ord och inga visor

Jag fick Kattens skratt i julklapp av Jens och blev väldigt glad eftersom jag velat läsa Dahlström. Romanen handlar om en utmärglad, fattig författare – John Blixt – som bor på en vind i London utan ett öre på fickan. Han går runt och tigger lite halvdant och skriver så mycket han orkar. Väntar på det stora genombrottet, har konstiga sexfantasier om diverse kvinnor, beter sig allmänt konstigt (ett par gånger skrattar jag högt) och går runt i en vargpäls som inte sällan får folk att höja på ögonbrynen.

Alla möjliga konstiga situationer uppstår och boken är spännande; det är som om den innehåller osynliga cliffhangers trots att det egentligen inte är uppenbart spännande saker som händer. Språket är enkelt och glimrar till extra mycket ibland. Boken känns lite surrealistisk nästan, trots att den varken innehåller talande katter (tänk Bulgakov) eller svävande människor. Tydligen har Sture Dahlström kallats för en bra BEAT-författare vilket gör mig sugen på att plocka fram min BEAT-poesi-bok och bläddra lite. Och jag och min käresta har bestämt oss för att samla på oss fler och fler Sture-böcker med tiden. Så honom lär ni höra mer om så småningom.

Nu har jag recenserat ikapp alla böcker jag läst i år och kan således med gott samvete fira nyår.

Gott nytt år!