Fin Selma-anekdot
Jag vet inte om jag har skrivit den här anekdoten tidigare i bloggen, men hur som helst så är den värd att berättas igen. Det var någon av våra föreläsare på A-kursen i litteraturvetenskap som berättade den under en föreläsning om Gösta Berlings saga och ibland tänker jag på den, mest för att den känns så Selma på något sätt.
Det var nämligen så att Nils Holgerssons underbara resa från början var ett uppdrag från Skolverket (om jag inte minns fel). Tanken var att Selma skulle skriva en geografibok för skolungdomar. Antagligen hade beställaren tänkt sig en redig och skol-aktig förklaring av de olika landskapen och vad som särskiljde dem. När de mottagit Selmas manuskript skickade de ett förfärat telegram till Selma som löd ungefär:
Varför är pojken liten? Och varför flyger han på en gås?
Selma svarade helt enkelt:
OBS. Pojken är magisk.
Har ni några författaranekdoter på lager så dela gärna med er.
Det var nämligen så att Nils Holgerssons underbara resa från början var ett uppdrag från Skolverket (om jag inte minns fel). Tanken var att Selma skulle skriva en geografibok för skolungdomar. Antagligen hade beställaren tänkt sig en redig och skol-aktig förklaring av de olika landskapen och vad som särskiljde dem. När de mottagit Selmas manuskript skickade de ett förfärat telegram till Selma som löd ungefär:
Varför är pojken liten? Och varför flyger han på en gås?
Selma svarade helt enkelt:
OBS. Pojken är magisk.
Har ni några författaranekdoter på lager så dela gärna med er.
Om en poetisk hjälte
Det finns en underbar dokumentär om Cornelis på SVT Play. Cornelis är en av de konstnärer jag aldrig tröttnar på, utan som alltid finns i mina spellistor/ipods. Fast hellre låtar som Grimasch om morgonen, I mina kvarter och A Cuba än de som traditionellt lagda människor förknippar med sommar. Jag älskar alla hans låtar nästan, men Hönan Agda är ändå inte mitt förstahandsval. Jag tycker att detta är relevant i min bokblogg eftersom Cornelis enligt mig var en poet av rang. Det märks inte alltid men ibland så glimrar det till och då glimrar det ordentligt.
Se dokumentären. Den är otroligt substantiell och intressant, plus att den innehåller en massa liveframträdanden. En och en halv timme av pur härlighet. Hursomhelst så är Cornelis värd uppmärksamhet för all tid framöver. Och det bästa är att jag tror att han kommer få den.
Jag är äntligen klar med min hemtenta i metod och analys. A.k.a hemtentan from hell. Så nu ska jag städa och sedan läsa kvällen lång. De välvilliga är det som gäller. Jag läste faktiskt en annan bok emellan, igår. Men den får jag lov att blogga om imorgon istället. Vad läser ni denna söndag?
Shopping på pocketrean
Idag sprang jag och en vän in på Pocketshop på Sergels torg, eftersom de hade 25 % rea på allt. Det är riktigt schysst det - rea på pocketböcker. Jag shoppade visserligen en drös nya pocketböcker för några veckor sedan. Men nu fyndade jag några till. Jag är riktigt sugen på att läsa dem alla:
Vi får se när jag har tid att läsa dessa. Mest sugen är jag förstås på Cobain-biografin, men alla lockar.
Jag vill även utfärda en liten varning för stora Akas bokrea (mästersamuelsgatan) i Stockholm. Kön var typ en kilometer lång, det var väldigt varmt och inte så mycket roliga reaböcker om man inte älskar Dan Brown. Vill du gå dit ändå, så satsa på en vardag.
Har ni shoppat något på bokrean?
Vi får se när jag har tid att läsa dessa. Mest sugen är jag förstås på Cobain-biografin, men alla lockar.
Jag vill även utfärda en liten varning för stora Akas bokrea (mästersamuelsgatan) i Stockholm. Kön var typ en kilometer lång, det var väldigt varmt och inte så mycket roliga reaböcker om man inte älskar Dan Brown. Vill du gå dit ändå, så satsa på en vardag.
Har ni shoppat något på bokrean?
Bok om Thåström
Jag passerade pocketshop på götgatan häromdagen, på väg från jobbet till skolan. Gick inte in men hann se i skyltfönstret att där låg en alldeles färsk bok om Joakim Thåström (som just då spelades i mina öronsnäckor). Jag blev alldeles till mig och såg framför mig hur man ÄNTLIGEN skulle få lära känna människan bakom attityden, punksjälen och de fantastiska låtarna.
