Om min B-uppsats i litteraturvetenskap
Förra terminens andra halva gick på skolfronten mycket ut på att skriva B-uppsats. Jag har skrivit om uppsatsen här tidigare, och om boken här.
På efterfrågan tänkte jag nu skriva lite mer om vad uppsatsen gick ut på. Jag skrev alltså om Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Min fördjupningskurs var magisk realism och boken anses kvala in som en magiskt realistisk bok (även om man kan vara kritisk mot det) så då tyckte jag den var ett perfekt val. Jag valde att analysera de fyra systrar som boken kretsar kring, för att därefter jämföra dem sinsemellan.
Shit, jag märker att min språk direkt blir mer akademiskt bara jag tänker på denna gudsförgätna uppsats. Nåväl, let it be so. Nackdelen med att i detalj gå in i en bok som man känner är en av de bästa böckerna man någonsin har läst, är att man ju oundvikligen förstör vilken bok som helst genom att dissikera den. Jag tror att böcker, precis som poesi, egentligen mår bättre av att förbli o-dissikerade men samtidigt är det också intressant att detaljläsa en välskriven bok. En liten besvikelse blev det dock att inse hur pass stereotypa de olika karaktärerna i boken är. Det var något jag inte alls tänkte på när jag första gången läste boken, för kanske tre år sedan.
En av mina slutsatser i uppsatsen var helt enkelt att karaktärerna framställs som väldigt stereotypa och att läsarens bild av respektive syster hela tiden förstärks då systern aldrig går utanför sina egna beteendemönster. Något jag inte skrev i uppsatsen, men däremot tycker, är förstås att författaren gör det väldigt enkelt för sig på så sätt. Om en syster bara svär, knarkar, ljuger, sviker och super och en annan bara är rak i ryggen, läkaraktig, kontrollerad, sidenscarfklädd och perfektionistisk så blir det förstås lättare att skriva boken. Inte för att det är något fel med det, men det var en tråkig upptäckt för mig som hyllat boken till skyarna.
I och med att en av mina slutsatser var hur pass stereotypa karaktärerna var, så insåg jag förstås också hur pass mycket de skiljer sig från varandra och gav en hel del exempel på hur ordförråd, egenskaper, beteendemönster, val i livet och ytliga faktorer skiljer sig.
Jag funderade på att lägga in lite utdrag ur uppsatsen men insåg att det blir alldeles för akademiskt och stor gäsp-varning så det får bli en annan gång. Hursomhelst så är uppsatsen avklarad och likaså opponeringen. Nu väntar, som jag skrev igår, något ännu större: C-uppsatsen.
På efterfrågan tänkte jag nu skriva lite mer om vad uppsatsen gick ut på. Jag skrev alltså om Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Min fördjupningskurs var magisk realism och boken anses kvala in som en magiskt realistisk bok (även om man kan vara kritisk mot det) så då tyckte jag den var ett perfekt val. Jag valde att analysera de fyra systrar som boken kretsar kring, för att därefter jämföra dem sinsemellan.
Shit, jag märker att min språk direkt blir mer akademiskt bara jag tänker på denna gudsförgätna uppsats. Nåväl, let it be so. Nackdelen med att i detalj gå in i en bok som man känner är en av de bästa böckerna man någonsin har läst, är att man ju oundvikligen förstör vilken bok som helst genom att dissikera den. Jag tror att böcker, precis som poesi, egentligen mår bättre av att förbli o-dissikerade men samtidigt är det också intressant att detaljläsa en välskriven bok. En liten besvikelse blev det dock att inse hur pass stereotypa de olika karaktärerna i boken är. Det var något jag inte alls tänkte på när jag första gången läste boken, för kanske tre år sedan.
En av mina slutsatser i uppsatsen var helt enkelt att karaktärerna framställs som väldigt stereotypa och att läsarens bild av respektive syster hela tiden förstärks då systern aldrig går utanför sina egna beteendemönster. Något jag inte skrev i uppsatsen, men däremot tycker, är förstås att författaren gör det väldigt enkelt för sig på så sätt. Om en syster bara svär, knarkar, ljuger, sviker och super och en annan bara är rak i ryggen, läkaraktig, kontrollerad, sidenscarfklädd och perfektionistisk så blir det förstås lättare att skriva boken. Inte för att det är något fel med det, men det var en tråkig upptäckt för mig som hyllat boken till skyarna.
