Oppositionspartiet av Gun-Britt Sundström
Oppositionspartiet utspelas (och är skriven) under 60-talet. Den handlar först och främst om Saga, som alltid fått höra att hon är så begåvad. Nästan utan att anstränga sig får hon all skolinformation att fastna i hjärnan och betygen lyser med stora A. Så börjar Saga umgås med ett gäng tjejer. De gör anden i glaset och hittar på allehanda halvförbjudna typiska tonårssaker. Och plötsligt förfasas lärarna över Sagas oreglerliga beteende och hotar med sämre betyg i uppförande. Oppositionspartiet är fött!
Det är en charmig bok, tycker jag. Språket är väldigt 60-talsaktigt med en massa slang. Medan jag läser hör jag den på 60-talsstockholmska. Tänk Kenta & Stoffe, tänk Saltkråkan. Den dialekten, ni vet? Det ger en extra dimension till läsningen. I pärmen finns översättningar till de ord och uttryck som fallit ur tiden och inte används längre. Jag gillar hur inga pekpinnar finns, att tjejgänget bara presenteras som de är. Sedan kan jag tycka att boken är lite väl ungdomlig för att passa mig. Jag hade nog älskat den för tio år sedan. Men det gör inte så mycket, för den är en fin inblick i en svunnen tid då allt var lite, lite oskyldigare.
Boken är nyutgiven av Xpublishing, i år. Jag är väldigt förtjust i det tidsenliga omslaget.
Har ni läst Oppositionspartiet?
Kommentarer
Postat av: Full bokhylla
Japp! Jag tycker det är häftigt att den kan vara på samma gång så daterad och så aktuell! För jag känner igen mig så i Saga och de andras gymnasiala uppgivenhet. Det var ju så det var. Även på 90-talet i Umeå.
Postat av: Jessica (ord och inga visor)
Full bohylla: Det håller jag helt med om, även min gymnasiala uppgivenhet tedde sig på samma sätt. och såhär i vuxenefterhand så tänker man att man hade det så sjukt bra. Man skolkade lite, gick på intressanta lektione roch blev matad med ovärdelig kunskap, fick gratis god lunch, skitbra lärare, träffa kompisar hela dagarna etc. Men så kände man inte när man var mitt i det, minsann.
Trackback