ord och inga visor

Det var valdigt overilat av mig att packa ner sa manga bocker i vaskan. Har blir det mycket vin, mojitos och goda maltider men valdigt lite lasning. Men desto mer blir det nasta vecka hemma i Sverige och en bok har jag hunnit med har. Kommer tillbaka imorgon.

Vad laser ni?

Nu är jag uppe och snart iväg till Rom. Yay!

Dessa böcker får följa med mig på resan (alldeles för många med tanke på att jag inte ens ska vara borta en vecka):

Kapten Nemos bibliotek av PO Enquist
Om skönhet av Zadie Smith
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz
Sos från mänskligheten av Johanna Nilsson

Alla har stått i evigheter (vi snackar ÅR) i mina bokhyllor men nu ska de få bli lästa. Ser fram emot dem alla, men misstänker att jag bara hinner läsa ut två eller max tre under resan. Vi får väl se.

I helgen har jag haft massor av lästid, utöver filmkollande och midsommarhäng. Och tur var det minsann, för jag har läst en hel tegelsten som hade blivit tung att släpa på tunnelbanan. Som alltid med tegelstenar, eller böcker som jag verkligen gillar, har jag nästan svårt att veta var jag ska börja. Och vad som ska sägas.

Men låt oss börja enkelt: Illusionisten är nästan 800 sidor lång, dvs ungefär 300 sidor för mycket för att det hela inte ska kännas övermäktigt. Men det tänker jag inte på under läsningen. Det finns 200-sidiga böcker som får mig att undra om de kan ta slut någon gång (fast då brukar jag lägga ner dem). Så det handlar inte om sidantalet utan om förmågan att berätta en historia. Och den förmågan har Fowles, sanna mina ord.

Berättelsen utspelas mest på en ö i Grekland (och lite i London) under tidigt 50-tal. Det handlar på det ytliga planet om en lärare som får jobb på den grekiska ön och som där dras in i en rad mystiska händelser. Han utsätts för komplicerade scenarior som får honom att tvivla på vad som är sanning och inte, någonsin. Berättigade funderingar, visar det sig snart. Det är hela tiden spännande, och när några sidor blir tråkiga så är det just bara några sidor - sedan drar berättarjaget tag i mig igen och gör att jag vill veta mer. Trollkonster (eller?), skvaller, kärlek, intriger, kultur, exotism, filosofi, ensamhet, alienation, illusioner, psykologi, tillit etc. Det är mycket som får plats på de 800 sidorna, och tur är väl det.

Och visst kan man störa sig på de något förlegade könsrollerna, på att politiskt inkorrekta benämningar för mörkhyade personer används, på vissa fördomsfulla uttalanden (som i och för sig tillhör huvudkaraktären och inte alls nödvändigtvis författaren), på att somliga gåtor aldrig får svar. Men sådant bortser jag alltid ifrån när boken har många år på nacken, i det här fallet över fyrtio år. Och när den har så många andra kvaliteter.

Häromdagen skrev jag om varför jag läser. Och några av er svarade fint varför ni läser. Den här boken bekräftar och påminner om hur fint det kan vara att läsa. Inte nog med att boken ger en inblick i en värld av intellektuella på en avlägsen grekisk ö under 50-talet, dessutom nås åtminsotne jag av insikt efter insikt, fundering efter fundering. Det här var en av de bästa böckerna jag läst på länge!

Ta chansen nu i sommar, investera semesterläsningen i Illusionisten. Så diskuterar vi sedan. Har ni läst den? Vad tyckte ni? Jag ser fram emot bokcirkeln då vi ska diskutera boken. Men innan dess står en Romresa på schemat och packningen (särskilt bokpackningen) inför den måste planeras pronto.

I början var det så lätt att vara aktiv på boktipset, man lade in alla böcker man kom på att man hade läst. Nu gäller det att inte glömma bort att det finns. Jag upptäckte precis att jag glömt lägga in typ de senaste fem böckerna jag läst. Ajabaja. Men nu är det fixat. Det är ju faktiskt en smart idé och sidan har roliga funktioner, särskilt att man kan bli tipsad om böcker av boktipset i sig och genom att se vad de med lika smak gillat.

Nu ska jag lägga mig och läsa världens tegelsten. Själen njuter.

Låt oss heller inte glömma det underbara initiativet bokbloggar.nu. Där samlas de flesta (?) bokbloggars inlägg på ett smidigt sätt. Mina favoritbokbloggar har jag i bokmärkesfältmappen i min webbläsare men kan vara schysst att hitta nya bloggar på bokbloggar.nu. Dessutom kan man fylla i vilken bok man läser just nu. Smart även det.

