ord och inga visor

"Play the piano drunk like a percussion instrument until the fingers begin to bleed a bit."

I den fjärde dystopin är alla lyckliga (eller?)

Du sköna nya värld + min Queen of fucking everything-kopp (snygg!).

Aldous Huxleys värld är måhända ny men inte särskilt skön. Alla tillber Henry Ford och om man menar Å herregud så säger man Å min Ford. Det nämner jag bara för att visa hur pass indoktrinerad man är i denna tillbedjan till en varumärkesgrundare.

Människor skapas absolut inte genom att två människor bestämmer sig för att skaffa barn (för det vore en vulgaritet av sällan skådad art). Istället har man trygga och pålitliga provrör och labb där man framställer människor på kemisk väg. Man bestämmer redan från början om människan ska bli en alfa- eller betaperson eller tillhöra något annat kast. Oavsett vilken kapacitet man på kemisk väg tilldelas så är alla helt nöjda med sin roll och sitt liv. Det ser man till genom att spela upp band där meningar repeteras om och om igen, medan barnen är små. Jag älskar att leva och tillber Ford jag älskar att leva och tillber Ford JAG ÄLSKAR ATT LEVA OCH TILLBER FORD osv osv. Självklart tror man på det om man fått höra det natt efter natt kanske 500 gånger.

Om en känsloyttring åt något håll händelsevis skulle ha mage att dyka upp så finns botemedel även för det. Drogen heter soma och delas ut till de lägre utvecklade personerna efter varje arbetsdag, medan de högre utvecklade själva bestämmer över hur ofta de vill ta soma. Soma gör en lugn och glad, obekymrad och tar man det i större doser så glider man in i behaglig glömska.

Så fortgår livet och de flesta är nöjda med det. Men några personer i de högsta kasterna har tillverkats fel, och kan tänka efter. Det är inte skönt att tänka efter i en värld där allt är konstruerat för att motverka motståndstankar, där allt är kemiskt och där ett varumärke är det högsta tänkbara. Det är inte skönt att vara kärring mot strömmen i en värld där alla hasplar ur sig klyscha efter klyscha, eftersom de blivit hjärntvättade med dessa klyschor sedan födseln. Och vad händer om en barbarisk urmänniska (FÖDD AV EN MÄNNISKA, ve och fasa) kommer in i den där sterila världen?

Jag ser Du sköna nya värld som en klassisk dystopi och med andan i halsen läser jag vidare. Dock är språket ganska torrt, och jag tänker ofta att det är för mycket story och för lite roman för att jag verkligen ska älska det fullt ut. Men det är intressant läsning. En samtidsjämförelse är självklart på sin plats. Idag framställs inte människor på kemisk väg, tack och lov, men jag vill fråga, i all välmening: Bryr du dig om vilket varumärke du har på ditt diskmedel/mascara/tallrikar/tröjor/skor/dator? Jag är väldigt säker på att många av oss svarar: Mjo, ja, visst är Yes drygare än andra diskmedel och det är bara Diors mascara som inte kliar i ögonen. Och jag köper förstås helst skor från Converse, schampo från Tigi, dator från Mac och mina tallrikar, ehm, är från Mateus. Tankeväckande vilka varumärkesoffer vi är, eller hur?

Har ni läst Du sköna nya värld?

Du sköna nya värld var absolut den bästa dystopi jag läst tills jag läste Corpus Delicti! Zehs roman påminner överhuvudtaget ganska mycket om Huxleys, tycker jag; särskilt i det att man konfronteras med tanken på att en värld utan olycka, sorg och sjukdomar inte hade varit så trevlig, eftersom människor helt enkelt inte fungerar på det viset. Den personliga friheten är till syvende och sist alltid viktigare för människan än materiell välgång; trots det är det de materiella tingen som vi ständigt strävar efter!

Cinnamon: Åh, visst är den fin. :)



Sanna: Jaså, du gillade den såpass mycket alltså? Zehs roman är jag sjukt sugen på, har bara inte kommit mig för att införskaffa den än (och lika bra är väl det med tanke på översvämmade bokhyllor). Och tack för din intressanta reflektion, det är verkligen sant det du säger. Dystopier är bra på så sätt, att de påminner om hur världen kan bli om allt fortsätter i en viss riktning.