ord och inga visor -

Älskade av Toni Morrison

Ibland läser man böcker som kan verka riktigt bra vid en första anblick (eller säg, 50 lästa sidor), men som sedan vänder och rusar i en stadig backe nedåt. Till slut blir det ett enda tragglande för att ta sig igenom sidorna som återstår - åtminstone om man måste det av någon anledning. Ibland händer också det motsatta, att en bok är seg i början och sedan artar sig till något fantastiskt.

Tyvärr var Älskade för mig en bok av det första slaget. Ämnet och anslaget känns så intressant. Det handlar om USA, slaveri, hur svarta personer kunde behandlas för inte alltför många decennier sedan, enbart för att de råkade vara något annat än vita. Det är ett ämne jag knappt läst något skönlitterärt alls om, men som ju ändå är en viktig och hemsk del av människans historia, och som därför känns väldigt intressant. Jag visste att det var en magiskt realistisk bok, eftersom vi ska ha läst den tills imorgon i just magisk realism-kursen. Jag tyckte om att en av karaktärerna hette Älskade, rätt och slätt. Många var alltså de hoppingivande faktorerna, jag hade helt enkelt inställningen att det skulle bli en fin läsning.

Jag tror att det jag har så svårt för, är att det känns som att jag aldrig kommer karaktärerna nära. Och det där är ju ingen lätt uppgift, att få läsaren att känna med karaktärerna. Jag får visserligen ont i magen när jag läser om hur hemskt de blivit behandlade av vita, jag oroar mig för vad Älskade gör med Sethe och dottern. Jag undrar spänt (och anar) varför hon inte har några linjer i sina händer. Men sedan krånglas historien till så mycket, berättarrösterna hoppar hit och dit på ett sätt som förvirrar, och allt detta skymmer den intressanta och sorgsna berättelsen som faktiskt finns där.

Kanske får jag mer förståelse för boken imorgon på seminariet. Så kan det vara ibland. Men jag vill fortsätta hävda att en bra bok faktiskt inte ska behöva förklaras för att vara bra.

Toni Morrison vann Pulitzerpriset för den här boken och det har även gjorts en film.

Har ni läst Älskade, och vad tyckte ni i så fall?

2009-09-28 @ 16:36:02 Bokrecension Permalink

Kommentarer

Postat av: snowflake

Jag läste Älskade då när den kom ut i svensk översättning (1988?), och blev alldeles tagen. Jag tyckte väldigt mycket om den, särskilt en scen brände sig in i min hjärna. Den boken blev startskottet för min relation med Toni Morrison, och sen blev jag överlycklig när hon fick Nobelpriset 1993.

Jag har länge tänkt att jag ska läsa om just Älskade, men det har ännu inte blivit av. Men nu när jag läste detta har jag plockat in den till lilla bokhyllan bredvid sängen. Det ska bli av i år.

2009-09-28 @ 16:53:01
URL: http://snowflakesinrain.wordpress.com

Postat av: snowflake

Den där grjen med att hoppa mellan röster och personer gör hon också i de senare Paradise och Love. Minns inte om det är så utpräglat i de tidiga, till exempel De blåaste ögonen? Kanske du skulle prova den istället. Fast då kanske hon inte kan sorteras in under magisk realism-etiketten. Hm.

2009-09-28 @ 16:54:55
URL: http://snowflakesinrain.wordpress.com

Postat av: Tekoppen

Jag känner att jag borde läsa "Älskade" och har haft den hemlånad i en omgång, men inte kommit mer än några sidor. Ändå känner jag att "man borde ju" ha läst den.

2009-09-29 @ 09:14:51
URL: http://www.tekoppenstankar.blogspot.com

Postat av: Jessica (ord och inga visor)

snowflake: Jag fick faktiskt en annan bild av den efter seminariet idag, inte helt oväntat som sagt. Det var många aspekter jag inte uppfattade under läsningen, kanske delvis för att jag stressläste lite. Samtidigt får jag inse att boken, mkt pga språket, kanske helt enkelt inte är min kopp te. Men jag kan absolut tänka mig att ge henne en chans till. De blåaste ögonen var en fin titel, så jag ska kolla upp den. Så länge får den stå i min långa vill-läsa-lista, tack för tipset! Och det gör ju inget om det inte är en magisk realism-bok, tvärtom kommer jag nog vara ganska trött på det efter den här kursen :)

Tekoppen: Jo, det är väl en sådant där bok som man "borde" ha läst på sätt och vis. Jag tror att mycket hänger på om man gillar språket eller inte, men boken innehåller en hel del starka scener jag antagligen kommer återkomma till i tankarna. Sådant är fint tycker jag. Även om just den här boken inte föll mig riktigt i smaken. Men ge den en chans vet jag, du kanske tycker helt annorlunda :)

2009-09-29 @ 16:24:50
URL: http://www.ordochingavisor.se

Postat av: Anonym

Jag tror att det är kompositionens fel att du inte kom karaktärerna nära, det ständiga hoppande mellan olika tidsskeenden och drömsekvenserna gör detta svårt. Risken är ju att man fokuserar för mycket på handlingen, att så att säga hänga med i den, att man missar andra delar. Eller så var det helt enkelt din typ av bok. Sånt händer ju.

2009-11-02 @ 19:26:55
URL: http://bokmania.net

Trackback

ord och inga visor

"Play the piano drunk like a percussion instrument until the fingers begin to bleed a bit."

Älskade av Toni Morrison