Sedan glömde jag bort det av någon outgrundlig anledning. Nu när jag kollar på adlibris så visar det sig vara samlade reportage, recensioner, intervjuer och annat. Även om det inte är den maffiga biografi jag kanske hoppats på, så är det ändå ett absolut måste. Här finns boken.
Apropå biografier, har ni någon riktigt härlig bio att rekommendera? Jag är lite på sådant humör.
Award-utdelning, hundra år senare
Oj oj oj. Januari var ju en katastrofmånad för mig bokbloggsmässigt. Så jag har inte ens tackat för de två fina awards jag fick i kedje-award-grejen som har letat sig runt på olika bokbloggar. Tusen tack, det gjorde mig så himla glad. Tekoppen och Snowflake gav mig den äran! Jag ska självklart också göra uppgiften men utan den icke-fina loggan.
Uppgiften är att kopiera "awarden" till din blogg. Länka till den person som gav dig awarden. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv. Välj 7 andra bloggare som du skickar awarden vidare till. Länka till deras bloggar. Skriv en kommentar i respektive blogg så att det hela uppmärksammas.
Ok. Sju intressanta fakta om mig själv går lite emot mina principer, eftersom jag vill hålla detta till en bokblogg. Men jag försöker hålla det inom snarlika områden:
1. Jag hade en lapp för ögat när jag var liten, pga ett synfel (en i rosa tyg med jordgubbar och en svart). Så jag såg lite ut som en pirat, något jag tyckte var mycket coolt eftersom jag älskade piraterna i Pippi Långstrump. Lyckligtvis fick jag sluta med lappen redan när jag var fem år, annars hade det nog inte känts lika coolt.
2. Jag älskade Astrid Lindgren som barn och lyssnade alltid på hennes inlästa sagor. Försökte även göra samma sak själv, så det finns många kasettband där jag sitter och hittar på långa och ganska tråkiga sagor om djur och prinsessor. Jag var nog fyra då.
3. Det blir nog en fil. kand i litteraturvetenskap för mig, om jobbsituationen inte ändras. Det enda som krävs är en termin till, av något annat humaniora-ämne. Jag funderar på konstvetenskap. Men jobbar också halvtid samtidigt, förstås.
4. Jag har nog tillräckligt många olästa böcker för att hålla mig sysselsatt i ett år. Minst.
5. Jag läser Blondinbellas blogg (och orkar inte ens skämmas för sådant). Vet inte varför egentligen. När jag tänker efter så är det ganska konstigt.
6. I mitt liv har jag ofta drömt om att flytta utomlands för gott. Men jag är så kär i min stad Stockholm nu att jag nog helst vill bo här ändå (ja, även på vintern).
7. Jag sätter alarm jämt, även om jag inte måste eller har en tid att passa. Älskar morgonar!
Nu kommer det viktigaste. Nämligen mina awards! Dessa bloggar (och MÅNGA andra) tycker jag är värda världens största awards:
Bokstävlarna för att hon alltid inspirerar till läsning, uppdaterar ofta och ofta tar upp intressanta diskussionsämnen.
Bokhora för att de alltid fortsätter skriva, engagera och inspirera till läsning.
I love pocket-Anna för att hennes inte är som andra bokbloggar. Det är härligt att frossa i snygga omslag och roliga korta texter och hon är en frisk fläkt i bokbloggsvärlden.
Books versus cigarettes för att den bloggen alltid är substantiell i lätthanterliga portioner.
Bokbabbel som skriver kort, välformulerat och ofta. Inte ofta om böcker jag själv skulle valt att läsa, men ibland lyckas hon öppna mina ögon och få mig att prova något nytt och oväntat i bokväg.
Sedan vill jag bolla tillbaka till både Snowflake och Tekoppen. Sanningen är att jag hade gett dessa bloggar varsin award även om de inte hade gett mig en. Jag läser varje inlägg i bådas bloggar och det tycker jag ni också borde göra.
Snowflake för att hon alltid skriver om sådant jag aldrig hört talas om men alltid blir sugen på att läsa.
Tekoppen för att hon har ruggigt bra boksmak och således känns väldigt pålitlig. Dessutom alltid lika välskriven blogg.
Om någon mot förmodan inte har awardat ännu så är detta ett utmärkt tillfälle.
Uppgiften är att kopiera "awarden" till din blogg. Länka till den person som gav dig awarden. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv. Välj 7 andra bloggare som du skickar awarden vidare till. Länka till deras bloggar. Skriv en kommentar i respektive blogg så att det hela uppmärksammas.
