samma klass som min lillebror. :)
Men nu åter till Erdrich: För några år sedan träffade jag en amerikansk tjej som skrivit sin avhandling om Erdrichs förhållande till den muntliga berättartraditionen, och då blev jag sugen på att läsa mer. Tror faktiskt t om att jag hamstrat en Erdrich eller två för framtida bruk, måste gå till mitt bibliotek och kolla nu. Är också inne på att testa de böcker som på olika sätt berör Spår.
Ja, jag går på SU. Haha, vilket sammanträffande. Jag tyckte jag såg honom på minglet igår, så det förklarar saken! Kul att ses förresten (jag var där med Ellinor, vi är ju båda med i JoÖ:s bokcirkel).
Aha, jag har inte hamstrat något annat av Erdrich, men ska nog kolla upp vilka böcker det isf är som gäller. Om du hinner läsa dem innan mig, så får du gärna återkomma med vad du tyckte!