ord och inga visor

Nu börjar alltså min långa rad av recensioner som ska hinnas med innan årsskiftet att rassla in. Först ut är Patti Smiths Samla ull.



Samla ull är vad man får kalla för prosalyrik (ett ord jag har väldigt svårt för eftersom det känns som att man gör det svårare än vad det är). Annars kan man också beskriva det som kortare textfragment med ett poetiskt språk. Poesi på längre rader/texter i kortare versioner. Texterna är ofta konkreta och handlar om barndom, cowboys, ullsamlare, tavlor som finns i författarens rum.

Boken är upplagd så att den engelska versionen av en dikt står på ena sidan och den svenska på andra. Det gör att läsandet stannar upp lite, eftersom jag kommer på mig själv med att jämföra originalet med översättningen.

I övrigt blev jag ganska inspirerad av Samla ull även om den inte var någon fantastisk läsupplevelse. Efter att ha bläddrat lite i min julklapp Oskuldens tecken av samma författare är jag desto mer sugen på den. Det jag har läst ser lovande ut.

Jag tycker att Patti Smith är en extremt cool och fascinerande person och har lyssnat på hennes musik i många år. Nu ser jag fram emot att mer och mer lära känna även hennes författarskap.