Cool bookish bild, världens snyggaste omslag och bästa bok, plus den underbara författaren Francoise Sagan.



Ibland funderar jag på meningen med litteratur, meningen med att läsa. Varför läser jag så mycket? tänker jag. Varför köper jag så mycket böcker? Och den frågan kan ju göra en galen, för då kan man börja undra varför man handlar kläder eller varför man tycker om att käka ute istället för hemma, eller varför man vill ha fint hemma. Och då sitter man till slut och undrar vad meningen med livet är.

Riktigt så långt tänkte jag inte gå nu, men däremot tänkte jag motivera varför jag läser. Gör gärna detsamma, varför läser ni? Svara i era bloggar och länka till inläggen genom att kommentera på detta! Om du inte har någon blogg, så skriv ändå i kommentarsfältet varför du läser. Det är så intressant att veta hur andra ser på läsningen som process, så att säga.

Jag läser för att...

... det är ett sätt för mig att koppla av. Ofta frågar folk som inte själva läser: Hur finner du ro att läsa? Och då svarar jag att det är läsningen som ger mig ro, inte att jag nödvändigtvis har det innan. Och undrar i mitt stilla sinne hur folk kan ha ro att kolla på Idol eller Robinson. Inte för att det ena behöver utesluta det andra, men ändå.

... i böckerna finner jag nya insikter, nya saker att diskutera, nya tankar. Jag dyker in i någon annans (fiktiv eller verklig person) tankar och värld och får på så sätt något att relatera min egen värld till. Detta är väldigt intressant tycker jag.

... jag får veta hur det kan kännas att bo på andra sidan jordklotet eller hur det är att bo på andra sidan gatan och vara någon annan än jag.

... jag får språklig inspiration (om man har tur!) som jag kan använda mig av när jag själv skriver, eller i mitt jobb, eller bara för att bli lite mer inspirerad i vardagen.

... mitt hem blir fint och berikat med en massa färger och former, jag kan sträcka ut handen och öppna en bok - och voilà - vara någon annanstans för en liten stund

... det är en konstnärlig upplevelse att läsa. Som en god karamell för hjärnan. (Tänk Drömfakulteten - ja, jag vet att jag tjatar om den!)

... böcker är perfekt att diskutera. I bokcirklar, med vänner, med nya människor. Böcker funkar alltid!

... det är ett sätt att försöka förstå samhällen, tendenser, beteenden och själv lära sig till på köpet.

.... det gör mig glad, intelligent, lärd och inspirerad.

Såja, nu får det räcka. Varför läser ni?

Den här boken läste jag också ut för flera veckor sedan (på bokkollot). Vi snackar inte Stieg alltså, utan Stig. Det var en av böckerna till bokkollot (den andra var Ont blod) och vi satt och diskuterade den i solen på klippor vid vattnet, väldigt trevligt.
Till skillnad från boken, då.

För den handlar om en man som inte orkar med vardagen och som därför sticker från sin familj i Norrland. Istället drar han till spännande Stockholm och gör galet mycket konstiga och osympatiska saker. Exakt vad vill  jag inte gå in på här, eftersom dessa utgör en del av bokens förvånande inslag.
Jag har inget emot böcker om osympatiska personer generellt, kan minnas flera sådana som jag har gillat. Däremot gillar jag inte när böcker blir lite segdragna, ointressanta och framför allt innehåller en distans. Den här boken var riktigt rolig att läsa de första femtio sidorna. Därefter blev det bara sämre och sämre och på slutet undrade jag vad meningen var att ens läsa klart.

Latent finns en ångest, en krypande känsla som dansar över sidorna och som författaren får berömmas för att ha lyckats med. Den ångest som huvudpersonen måste känna, känner jag även som läsare. Att lyckas med en sådan sak är värt en eloge.

Boken innehåller en del språkliga ljusglimtar, ibland rycks jag med men oftast tycker jag bara att det blir jobbigt. Som bokcirkelbok var den dock bra, eftersom den lämnar en hel del öppna trådar att diskutera.

Vad ovanligt hattigt det här blev. Spretiga intryck. Note to self: ingen bra idé att skriva om en bok flera veckor efter utläsning. Note to you: Skippa Nyår och läs något annat istället.

Nu har redan flera veckor gått sedan jag läste ut den här boken. Och kanske säger det något om min uppfattning om den, det faktum att jag faktiskt har bloggat jättemycket här men inte orkat/kommit mig för med att skriva om just denna bok.