I och med att en av mina slutsatser var hur pass stereotypa karaktärerna var, så insåg jag förstås också hur pass mycket de skiljer sig från varandra och gav en hel del exempel på hur ordförråd, egenskaper, beteendemönster, val i livet och ytliga faktorer skiljer sig.
Jag funderade på att lägga in lite utdrag ur uppsatsen men insåg att det blir alldeles för akademiskt och stor gäsp-varning så det får bli en annan gång. Hursomhelst så är uppsatsen avklarad och likaså opponeringen. Nu väntar, som jag skrev igår, något ännu större: C-uppsatsen.
När livet tar över - om brist på läsro
Nu har livet tagit över igen med sorger och rutiner. Alltså sorgerna för sig och rutinerna för sig, för både mitt pluggande och jobb är väldigt roligt. På så sätt är jag lyckligt lottad. Och no worries, sorgerna är inte av det hemska slaget men ändock väldigt energikrävande.
Hursomhelst så kommer här lite updates, sedan har jag ju flera inlägg utlovade att skriva. Men här lite smått och gott.
1. Kan bara hålla med I love pocket om att Stieg Larsson-snacket är överdrivet. Har han skrivit böckerna eller inte? Herregud, låt karln vila i frid. Dessutom är det frustrerande att det skrivs om honom så mycket bara för att han är en publiksuccé. Själv är jag mer än osugen på såväl hans filmer som böcker. Och när I love pocket skriver om hur uttjatat det är så kan jag bara tänka på Moa Martinson. En författare jag ännu inte läst något av men är mäkta sugen på att skriva C-uppsatsen om. Än idag diskuteras det nämligen huruvida hon kunde skriva eller bara fick hjälp av sin make Harry. Texterna som antyder detta är enligt min lärare ofta skrivna av inbitna Harry-fans, nota bene. Fast i det fallet har det mindre att göra med att hon skulle vara en publiksuccé, än att hon var kvinna och make till en så kallad litterär gigant skulle jag tro. Men detta får mig bara att känna: Suck. Det är egentligen ingen idé att klaga på Stieg Larsson-spekulationerna. De kommer ändå att pågå i ca 250 år till. Till slut börjar man säkert undra om han ens fanns eller om han i själva verket var flera personer (typ som man tror om Homeros).
2. Jag går alltså i C-uppsatsfunderingar. Min fördjupningskurs behandlar litteraturen under svensk mellankrigstid, dvs då proletärlitteraturen växte fram. Vi kommer läsa författare som Eyvind Johnsson, Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson, Harry dito, Gunnar Ekelöf och många andra väldigt intressanta människors texter. Kruxet är nu att välja ett C-uppsatsämne. Jag är extremt opåläst vad gäller litteraturen under den här perioden. Om ni har något förslag eller tankar så shoot, shoot!
3. Jag fick presentkort på adlibris i julklapp. Det blir sällan bättre. Och jag har sprungit in några gånger på pocketshop och köpt några böcker hit och dit men nu vill jag verkligen grunna noga på vad jag ska köpa från adlibris eftersom jag är trött på att konsumera och inte vill göra det så mycket längre. Med andra ord ställer jag bokälskares favoritfråga: Har ni några tips på vad jag borde köpa? Edith Piafs självbiografi är självskriven, likaså en diktsamling med en massa Sylvia Plath-dikter. Men mer då?
4. Just nu har jag inte hunnit läsa så mycket men åh vad jag saknar det! Att bara läsa i timmar och åter timmar. Det är lite svårt när man inte har det lugnet bara, men jag sneglar längtansfullt på många böcker kan jag säga. Just nu orkar jag bara med något jag redan vet är underbart: Historier från ingenstans av Charles Bukowski. Men det är tråkigt att inte ha lugnet.
