ord och inga visor

Här kommer en förvirrad text. Scrolla ner för kortare sammanfattning om du inte orkar läsa något förvirrat just idag:
Vitt blod är den första romanen jag läser av Lukas Moodysson, efter att som sagt ha älskat de diktsamlingar jag läst av honom. Jag har typ haft det här fönstret med omslagsbilden inklippt i flera timmar nu medan jag gjort annat här hemma, eftersom jag inte vet vad jag ska skriva om boken riktigt.

Det är Lukas som är i Malmö hos sin farmor. Hela boken är hans brev till en Rebecca som han fortfarande älskar. Det är förvirrade tankar blandat med fantasier som kanske är verkliga eller är de bara i Lukas huvud?

Vitt blod är en experimentell roman som blandar då och nu, ironi och allvar, kärlek och ilska. Jag tycker oftast om den väldigt väldigt mycket. Tonen känns sådär 90-talsexperimentell på ett sätt som verkligen faller mig i smaken. Min alldeles egna association blir typ: Ord med en punkt mellan varje ord (ord som cigarett. flicka. asfalt), kents första skiva, blandband osv. Inte för att den associationen har någon som helst relevant koppling till boken men 90-talet är på något sätt närvarande, eller så är det bara jag som tänker så eftersom boken kom ut 1990. Nåväl, ni märker själva hur förvirrad den här texten blir.

Vitt blod är heroin och kärlek och konstiga tankar som man undrar hur någon riktigt kan tänka. Och saknad och urflippning och som kärleksbrev till ett gammalt ex är det kanske inte något ultimat alternativ men det är ju också främst en roman som ska föreställa ett brev (förmodar jag). Jag tröttnade ibland litegrann så boken kanske hade tjänat på att skalas av. Men den är explosiv och samhällskritisk och inspirerande, precis som Lukas alltid är. Nog så. Har ni läst boken?

Icke-förvirrad, konkret sammanfattning av boken:
Det här är en bra, annorlunda bok, cool men med ibland lite väl extrema sexscener. Den är ironisk, 90-talsaktig och inspirerande läsning. Malmö, sinnessjukdom, feber, heroin. Ibland lite väl långdragen tycker jag.