ord och inga visor

Den B-uppsats i litteraturvetenskap som jag håller på med nu, ska som sagt handla om Aprilhäxan. Boken kvalar in under den magiskt realistiska ettiketten men jag ska fokusera på något helt annat i min uppsats. Men nu ska jag säga något om boken.

Första gången jag läste den var för tre år sedan och jag tyckte mycket om den. Efter en närläsning nu igen, så märker jag att boken håller lika bra även idag. Men du som letar efter solskenssagor kanske ska leta någon annanstans.

Aprilhäxan handlar om de fyra systrarna Birgitta, Christina, Margareta och Desirée. Fast i Desirées fall är det bara hon som vet om att hon är syster till de övriga. Hon är ett bortslängt barn som vuxit upp i vetskapen om att hennes mamma inte ville ha en cp-skadad dotter och därför placerade henne på ett hem. Lås och bom och så glömmer vi barnet. Som tur är kan Desirée ändå tänka och monologiserar boken igenom, om sin kärlek till läkaren Hubertsson, om sina systrars liv och bristen på ett eget sådant, och om de utflykter hon kan göra genom att ta sig in i andra väsen. Som fåglar till exempel.

Birgitta är en sönderalkoholiserad gammal tant som skyller det mesta som hänt henne på andra. Talande för hennes karaktär är att de första orden  hon sade som barn var: "Inte mitt fel!" Jag kan tycka att Majgull Axelsson går lite hårt åt Birgitta. För trots att det förvisso är hennes fel hur hennes liv utvecklat sig, så var även hon bortglömd och oönskad som barn.

Christina är den pedantiska läkaren, som greppar tag i saker med fingrarna formade till pincetter. Som har de två barnen, mannen, villan och jobbet som väl symboliserar ett kontrollerat liv. Och ändå måste hon viska sitt mans namn som en besvärjelse när hon är ensam, för att inte bli alldeles övermannad av allt det ensamma.

Margareta är fysikern som valt ett liv utan barn och man. Som kanske ser sig som självständig men som ändå, livet igenom, alltid anpassat sig till olika situationer.

I bakgrunden står Tant Ellen, den kvinna som förenade systrarna då de kom som fosterbarn till hennes varma hem.

Alla karaktärers historier knyts ihop och isär. Nu blandas med då, tankar blandas med realiteter och en vacker och sorglig berättelse blandas med en svidande samhällskritik. Språket är talspråkligt på ett lagomt och fängslande sätt och det är inga problem att sträckläsa boken. Snarare svårt att låta bli. Jag kommer att skriva mer om boken, dels i min uppsats förstås men också här i bloggen då flera av er varit nyfikna på vad jag kommer fram till.

Kontentan är alltså: Har du inte läst Aprilhäxan ännu, så är det dags nu.