5. Desto bättre är att jag har skrivit tio sidor idag, alltså egen text. Det känns väldigt inspirerande och uttömmande på samma gång.
6. Vad läser ni? Hur mår ni? Vad gör ni? Nu blir det ändå lite läsning resten av kvällen. Om ett white trash-Amerika, alkohol, kvinnor, skitjobb och husvagnar. Slå det om ni kan!
Hursomhelst så kommer här lite updates, sedan har jag ju flera inlägg utlovade att skriva. Men här lite smått och gott.
1. Kan bara hålla med I love pocket om att Stieg Larsson-snacket är överdrivet. Har han skrivit böckerna eller inte? Herregud, låt karln vila i frid. Dessutom är det frustrerande att det skrivs om honom så mycket bara för att han är en publiksuccé. Själv är jag mer än osugen på såväl hans filmer som böcker. Och när I love pocket skriver om hur uttjatat det är så kan jag bara tänka på Moa Martinson. En författare jag ännu inte läst något av men är mäkta sugen på att skriva C-uppsatsen om. Än idag diskuteras det nämligen huruvida hon kunde skriva eller bara fick hjälp av sin make Harry. Texterna som antyder detta är enligt min lärare ofta skrivna av inbitna Harry-fans, nota bene. Fast i det fallet har det mindre att göra med att hon skulle vara en publiksuccé, än att hon var kvinna och make till en så kallad litterär gigant skulle jag tro. Men detta får mig bara att känna: Suck. Det är egentligen ingen idé att klaga på Stieg Larsson-spekulationerna. De kommer ändå att pågå i ca 250 år till. Till slut börjar man säkert undra om han ens fanns eller om han i själva verket var flera personer (typ som man tror om Homeros).
2. Jag går alltså i C-uppsatsfunderingar. Min fördjupningskurs behandlar litteraturen under svensk mellankrigstid, dvs då proletärlitteraturen växte fram. Vi kommer läsa författare som Eyvind Johnsson, Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson, Harry dito, Gunnar Ekelöf och många andra väldigt intressanta människors texter. Kruxet är nu att välja ett C-uppsatsämne. Jag är extremt opåläst vad gäller litteraturen under den här perioden. Om ni har något förslag eller tankar så shoot, shoot!
3. Jag fick presentkort på adlibris i julklapp. Det blir sällan bättre. Och jag har sprungit in några gånger på pocketshop och köpt några böcker hit och dit men nu vill jag verkligen grunna noga på vad jag ska köpa från adlibris eftersom jag är trött på att konsumera och inte vill göra det så mycket längre. Med andra ord ställer jag bokälskares favoritfråga: Har ni några tips på vad jag borde köpa? Edith Piafs självbiografi är självskriven, likaså en diktsamling med en massa Sylvia Plath-dikter. Men mer då?
4. Just nu har jag inte hunnit läsa så mycket men åh vad jag saknar det! Att bara läsa i timmar och åter timmar. Det är lite svårt när man inte har det lugnet bara, men jag sneglar längtansfullt på många böcker kan jag säga. Just nu orkar jag bara med något jag redan vet är underbart: Historier från ingenstans av Charles Bukowski. Men det är tråkigt att inte ha lugnet.
5. Desto bättre är att jag har skrivit tio sidor idag, alltså egen text. Det känns väldigt inspirerande och uttömmande på samma gång.
6. Vad läser ni? Hur mår ni? Vad gör ni? Nu blir det ändå lite läsning resten av kvällen. Om ett white trash-Amerika, alkohol, kvinnor, skitjobb och husvagnar. Slå det om ni kan!
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
Det här är nog en bok jag inte läst i första taget om det inte var så att den B-uppsats jag opponerade på delvis handlade om just Låt den rätte komma in. Men jag är glad att jag läste den, för även om den egentligen är alldeles för dramaturgi-kurva-fokuserad för min smak så har den en hel del kvaliteter.
