ord och inga visor

Varför inte länka i början med för en gångs skull. Därför läser jag.

Det är inte alltför långt kvar innan terminen är slut, även om det känns som en bokstavlig evighet just nu. Eftersom känslan av evighet är stark så har jag en dröm.

Min dröm är att sitta på balkongen (och gå in till soffhörnet om jag fryser) och läsa. Utan att känna att jag borde göra något annat. Utan att hela tiden glömma bort vad jag nyss läste. Bredvid mig i drömmen så står en rykande kopp svart kaffe och kanske ett glas cola light. Jag drömmer om att läsa författardagböcker, poesi, korta romaner, långa romaner, noveller, mer Moa Martinson, mer Sylvia Plath, Patti Smiths självbiografi, korta stycken här och där...

Som ni ser så frossar jag verkligen nu, några dagar innan uppsatsinlämning och med galet mycket på jobbet, i ljuva drömmar om lugn och ro. Allt jag gör nu är roligt - jag älskar att grotta ner mig i uppsatsskrivandet och jag älskar mitt jobb. Men ingetdera blir ju lika roligt om man inte också hinner läsa.

Det de senaste veckorna har lärt mig är hur mycket jag älskar att läsa och hur bra man mår av den eskapismen. Det märks nämligen först i avsaknaden av den, hur knäpp man blir.

Förhoppningsvis går min dröm i uppfyllelse om några veckor bara kursen är avklarad. Yay!

Och så avslutar vi med samma länk. Såhär skrev jag förra året om varför jag läser. Och jag kan ju ställa frågan igen: Varför läser ni? Svara i kommentarsfältet eller i era egna bloggar (men glöm inte att länka så jag hittar inläggen i så fall!)