Den sista läsaren av David Toscana
Detta är den första boken jag läst (hela) på en månad. Även om den inte föll mig i smaken, så fick den igång min läsning och jag hoppas att inte behöva uppleva ett läsvakuum på väldigt lång tid igen. Jag håller nu på med en ny bok nämligen, och känner att jag är mig själv igen. Det vill säga bokoholist. Nåväl, nog om detta.
Den sista läsaren handlar om Remigio som hittar en mördad flicka sin trädgårdsbrunn. Istället för att låta henne ligga kvar och kalla på polis, så väljer han att ta upp henne därifrån och placera henne i sitt hem. Remigios pappa, Lucio, är byns enda hängivna läsare och han ruvar på tusentals böcker i sitt inte alltför populära bibliotek. Ända sedan hans fru dog har han läst och läst, och kopplar även verkliga händelser till olika böcker. Han drar även slutsatser utifrån hur folk i böcker har agerat, och applicerar dem på verkligheten. Han använder det till och med på brunnflickans död.
Den lilla byn Icamole ligger i öknen och är en uttorkad och ganska tråkig by. Människorna där tänker mycket på vatten, som de ju saknar, eftersom det aldrig vill regna. En inskränkt stämning råder och folk är inte alls sugna på något så konstigt som att läsa böcker. Inte ens Lucios försök att bokfrälsa dem hjälper.
Det är intressant att läsningen står i sådant fokus. Men förutom det har boken inte många kvaliteter som faller mig i smaken. Förutom att den är ganska långtråkig och aldrig tycks ta slut, trots sitt nätta format, så är den också väldigt elitistisk. Ständigt tänker Lucio på allt dåligt som kan förekomma i böcker. Triviala metaforer, onödiga ord och så vidare. Och ändå lever Den sista läsaren inte upp till mycket. Det blir lite meta, som jag brukar gilla, men på ett oengagerande sätt, tyvärr.
Jag är som läsare väldigt ointresserad av att läsa om mordgåtor, men inte ens läsare som gillar sådant kan här få sitt lystmäte tillfredsställt. Det är nämligen ingen spänning alls i romanen. Mordgåtan känns bara inslängd för att någonting ska hända. Ogillar också pedofili-vibbarna (väldigt mycket fokus på flickans lena hud, och len hud generellt. But why?).
Detta var en bokcirkelbok som vi diskuterade över lite vin i fredags, och vi var nog alla hyfsat överens om att detta inte var någon hit. Sorry, Toscana men jag blir inte sugen på att läsa mer av dig.
Men ännu viktigare: Har ni läst Den sista läsaren? Vad tyckte ni?
Jag har inte läst boken alls, men varmt välkommen tillbaka! Hoppas din läslust är här för att stanna nu!
Rödluvan: Åh, tack! det hoppas verkligen jag med, men det känns faktiskt så. Jag är stabiliserad i hjärnan litegrann och har då ro att läsa. Vad läser du just nu, Rödluvan?
Jag läser ju i vanlig ordning ett gäng med böcker på en gång, men mest plockar jag upp Tove Janssons "sommarboken" (längtar man lite kanske?), och De små tingens gud. Den sistnämnda har jag inte riktigt kommit in i än, till min stora besvikelse, men det kanske ger sej?
Ja så var det ja. ;) kommenterade precis herta-inlägget (tror jag det var) och ställde en fråga till dig. Sommarboken har jag hört mkt gott om, är den fin? Och även de små tingens gud men jag har också fått för mig att den är lite väl svår, det kanske har med titeln att göra. Kanske ger det sig eller så är den en sådan bok som kräver full uppmärksamhet..? hehe.
Jag såg det nu:)
Ja, jag får faktiskt de flesta av dem utlästa. Det är klart, har en bok legat nere länge (flera månader ibland) så måste man ju backa bandet och kolla av vad det är man läst egentligen, men oftast går det ganska snabbt att komma in i igen.
Sommmarboken är väldigt söt! Jag gillar ju Jansson och hennes sätt att skriva, dessutom är den väldigt lätt- och snabbläst. Finns mycket i den som stannar kvar ett tag efter att man läst det, liksom en stämning, rekommenderar den till alla vintertrötta:)
Rödluvan: Åh, jag blev riktigt sugen på sommarboken nu!