Egentligen är väl det här en av de böcker som inte behöver en närmare presentation. Det blir därför en kort sådan. I den här romanen möter vi vampyrer, pedofiler, mobbare, mobboffer, mördare, alkoholister och mammor och pappor som bryr sig men kanske inte riktigt så mycket som de borde bry sig. För den som inte är orienterad i området Blackeberg bjuder Låt den rätte komma in ett utmärkt tillfälle att bli det. Och för den som är någorlunda bekant med området (som jag, då jag har vänner som har växt upp där) blir det många aha-ögonblick. Torget, mataffären, trappan ner från torget, innergårdarna - det känns igen. Om det nu ska vara så märkvärdigt. När boken kom ut blev det lite som att alla ville läsa den bara för igenkänningens skull. Lika märkvärdigt blir det knappast med alla böcker som utspelas i innerstaden. Well, well, det är en annan diskussion.
Vampyrer och Blackeberg i all ära, det är nog ändå mobbingen som står i fokus i den här boken. Den råa och omänskliga mobbing som tusentals barn utsätts för dagligen av sina klasskamrater. Inte sällan fick jag ont i magen under läsningen, då elakingarna tvingar Oskar att skrika som en gris. Bara för att det låter lite roligt. Och det temat räddar boken och gör den intressantare. För annars är det lite väl mycket mord, polisrapporter, "utdrag ur Ekot och Aktuellt" (töntigt tycker jag! är det alltid så i mordrelaterade böcker?) och utredningar. Jag vet inte varför jag har så svårt för just sådant, kanske den fejkade autenciteten som bara blir fel när alla vet att det är fiktion?
Sammanfattningsvis så finns intressanta delar i boken och jag plöjde den riktigt snabbt. En del knivskarpa personporträtt, mycket sorg och ensamhet och så den vampyriska kärlekshistorian/vänskapen som växer fram mellan huvudpersonen Oskar och vampyren Eli. Jag kan tänka mig att läsa mer av Ajvide Lindqvist, för detta var inte så deckar-artat som jag trodde, men helst något med lite mindre polisfokus ändå. Har ni några tips?
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
När Daniel är tio år så får han följa med sin pappa till De bortglömda böckernas gravkammare. Där plockar han på måfå ut en bok med just titeln Vindens skugga. Denna bok ska för alltid förändra hans liv, då han blir helt fängslad av den och sedan också författaren, Julian Carax. Daniel är lite för nyfiken för sitt eget bästa, och tur är väl det eftersom det gör läsningen intressantare..
Handlingen är ganska komplex att beskriva, då den följer Daniel genom många år, kärlekar, sorger och glädjestunder. Men det som kan sägas är att Vindens skugga är riktigt fängslande läsning, och nästan omöjlig att slita ögonen ifrån. Språket flyter på bra och även om karaktärerna är många, så är de aldrig förvirrande många. Emellanåt blir det nästan som ett mysterium, då man smittas av Daniels nyfikenhet. Dessutom är det härligt att böcker, bokhandlar och läsning står så mycket i fokus. Med andra ord är detta en bra bok att ta sig an om läsinspirationen tryter. Det enda negativa jag kan säga är att det ibland blir lite klyschigt och schablonartat, men som saga sett så är det okej för i sagornas värld hör schablonerna hemma. Jag kan därför varmt rekommendera den här boken till alla som vill ha en riktig roman-roman.
Har ni läst den, och vad tyckte ni i så fall?
Jag var en arier av Tony Samuelsson
Det var några veckor sedan jag läste ut Jag var en arier men jag har ägnat mig åt mycket läsning och uppsatsopponering sedan sist, och mindre bloggande. Nåväl, jag har fortfarande boken i färskt minne.
Hitlers mål var att hela Europa skulle bli ett germanskt rike, en enda nazi-världsdel. Lyckligtvis lyckades han inte som vi alla vet, men hur hade det sett ut om han faktiskt gjort det? Den tanken leker Tony Samuelsson med i Jag var en arier. Boken utspelas på 70-talet i Sverige, ett nazistiskt rike där det ultimata är att vara en arier. Författare som Pär Lagerkvist har fått sina böcker brända på bål och själva blivit avrättade pga. sina anti-nazistiska åsikter. De författare som vinner priser och hyllas är sådana som skriver positivt om den nazistiska ideologin. Albert Speer är führer och tänker ständigt gott om den så kallade ur-führern (Hitler). Boken kretsar kring några karaktärer i Stockholm och deras vardag. På ytliga fester minglar författare med andra framgångsrika arier.
