ord och inga visor

Fritt förfall innehåller några ingredienser som borgar för underbar läsning: Cannes, Paris, Capri, Stockholm, 50-tal, alkohol, författare och poeter (dessutom Paul Andersson himself bakom alias Raul i boken). Och mycket riktigt är läsningen helt fantastisk. Jag läste ut boken på nolltid helt enkelt eftersom jag inte kunde låta bli att läsa den.

Boken är Birgitta Stenbergs romandebut som dock refuserades av Bonniers när det begav sig, och gavs ut på nytt för några år sedan. Att den en gång i tiden refuserades förvånar tydligen inte den här SVD-skribenten det minsta. Mig förvånar det desto mer, och ändå är det här den första boken jag läser av Stenberg. Jag tycker nämligen att boken är helt underbar (förmodligen hamnar den som en av de femton bästa böckerna jag läst i år – även om konkurrensen där är hård 2010).

Caroll måste bara dra från Stockholm, trots att hon inte har några pengar. Hon flackar runt i Frankrike, super sig full och träffar en kväll Martha som hon börjar hänga med. Raul kommer efter ett tag och de glider runt på olika barer nätterna igenom. Samtidigt är det drömmen om att bli författare som håller deras låga uppe. Boken lägger stort fokus på just skrivandet och det gör att den blir ännu bättre i mina ögon eftersom jag aldrig får nog av att läsa om konstnärskap.

Jag kommer garanterat att läsa fler böcker av Stenberg. Men det får jag inte tänka på just nu för då lär jag börja klicka hem böcker från diverse boksidor och det har jag varken råd eller tid med. Däremot längre fram ser jag fram emot att utforska ett väldigt lovande författarskap. Och då kanske ni har förslag på vad jag borde läsa härnäst av henne?