Ok. Sju intressanta fakta om mig själv går lite emot mina principer, eftersom jag vill hålla detta till en bokblogg. Men jag försöker hålla det inom snarlika områden:
1. Jag hade en lapp för ögat när jag var liten, pga ett synfel (en i rosa tyg med jordgubbar och en svart). Så jag såg lite ut som en pirat, något jag tyckte var mycket coolt eftersom jag älskade piraterna i Pippi Långstrump. Lyckligtvis fick jag sluta med lappen redan när jag var fem år, annars hade det nog inte känts lika coolt.
2. Jag älskade Astrid Lindgren som barn och lyssnade alltid på hennes inlästa sagor. Försökte även göra samma sak själv, så det finns många kasettband där jag sitter och hittar på långa och ganska tråkiga sagor om djur och prinsessor. Jag var nog fyra då.
3. Det blir nog en fil. kand i litteraturvetenskap för mig, om jobbsituationen inte ändras. Det enda som krävs är en termin till, av något annat humaniora-ämne. Jag funderar på konstvetenskap. Men jobbar också halvtid samtidigt, förstås.
4. Jag har nog tillräckligt många olästa böcker för att hålla mig sysselsatt i ett år. Minst.
5. Jag läser Blondinbellas blogg (och orkar inte ens skämmas för sådant). Vet inte varför egentligen. När jag tänker efter så är det ganska konstigt.
6. I mitt liv har jag ofta drömt om att flytta utomlands för gott. Men jag är så kär i min stad Stockholm nu att jag nog helst vill bo här ändå (ja, även på vintern).
7. Jag sätter alarm jämt, även om jag inte måste eller har en tid att passa. Älskar morgonar!
Nu kommer det viktigaste. Nämligen mina awards! Dessa bloggar (och MÅNGA andra) tycker jag är värda världens största awards:
Bokstävlarna för att hon alltid inspirerar till läsning, uppdaterar ofta och ofta tar upp intressanta diskussionsämnen.
Bokhora för att de alltid fortsätter skriva, engagera och inspirera till läsning.
I love pocket-Anna för att hennes inte är som andra bokbloggar. Det är härligt att frossa i snygga omslag och roliga korta texter och hon är en frisk fläkt i bokbloggsvärlden.
Books versus cigarettes för att den bloggen alltid är substantiell i lätthanterliga portioner.
Bokbabbel som skriver kort, välformulerat och ofta. Inte ofta om böcker jag själv skulle valt att läsa, men ibland lyckas hon öppna mina ögon och få mig att prova något nytt och oväntat i bokväg.
Sedan vill jag bolla tillbaka till både Snowflake och Tekoppen. Sanningen är att jag hade gett dessa bloggar varsin award även om de inte hade gett mig en. Jag läser varje inlägg i bådas bloggar och det tycker jag ni också borde göra.
Snowflake för att hon alltid skriver om sådant jag aldrig hört talas om men alltid blir sugen på att läsa.
Tekoppen för att hon har ruggigt bra boksmak och således känns väldigt pålitlig. Dessutom alltid lika välskriven blogg.
Om någon mot förmodan inte har awardat ännu så är detta ett utmärkt tillfälle.
Spinner vidare på pretto-tanken
Det här kanske är lite off-topic egentligen, men ändå inte. Det har rätt mycket med böcker att göra, men mer med vanor. Läs eller skippa:
Jag vill spinna vidare lite på det inlägg jag skrev igår (HÄR) om att jag gillar tunga/dystra grejer även när jag har mycket eller inte är på topp. Jag funderade lite på det där, och varför man ska behöva ursäkta sina beteenden så ofta. Antingen har den tendensen växt fram på senare år, i och med det enorma flödet som bara ökar och ökar och som gör varje val viktigare. Just eftersom man kan välja allt. Och eftersom man SKA välja allt. Eller så har det med att bli vuxen att göra. Det där med att jämföra livsstilar. Vem yogar mest, vem äter minst, vem orkar mest, vem är mest harmonisk eller mest effektiv osv. Jag kan bli så sjukt irriterad på sådana tendenser generellt, och blir då tonårsomoget obstinat och vill gå emot allt vad harmoni heter. Nåväl, det här inlägget ska vara bokrelaterat. Jag lovar.
Det är nämligen så jobbigt att behöva ursäkta sina kulturvanor. Jaha, så jag tycker bara om samhällsprogram/kulturprogram på teve (läs: play-kanalerna på nätet) och tittar aldrig på teve annars (förutom, som Bokstävlarna sa att hon också gjorde i en kommentar på inlägget nedan - utvalda tv-serier och då hela säsonger i sträck). Det har inte med att göra att jag vill vara cool eller svår, utan helt enkelt att jag inte tycker om teve och mår dåligt av det. Jag tycker inte att det är bättre eller sämre att titta på teve/inte. Jag väljer bara att inte.
