ord och inga visor

Poeternas krig + en fin tavla som jag har fått av min vän Stephanie.

Något jag personligen har väldigt svårt för i poesi är mytologiska anspelningar. Det är väl inte riktigt okej att tycka så, eftersom mytologi ofta varit en populär ingrediens i hyllad poesi. Men jag tycker att läsflowet stoppas av en massa Orpheus och Zeus, och föredrar den poesi som väljer att uppfinna sina egna metaforer. Som jag skrivit om tidigare så gillar jag poesi som är explosiv, oblyg, gärna refererar till populärkulturella tendenser eller företeelser och som inte har några gränser eller följer regler.

Det dammgrå intellektet
skall fuktas och befruktas
av känslans varma floder
som alltför länge vuxit
i mörkret.
Ur exilen letar sig poetens
ord tillbaka till de länder
som är låsta i järn
– flyger med svalornas vingar
genom de stängda murarna.

Vi förklarar
poeternas krig


Poeternas krig av Jösta Hagelbäck innehåller en del guldkorn. Som den dikt som innehåller titeln (vilken underbar titel, förresten!) och ett par till. Men emellanåt läser jag mest på slentrian och orden drabbar mig inte riktigt. Och så dessa mytologiska anspelningar som smyger sig in här och där boken igenom, de gillar jag inte. Som ni märker är jag lite kluven till vad jag tycker.