Boken gick snabbt att läsa, även om den emellanåt blev lite långtråkig. Det som gjorde att mitt intresse hölls uppe var just dystopi-tanken, som jag alltid tycker är intressant. Det skulle ha kunnat bli såhär och då hade allas våra liv sett helt annorlunda ut. Vi hade dömt människor efter hår- och ögonfärg, och de blonda människorna hade befunnit sig överst på den samhälleliga stegen just av den anledningen. Sverigedemokraternas obehagliga frammarsch gör att boken känns mer aktuell än någonsin. Tyvärr finns det människor som finner en relevans i att döma andra efter ursprung. Vi som ser längre än så kan läsa den här boken, förfasas och aktivt kämpa för att aldrig hamna där. Till exempel genom att rösta i det val som går av stapeln om ganska exakt 9 månader.
Som läsupplevelse är Jag var en arier inget storslaget. Språket är ganska fyrkantigt och händelseförloppet inte något extraordinärt. Men syftet och tanken räcker långt i det här fallet. Tack Wahlström & Widstrand för boken!
Correction: Selmas dagbok bara på låtsas
Oj, döm om den chock jag fick när jag läste Tekoppens kommentar:
Jag hade ingen aning om att den dagbok jag läste nyss bara var på låtsas. Då är det bara att applådera, för Selma har lyckats slå an ett väldigt fjortonårigt tonfall utan att det känns fejkat.
Jag hade ingen aning om att den dagbok jag läste nyss bara var på låtsas. Då är det bara att applådera, för Selma har lyckats slå an ett väldigt fjortonårigt tonfall utan att det känns fejkat.
Hur gick julutmaningarna (Selma och Bodil)?
Selma-utmaningen:
En av mina julutmaningar var att läsa något av Selma Lagerlöf över jul. Det är många som har hakat på utmaningen, vilket jag tycker är väldigt roligt. Jag har med stort intresse följt vilka Selma-böcker ni valde att läsa, tack för att ni har länkat. Om någon har glömt så länka gärna i kommentarsfältet! Själv valde jag en liten tunnis av Selma, Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Vad jag inte visste när jag packade ner boken i väskan för att åka upp till Norrland (julfirande), var att detta var del 3 i Mårbacka-serien. Således borde jag ha börjat i rätt ordning. Men det är okej, för det kändes inte som att det var nödvändigt att ha läst de tidigare delarna för att hänga med i denna.
Boken är Selmas dagbok från när hon är 14 år (tror jag) och åker på besök till Stockholm. Eftersom den är skriven när hon var så ung så blir den faktiskt lite långtradig att läsa. Men det finns några fina saker med den. Dels att man får en inblick i hur det vardagliga livet tedde sig för så länge sedan som på 1870-talet. Och dels att drömmen om ett författarskap hela tiden är närvarande. Ofta skriver Selma om hur hon ju vill skriva böcker. Hon blir lite drömskt förälskad i en student som hon träffar på när hon är på väg till Stockholm. Men när hon inser att han har en fästmö så skriver hon att det inte gör något, eftersom hon ändå vill ägna sig åt att skriva böcker. Det är väldigt fint, med tanke på att hon verkligen lyckades uppfylla sin dröm. Och inte nog med det, hon vann dessutom Nobelpriset och läses lika mycket idag som när hon levde.
Dock vill jag ännu mer rekommendera någon skönlitterär bok av Selma, till exempel Gösta Berlings saga. Det är en fantastisk roman, må ni tro.
Bodil-utmaningen:
Min Bodil Malmsten-utmaning var att påbörja hennes loggbokstrio över jul. Själv har jag läst den första delen, Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig och ska strax ta tag i den andra boken. Jag tänkte ju läsa dem alla tre på raken, även om jag samtidigt parallell-läser andra böcker.
