Jag missade Woodstock av Bengt O Björklund
I helgen har jag varvat tungt och ryskt med en riktig pärla till bok. Jag missade Woodstock är något så ovanligt som en diktroman. Men eftersom jag vet att många är rädda för poesi så säger jag det direkt - ni behöver inte skrämmas bort den här gången. Tänk er istället stycken som i en roman fast med kortare rader. För språket är inte slingrigt och krångligt utan rakt och enkelt, utan att vara mindre starkt för det.
Bengt O Björklund berättar sitt livs historia - från barndomen i Blackeberg, till fängelser i Turkiet. Där blir han satt efter att ha köpt en liten mängd hasch, och där blir han sittande ett bra tag. Boken rymmer, trots sin knappa längd, både kärlek och sorg, glädje och hopp. Jag läste den i ett enda svep, kunde helt enkelt inte låta bli. Men det är ofta så med bra böcker. Man vill gärna spara på dem och läsa lite i taget, men lyckas sällan. Jag rekommenderar er varmt att klicka hem Jag missade Woodstock. Glöm inte att säga vad ni tyckte sedan.
Jag är väldigt förtjust i diktromanen som genre. Håller som bäst på med Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och undrar om ni vet fler böcker som platsar under denna kategori?
Kommentarer
Postat av: Sanna
Jag hade aldrig ens hört talas om diktromanen som genre! Låter himla intressant!
Postat av: Jessica (ord och inga visor)
Sanna: Det är det också! Läs Århundradets kärlekssaga och Jag missade woodstock till att börja med vetjag, och säg till om du hittar fler diktromaner sedan för jag vill läsa fler!
Trackback