 I Ont blod så blandas författarens besök i Jugoslavien (efter 90-talskrigen) med hans egen familjehistoria, den komplicerade papparelationen och annat. Boken har alltigenom en väldigt framträdande politisk (närmast kommunistisk) agenda, vilket stör lite i läsningen. Liksom, är det här en roman eller en debattartikel med personliga inslag för att göra det mer inlindat? Inte för att det spelar någon roll vad det är egentlgen, men ändå.

Jag tar mig igenom boken med lätthet eftersom det är något i språket som jag gillar, och som flyter på bra. Men märker hela tiden att jag tappar koncentrationen och får läsa om samma sida (ibland många gånger), något som annars i princip aldrig händer mig. På ett sätt är den läsvärd: för människoporträtten, detaljerna han noterar under sitt besök i Jugoslavien. På ett annat sätt verkligen inte läsvärd: Den överdrivna politiska agendan (övertydlig), för mycket staplande av fakta för min smak etc.

Blir dock sugen på att läsa hans nästa bok, som fokuserar mer på pappahistorian än den här. Så den ska jag spana in när den kommer på pocket, vilket lär dröja.

Vill man ha bra reportageböcker, så kan jag istället rekommendera Åsne Seierstad. Av henne har jag läst Bokhandlaren i Kabul, Med ryggen mot världen, Hundra och en dag och dessutom någon mer tror jag, och gillat allt.

Oj, oj. Jag har ännu inte skrivit om Nyår och Ont blod så det tänker jag göra imorgon. Stay tuned.
Några sidor återstår på Igelkottens elegans men ikväll tänker jag njuta av en rykande kopp blue fruit-te och läsa den underbara boken jag köpte på pocketshop götgatan idag: En härlig storpocket-biografi om Iggy Pop himself.

Som tonåring var jag ett stort fan. Men det kan jag berätta om när jag väl läst boken. Nu är det högtidsstund och klyschigt nog tänker jag lyssna på mannen medan jag läser om honom. Rock 'n roll, destruction and drugs är med andra ord kvällens soundtrack. Sällan blir det bättre.

Under kvällen var jag en sväng på Kulturhusets debutbar. Minns att jag var väldigt imponerad efter förra vårens omgång. Ikväll var det några grader för kallt, min kompis ville hem till Krig och fred klockan 21 och jag var för rastlös för att riktigt njuta av alla de duktiga debutanterna.

Men halva kvällen var vi där i alla fall. Det var inte någon av böckerna jag blev riktigt sugen på att läsa men det är alltid intressant att höra författare prata om sina verk ändå. Dessutom är det ett väldigt fint initiativ att lyfta fram debutanter på det här sättet.

Dessa debutanter var där och pratade om sina böcker (och jag såg alltså tyvärr bara hälften):

Alex Schulman - Skynda att älska
Augustin Erba - Ensamhetens broar
Henrik B Nilsson - Den falske vännen
Isabella Varricchio - Pioner
Kalle Dixelius - Toffs bok
Karin Flygare - Det är så konstigt nuförtiden
Linus Gårdefeldt - Men golvet har ingen mun
Micke Evhammar - Thick as a brick
Sara Paborn - Släktfeber
Stina Palm - Trollsländor och taggtråd
Susanne Axmacher - Näckrosbarnen

Var ni där? Vad tyckte ni?

I sommar ska jag läsa massor. Läsa, jobba, promenera - så kommer min sommar se ut. Och så en hel del rosévin, skrivande, fikande och annat härligt förstås. Men den självvalda läsningen har varit efterlängtad. Jag har valt ut typ tjugo böcker av mina cirka 200 olästa (!) i hyllorna.

Det som tillkommer är förstås bokcirkel-böcker och kanske en och annan jag känner för och som inte finns med på listan. Kommer ju inte tvinga mig själv att hålla mig till listan. Men ni lär märka under sommaren vilka mer som läses.




Som ni ser har jag en massa härligheter att se fram emot. Doris Lessing, Marguerite Duras, Carl Johan de Geer, favoriten Francoise Sagan, P O Enquist, Zadie Smith, Douglas Coupland, Miranda July, Linda Olsson, Sylvia Plath och så vidare. Åh, vad härligt det ska bli! Sista rycket på tentan imorgon och sedan ska jag sätta tänderna i denna underbara bokhög. Stay tuned för att veta om det blir ris eller ros.

Har ni läst någon/flera av böckerna? Någon jag borde börja med? Och vad ska ni läsa i sommar?

Uppochnervänd mobilbild, men ni ser va?!