Det sägs att man inte ska döma en bok efter omslaget, men det gör man automatiskt här (och det är positivt) eftersom omslaget är så vackert. Boken är full av fotografier, pappret känns lyxigt - designen är helt enkelt fantastisk. Innehållet består av vardagliga iakttagelser från Bodils liv, när hon är i sitt hus i Finistère och när hon är hemma i Sverige för att göra bokuppläsningar eller annat författaraktigt. Det varieras mellan tankar om filmer hon sett, hur hon avskyr mullvadarna som gräver gångar och förstör hennes trädgård, om författare hon beundrar och hur hantverkarna aldrig kommer när de lovat i Frankrike. Men hur hon ändå känner sig oinspirerad till att flytta tillbaka till Sverige, trots att allt funkar så bra här. Hon har hittat sitt hörn i världen och det hörnet är Finistère.
Boken livas upp av de vackra bilderna och sidorna som känns nästan magiska. Det var roligt att läsa boken, men kändes också bra att läsa den samtidigt som en annan, skönlitterär bok, för att inte tröttna. Det blir ju ungefär som en blogg, kanske består boken till och med av utdrag ur hennes blogg. Jag ska ta en liten paus innan jag börjar på del två.
Var det någon som hakade på även Bodil-utmaningen?
De bästa böckerna 2009
Collage över de absolut bästa 2009.
Det är inte lätt att hitta det bästa av ett helt års läsning. Ännu svårare är dock att göra det i någon slags inbördes ordning. Så jag skippar ordningen helt enkelt. Överlag har 2009 varit ett bra läsår. Under våren blev det många så kallade "klassiker", eftersom jag då pluggade litteraturvetenskap A. Det här är de 15 bästa böckerna jag läste under 2009:
Flickvännen av Karolina Ramqvist
Varulvsvalsen av Sigge Eklund
Madame Bovary av Gustave Flaubert
Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
Illusionisten av John Fowles
Älskaren av Marguerite Duras
Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic
Jakten mot nollpunkten av Carl-Johan De Geer
SOS från mänskligheten av Johanna Nilsson
Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July
Glaskupan av Sylvia Plath
Ensamhetens vin av Irène Némirovsky
Andarnas hus av Isabel Allende
Åtta procent av ingenting av Etgar Keret
Tycker ni om Brahms... av Francoise Sagan
Visserligen skippar jag inbördes ordning men kan ändå säga att Flickvännen är den överlägset bästa boken jag läst under 2009. Sylvia Plath vill jag nu läsa allt av, och likaså Irène Némirovsky. Läs alla böckerna ovan, I tell you!
Vilka var de bästa böckerna ni läste under 2009?
Ord och inga visor är tillbaka efter jullov!
Det blev en liten bloggpaus. Kanske behövde jag det för att ladda inför ännu ett bloggår. För nu känner jag mig på banan igen och rutinerna börjar återvända, med jobb och plugg. Dock tänkte jag ägna återstoden av kvällen åt att läsa lite till. De närmaste dagarna kommer många blogginlägg. Detta ska jag skriva om:
Vad jag fyndade på Modernistas julbazaar
Lite mer om min B-uppsats i litteraturvetenskap (på efterfrågan!)
Sammanfatta vilka som var de bästa böckerna jag läste under 2009 (det blir svårt)
Tipsa om poesi för jag är väldigt poesiinspirerad just nu. Poesiutmaningen följer alltså med in i det nya året!
Berätta om hur jag löste mina julutmaningar (Selma Lagerlöf & Bodil Malmsten)
Skriva om de böcker jag läst sedan sist: Jag var en arier, Vindens skugga, Låt den rätte komma in och så Bodil och Selma som sagt.
Uppdatera ikapp med veckans boktips
Kul va? Hoppas att ni inte har tappat bort mig i internetvärlden under dessa veckor.
Men de viktigaste frågorna: Hur har ni haft det? Vad har ni läst? Imorgon ska jag gå upp tidigt och läsa ikapp mig i alla bokbloggar över en stor kopp kaffe. Det blir en härlig ledighetsmorgon, det.