Förvirring och teater
I sådan här behaglig miljö läste jag boken, hemma hos min pojkväns släktingar i Örebro.
I Repetitionen av Eleanor Catton är gränserna mellan teater och verklighet flytande. Eftersom jag hört redan innan jag började läsa boken att det där kunde ställa till med rejäl förvirring, så valde jag direkt att tänka bort det. Att det inte alltid spelade så stor roll vad som var på riktigt och vad som var en repetition, vad som bara var skådespeleri. Den strategin blev min räddning, tror jag. För det spelade och verkliga innehåller ofta samma personer och en förklaring till det kommer så småningom.
Cattons debutroman utspelas i high school-miljö – alltså en miljö där många känner sig osäkra och är upptagna av sig själva. Plötsligt kommer det fram att en flicka i skolan haft ett hemligt förhållande med en av lärarna. Självklart blir det en stor skandal som ska komma att påverka fler än man kanske kan tro. Till exempel hamnar flickans syster Isolde i centrum mot sin vilja, och får stå ut med många viskningar. Saxofonlärarinnan spelar också en stor roll. Med sin kyliga iakttagelseförmåga tänker hon elaka saker om sina elever men får dem ändå att öppna sig för henne och berätta om sina liv. Det handlar också om elever på en teaterhögskola och vad som händer dem, och det är när den historien kommer in i boken som det hela blir tillkrånglat.
Ibland tycker jag att vissa av karaktärerna faller platt och inte känns under läsningen sådär som jag tycker att bra böcker ska göra. Sedan glimrar det till, särskilt bankar mitt hjärta för den oansenliga och lite beiga flickan Bridget, som saxofonlärarinnan har särskilt svårt för.
Sammantaget är Repetitionen en intressant bok, men ingen fantastisk läsupplevelse. Den är förvirrande och obegriplig ibland, rolig eller sorglig andra gånger. Men jag drar trots allt en lättnadens suck när den är utläst.
Har ni läst den?
Kommentarer
Postat av: Helena
Jag läste och skrev om den tidigare i våras och jag hade helt klart för stora förväntningar på den. Jag blev lite förvirrad men mest arg över att jag tyckte att Catton behandlade vissa karaktärer illa. Nu i efterhand minns jag faktiskt inte så mycket av boken eller varför jag blev så arg. Jag håller med om att den är intressant men inte fantastisk.
Postat av: Jessica (ord och inga visor)
Helena: Nej, det är ingen bok som stannar kvar direkt, det kan jag hålla med om. Och fantastisk var den verkligen inte. Jag har lagt ner min bok i påsen med böcker-som-jag-ska-göra-mig-av-med.
Postat av: Smsa Låna
Intressant blogg! Det märks att du gillar att blogga!
Trackback