ord och inga visor

Underbart omslag, eller hur?

Ikapprecenserandet inför årsslutet fortsätter och nu har turen kommit till Håpas du trifs bra i fengelset. Boken handlar om Sami som är en småtjuv och missbrukare. Och om hans syster Anni, som är jaget i boken. Den handlar om fängelsebesök, soc-frustration, att vilja ha hjälp och inte få någon. Den handlar om att så gärna vilja hjälpa någon annan men inte räcka till. Den handlar om en syster som har jobb och barn och man och en ordnad vardag, och om en bror som famlar i blindo, som egentligen vill så mycket men har fastnat i krafter som är starkare än han själv. Den handlar om deras föräldrar som dämpade vardagen i ett alkoholtöcken och som kanske därför inte alltid var närvarande.

Jag tycker att det här är en helt fantastisk bok, precis som Svinalängorna full av nyskapande ordkombinationer, och med en ångest mellan raderna som är så stark att den nästan går att ta på. Men det är inte BOATS-aktigt (som jag ju har så svårt för) utan den litterära kvaliteten står sig boken igenom. Det gör ont att plocka upp den här boken för en lässtund men det gör ont på ett nujävlarskasamhälletförändras-sätt. Jag tycker det känns så skönt att den här typen av samhällskritiska böcker fortfarande skrivs, och att Alakoski lyckas göra det på ett sätt som berör konstant. Titeln är för övrigt värd en eloge i sig.

Sammanfattningsvis är det här en riktigt bra bok som jag tycker att alla ska läsa. Har ni läst den?