ord och inga visor

Det har varit en väldig frånvaro här i bloggen, beroende på långa sköna veckor på landet. Läst har jag däremot gjort en del, och tänkt ut massa roliga blogginlägg som kommer igång med den nya veckan i övermorgon. Då kommer det dessutom bli en hel del sommartipsare här i bloggen, som har fått bida sin tid under min semester.

Just nu läser jag Doris Lessing. Boken var väldigt svår att komma in i men har nu fångat mitt intresse, även om det tar längre tid än vanligt att läsa. Det är kompakt och varje ord känns viktigt - på gott och ont.

Jag har också hunnit fascineras av Ut ur skuggan, uppröras av Lolita, och fångas av Mordets praktik. Men det skriver jag mer om i veckan.

Vad har ni läst sedan sist?

(och förresten - om någon vill sommartipsa så är det inte försent än. Kommentera på det här inlägget inklusive din mailadress bara så blir du en av augustitipsarna!)

Ikväll åker jag ut till min pojkväns mammas lantställe och blir där någon vecka. Den stora frågan (förutom huruvida det är okej att gå helt svartklädd på landet mitt i sommaren - och svaret är ja) är förstås vilka böcker som ska packas med. Jag har skrivit tidigare om hur lätt det är att plocka med sig alldeles för många böcker, och flera av er verkar lida av samma syndrom. Rekordet slog jag nog när jag åkte till Amsterdam för några veckor sedan och packade tre böcker för tre nätter. Jag läste inte ens ut den första (som jag påbörjat innan resan).

Med landet är det förstås lite annorlunda. Själva tanken är väl att hinna läsa mer än vanligt och varva ner. Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att dessa böcker får följa med (och ja - återigen är det säkert för många):





Jag tänkte plocka med mig två böcker till men får inse att det vore helt överdrivet. Jag ska ju självklart ha med mig den jag läser nu också - Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn (har börjat uppdatera Just nu läser jag och Läst tidigare i högermenyn här intill förresten). Så detta blir nog bra. Jag är så sugen på alla mina packade böcker. Det är sådana jag velat läsa länge men där läslängtet ändå inte mattats av. Har ni läst någon bok ur min bokpackning?

Jag har för övrigt semester i tre veckor nu, så hoppas på att hinna läsa ännu fler böcker än dessa. En del författardagböcker ligger till exempel och ser lockande ut här hemma. Det kommer antagligen finnas internet där jag är så det blir en del bloggande därifrån.

Vad packar ni med er för böcker i semesterväskan?

Först och främst: Vilken vacker titel romanen har! Den innehåller alla ljuvliga titelingredienser - lockande, lång och lite poetisk. Vem kan låta bli att bli nyfiken på en bok med en sådan titel? Då har vi klarat av det. Lite om boken nu.

Ellen Key har en kärlekshistoria med en gift man vid namn Urban. På detta baseras Jordahls roman, men romanen är fiktiv och kärleksbreven mellan Ellen och Urban påhittade. Jag tycker så mycket om när en författare tar ett korn av (någon annans) verklighet och sedan broderar ut och hittar på. Exempel på böcker jag älskar och där man har gjort så, är till exempel I skuggan av ett brott av Helena Henschen och självklart - nu blev ni förvånade va! - Drömfakulteten och Happy Sally. Och jag tycker att Jordahl gör det bra, och med ett fint språk.

Men det tar tid innan jag fastnar i boken och får det där läslängtet som en bra bok kan framkalla. Jag läser vidare eftersom jag ju så gärna vill tycka om boken, men fastnar inte förrän de sista 50 sidorna kanske. Jag tror det är kärleksbreven som gör det svårt för mig att fastna, överhuvudtaget har jag lite svårt för brev i romaner (undantaget Iselin C. Hermanns A prioritaire och Stina Aronsons Feberboken förstås) och det är något alldeles personligt för mig och inget man kan beskylla Jordahl för. För breven är välformulerade och knyter an till historien och förstärker den hela tiden. Men jag skummar dem liksom ändå, lite halvengagerat.

