ord och inga visor

Jag skrev på uppmaning av Bokbabbel om mina olästa tegelstenar, vilket resulterade i en tegelstensutmaning. Flera av er vill vara med, kul! Jag hoppas på ännu fler deltagare. Att läsa minst två tegelstenar under hösten (och höst räknas till och med mitten av december) är inte så svårt. Men det kan nog leda till att man upptäcker bra böcker man annars hade låtit drunkna i floden av andra böcker. Jag har dock ännu fler olästa tegelstenar. Här erkänner jag ett gäng till:











Ord på liv och död av Victoria Benedictsson är en riktig tegelsten som jag raskt högg tag i när jag hittade den på Akademibokhandeln. Åh, vilken underbar bok, tänkte jag. För ungefär ett och ett halvt år sedan. Litteraturvetenskapen har gjort mig väldigt intresserad av den här typen av författare och jag tror aldrig jag har läst något av Victoria Benedictsson tidigare. Det här skulle säkert vara ett bra startskott.

Kafka på stranden av Haruki Murakami är ju en sådan där måste-bok. Jag älskar Fågeln som vrider upp världen, betraktar den till och med som en av mina favoritböcker. Jag är ganska säker på att samma kärlek skulle uppstå till den här boken, så varför den står oläst två år efter att jag läste Fågeln som... kan bara bero på tjockleken.

Tusen och en natt I & II är ju full av tinnar och torn, prinsessor och rövare, skogar och törnbuskar, trollkarlar och magi. Bara det borde vara nog anledning för att unna sig själv långa sagotimmar i vuxen ålder.

Jerusalem av Selma Lagerlöf har jag faktiskt i två versioner. En väldigt fin pocketutgåva och sedan en gammal utgåva i tre delar. Gamla slitna, vackra böcker. När jag fick böckerna hemskickade från bokbörsen, så låg två fotografier i böckerna. Ett föreställer en tjej på svartvitt foto. Det andra föreställer en svartvit äng med hästar på. Det var lite spöklikt att hitta men också roligt att veta att just den boken förmodligen har lästs av just den tjejen eller någon i hennes närhet. För många, många år sedan.

Vad gäller Anna Karenina av Leo Tolstoj så har en vän till mig i ÅRATAL sagt: 'Om du ska läsa en bok, Jessica, så är det Anna Karenina.' Aha, har jag sagt och nickat nyfiket. 'Man kan inte släppa den så du bör inte ha några planer medan du läser den', sade hon skämtsamt. Om någon marknadsför en bok i sådana starka ordalag och man ändå inte läser den, så bör man ställa sig med en skämsstrut på huvudet i något hörn. Eller?

Att älska som en porrstjärna av Jenna Jameson är en riktig tegelsten. Och jag vet inte riktigt när jag kommer bli sugen på 600 sidor porr. Förmodligen aldrig. Men jag har hört även om den här boken (av helt olika typer av människor) att den faktiskt är mycket bättre än man kan tro.

Tjänstekvinnans son av August Strindberg är sådär klassikergrön på framsidan och innehåller dessutom textkommentarer. Men jag är hemskt nyfiken på att läsa vad som kan vara det närmaste man kommer en självbiografi om Strindberg.

Chockdoktrinen av Naomi Klein är en 700 sidor tjock samhällskritisk reportagebok. Jag skulle förmodligen älska den, men har inte gett vår kärlekshistoria en chans att en påbörjas.

Odysseus av James Joyce är svår och tung och stream of consciousness skrivet för längesedan. Den står oläst här och ser ganska spännande ut. Men jag har också fått för mig att den är en sådan bok som verkligen skulle ta några hundra år att läsa, just för att den är såpass gammal och nyskapande för sin tid, om ni förstår hur jag menar. Den kombinationen kan bli ganska svårläst, särskilt om man inte läser på originalspråk.

De välvilliga av Jonathan Littell utspelas inuti huvudet på en nazist under andra världskriget. Jag har faktiskt läst ett par-trehundra sidor i den men slutade läsa bara pga att den var så fysiskt tung att ha med sig på tunnelbanan. Den var ganska spännande så långt jag hade kommit, så jag kanske borde plocka upp och starta där jag slutade.

Vi, de drunknade av Carsten Jensen vet jag inget om. Min mamma tryckte den i händerna på mig och sa att hon hade läst och läst tills den var slut på en semester för några år sedan.

Inte som andra döttrar av Deborah Spungen är en berättelse om tjejen som var tillsammans med Sid Vicious. Det är måsteläsning, har hört att det dessutom ska vara en väldigt bra bok som man minns länge efteråt.

Nu tycker ni antagligen att jag är lätt galen som har så många olästa tegelstenar i bokhyllan. Särskilt med tanke på att detta är del II av inlägget, så att säga. Men istället för att fokusera på galenskapen i det hela så undrar jag om ni har läst några av dessa böcker? Är det något man bara måste läsa/något man lika gärna klarar sig utan?

Jag står ju nämligen inför en stor uppgift: Att välja tegelstenar till min egen utmaning. Nu vet ni vilka jag har att välja bland (dessa och de från inlägg I med samma namn), så kom gärna med synpunkter. Vilka två tegelstenar ska ni läsa i höst?