I helgen var jag även på bokkollo med min ena bokcirkel. Det hela ägde rum i en liten stuga på Väddö. Sju trevliga och bookish personer, sol, böcker, god mat, vin och underbar miljö - det kan knappast bli bättre. Ända från fredagseftermiddagen till söndagen hängde vi ute på landet och det kändes verkligen välbehövligt.

Vi hade läst ut två böcker som vi pratade om (recensioner av dem kommer i dagarna, så fort jag hinner) och i övrigt blev det faktiskt en hel del läsning gjort. Och en hel del ätande (aj, aj)!

Fotade med mobilen där men nu när jag försökte lägga in bilderna så blev de bara upp och ner och hit och dit som ni ser. Men föreställ er hur jag sitter där med benen i kors och en bok i handen, ett glas rosé på eftermiddagen. Blommiga skor. Sitter i skuggan men känner solen i nacken ibland. Helgen var som ett enda litterärt paradis och sådana får man sällan uppleva. Meravigliosa. Tack bokisar för härligt göromål, mer sådant åt folket.

Sommarläslista och fler recensioner imorgon, alltså. Nu: Vika tvätt, läsa några sidor och sedan sova.

I torsdags hade jag alltså den äran att få gå på Pocktail. Det hela anordnades av förlaget Natur & Kultur och Anna Winberg (ilovepocket-bloggen). Jag tycker det är ett helt underbart initiativ. Detta var min andra Pocktail och även den här gången lyckades jag plocka på mig massor av böcker. Det känns nästan lite syndigt att gå där och dricka gratischampagne och gratisdrinkar - samtidigt som man i handen håller en plastpåse full med nyplockade gratisböcker!
Dessutom kul att mingla och träffa nytt folk! Hoppas på fler Pocktails i framtiden.

Temat var african punk men eftersom min garderob gapar tom när det kommer till african och punk så slängde jag en turkos, lite afrika-inspirerad väska över axeln och hade stora träsmycken till det.

Nog skrivet, dags för lite pics!





Böcker, champagne och färgglatt godis!



Som ni ser blev det en hel del böcker! Längst ner syns inbjudan till kvällen. I denna hög finns böcker både till mamma och pappa (deckarna), lillasyster (boken om en dansare), kompis (Tärningsspelaren t.ex, som jag själv redan har) och en del till mig själv (Sonja Åkesson-biografin, Samtal med Hitler osv).

Sammanfattning: Pocktail, hallelujah!

Det här blev en av de sista böckerna i litteraturvetenskap A- kursen. Vi läste den även i gymnasiet men det var måånga år sedan så det fick bli en omläsning.

Boken handlar om en dvärg som jobbar åt en furste i ett stort slott. Vi befinner oss i renässans-italien, så pesten härjar värre än värst. Dvärgen är en arg, inbunden, hatisk och bitter karaktär som stör sig på det mesta (och särskilt människor, som han själv tydligen inte anser sig höra till). Han observerar allt det "människorna" företar sig (dvs de rika personerna som rör sig i furstens närhet) och äcklas av det.

Som läsare upprörs jag av dvärgens kyla och likgiltighet, som är så extrem att det nästan måste röra sig om psykopati. Eller bara om ett extremt självhat gone wrong. Men fursten älskar han och beundrar för det mesta.

Språket är enkelt och pragmatiskt, ett språk som tillhör dvärgen (som talar i jagperson).
Det är ingen feelgood-bok, snarare en feelbad-sådan. Den är rätt tunn och lätt att ta sig igenom men berör mig inte särskilt åt något håll (förutom att jag upprörs). Ändå har den en del att säga om människans inneboende ondska. Det finns (enligt vår littvetlärare) referenser till nazismen osv, vilket ju är intressant. Boken skrevs under andra världskriget.

Även om boken inte var omvälvande just som läsupplevelse så vill jag läsa mer av Pär Lagerkvist. Barabbas och Onda sagor är två böcker jag vill sätta tänderna i. Vad har ni läst av Lagerkvist?

... skriver jag imorgon! dagen har varit helt hysterisk med jobb, fika/långmöte och sedan systerhäng på kvällen.
Måste nästan göra en påminnelselista om allt som ska skrivas här imorgon:

- Pocktail (visa bilder på böckerna och från kvällen)
- Bokkollo (om vad vi gjorde, läste och pratade om)
- Utlästa böcker (har fyra stycken att skriva om tror jag!)
- Sommarläslista (kommer ha typ tjugo böcker på min sommarläslista. Eller bör man ha fler?)

Dessutom ska morgondagen spenderas med den sista hemtentan för terminen (den som handlar om 1900-talet).
Men nu blir det en liten sen kvällsmacka och te plus läsning ur en underbar fransk roman.