Det jag tycker är intressant med bokens ämne är hur Ellen Key ju kämpade för kvinnors rättigheter och var stark och engagerad i samhället. Och hur hon ändå blir så svag under kärleken till Urban, och låter honom styra hennes dagliga mående. Jag tycker det är något fint ändå, hur även den starkaste inte kan stå emot eller styra sina kärlekskänslor. Även om det i Ellens fall mest slutade sorgligt i romanen. Men just detta fenomen handlar också Feberboken om, så på så vis påminner de lite om varandra.

Jag tycker så mycket om när Ellen bor på sin gård och relationen mellan henne och hennes hushållerska. Då bränner det till och engagerar. Jag tycker också om att Selma Lagerlöf, Victoria Benedictsson och några till lever i periferin. Det ger boken en sorts högtidlighet. Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är en vackert skriven, intressant berättelse. Jag gillar boken och kommer nog tänka på den då och då, men blev ändå inte superimponerad.

Vad tyckte ni?

I en intervju jag såg för längesedan, kallade C-J sin senaste roman för en världsroman. En roman som på något sätt omfattar allt, innehåller alla ingredienser en roman möjligen kan innehålla. Jag tycker ett sådant självförtroende är härligt. Det kan vara så tröttsamt med författare som ursäktar sina texter och aldrig blir nöjda med något. Nej inte ska väl jag... liksom. Självklart ska man vara stolt när man har skrivit en bra bok, och inte sticka under stol med det. Om inte ens den som skriver tycker om sin text så kan man undra varför någon annan skulle gilla den. Det här kunde bli ett blogginlägg i sig, det där med jantelag och sådant. Men jag nöjer mig med att säga att jag gillar att C-J sade så om sin roman, och det gjorde mig ännu mer sugen på att läsa den.

Ändå är det just samma uttalande som sätter käppar i hjulet för min läsning. För jag reagerar på att boken innehåller lite kärlek, lite förintelsen, lite död, lite sorg, lite glädje, lite faror och olika typer av karaktärer. Det är något jag annars säkerligen inte skulle ha noterat, men nu klingar världsromanen i bakhuvudet och då undrar jag ibland om C-J tänkte att han ville skriva en sådan innan han började skriva. Och därmed har jag fått fram det enda jag egentligen ogillar med boken.

Ni har säkert redan läst på annat håll vad boken handlar om, men jag kan sammanfatta lite kort: Viktor är konstförfalskare och har hållit på med det och tjänat stora summor under många år. Detta får hans barn reda på först när han redan är död. Sonen Joakim är luspank och tänker att det ändå borde gå att sälja faderns mästerliga förfalskningar, vilket drar in honom i knipor han nog helst hade varit utan. Parallellt med son-historien nystas faderns egen berättelse upp - om hur det var att vara homosexuell konsthandlare mitt under rasande andra världskriget, om hur han istället valde att leva och mycket annat.

Jag har läst i flera bokbloggar att många ogillar delen som handlar om sonen. Nu minns jag inte vem som skrev det tyvärr (hojta till om det var du), men någon tyckte att Joakim-delen kändes fejkad eller tillgjord. Andra tyckte att boken bara borde handla om fadern. Själv håller jag faktiskt inte med. Jag tycker att son-och farhistorierna kompletterar varandra. Delarna om sonen ger boken lite tempo och delarna om pappan ger den ett djup.

Språket känns till en början slingrigt och krångligt men det kommer jag snabbt in i och sedan flyter det bara på.

Jag hade svårt att slita mig från Kunzelmann & Kunzelmann och ska garanterat låta den lilla tavlan av C-J sitta kvar på min tavelvägg. Boken går inte att jämföra med Den vidunderliga kärlekens historia, men så är det också två helt olika typ av böcker.  Även om Kunzelmann inte är något av det bästa jag läst så är det en intressant bok som jag kan rekommendera.

Och vad tyckte ni?

Nu ni! Jag har äntligen kommit igång med läsningen och plöjt flera tunnisar den här veckan. Det är så härligt med vatten, cola light, progg i bakgrunden och så läsning i soffhörnet. Och imorgon publiceras den första sommargästbloggaren i mitt sommarprojekt.

Jag har dessutom bilder från en härlig bokaffär i Amsterdam att visa, lite adlibrisshopping som ska klickas hem imorgon, inspirationspoesi och annat att skriva om. Förutom de böcker jag har läst, förstås.

Vad läser ni just nu?