Samma sak med bokvalen. Bland mindre bokintresserade människor kan jag ibland få intrycket av att de vill ursäkta att de inte läser svåra böcker. Som om jag läste svåra böcker dagarna i ända (bara för att jag inte tycker om deckare) - så är det faktiskt inte. Dessutom är inget bättre/sämre än något annat tycker jag, även om man kan bli lite sorgsen över att deckare tar över så till den grad att folk inte orkar med annat till slut. Jag vet att Bokstävlarna också bloggade om ett relaterat fenomen nyligen. Att hon måste ursäkta sig för att hon läser mycket, som om detta skulle vara något konstigt. Eller som om detta skulle ge andra prestationsångest. Jag läser inte mycket just nu och ibland läser jag massor, men inte tusan spelar det väl någon roll. Man läser så mycket eller lite man vill. Man tittar på teve så mycket eller lite man vill. Och det är bara upp till en själv. Eller?
Men ibland känns det som att livet är en tävling, där allt ska värderas. Det kan vara ganska utmattande. Jag tycker vi gör den här veckan till en vecka då alla får bete sig precis hur de vill, och acceptera att andra inte gör lika.
Har ni också lagt märke till dessa tendenser? Och varför är det på detta vis? Ett gäng dagisbarn som jämför snyggast barbiedockor, kan man få känslan av ibland.
PS. Månadens hatord: livspusslet och mindfulness.
Jag vill spinna vidare lite på det inlägg jag skrev igår (HÄR) om att jag gillar tunga/dystra grejer även när jag har mycket eller inte är på topp. Jag funderade lite på det där, och varför man ska behöva ursäkta sina beteenden så ofta. Antingen har den tendensen växt fram på senare år, i och med det enorma flödet som bara ökar och ökar och som gör varje val viktigare. Just eftersom man kan välja allt. Och eftersom man SKA välja allt. Eller så har det med att bli vuxen att göra. Det där med att jämföra livsstilar. Vem yogar mest, vem äter minst, vem orkar mest, vem är mest harmonisk eller mest effektiv osv. Jag kan bli så sjukt irriterad på sådana tendenser generellt, och blir då tonårsomoget obstinat och vill gå emot allt vad harmoni heter. Nåväl, det här inlägget ska vara bokrelaterat. Jag lovar.
Det är nämligen så jobbigt att behöva ursäkta sina kulturvanor. Jaha, så jag tycker bara om samhällsprogram/kulturprogram på teve (läs: play-kanalerna på nätet) och tittar aldrig på teve annars (förutom, som Bokstävlarna sa att hon också gjorde i en kommentar på inlägget nedan - utvalda tv-serier och då hela säsonger i sträck). Det har inte med att göra att jag vill vara cool eller svår, utan helt enkelt att jag inte tycker om teve och mår dåligt av det. Jag tycker inte att det är bättre eller sämre att titta på teve/inte. Jag väljer bara att inte.
Samma sak med bokvalen. Bland mindre bokintresserade människor kan jag ibland få intrycket av att de vill ursäkta att de inte läser svåra böcker. Som om jag läste svåra böcker dagarna i ända (bara för att jag inte tycker om deckare) - så är det faktiskt inte. Dessutom är inget bättre/sämre än något annat tycker jag, även om man kan bli lite sorgsen över att deckare tar över så till den grad att folk inte orkar med annat till slut. Jag vet att Bokstävlarna också bloggade om ett relaterat fenomen nyligen. Att hon måste ursäkta sig för att hon läser mycket, som om detta skulle vara något konstigt. Eller som om detta skulle ge andra prestationsångest. Jag läser inte mycket just nu och ibland läser jag massor, men inte tusan spelar det väl någon roll. Man läser så mycket eller lite man vill. Man tittar på teve så mycket eller lite man vill. Och det är bara upp till en själv. Eller?
Men ibland känns det som att livet är en tävling, där allt ska värderas. Det kan vara ganska utmattande. Jag tycker vi gör den här veckan till en vecka då alla får bete sig precis hur de vill, och acceptera att andra inte gör lika.
Har ni också lagt märke till dessa tendenser? Och varför är det på detta vis? Ett gäng dagisbarn som jämför snyggast barbiedockor, kan man få känslan av ibland.
PS. Månadens hatord: livspusslet och mindfulness.
Att läsa tungt när man har mycket
Jag har nu påbörjat De välvilliga av Jonathan Littell (fortfarande lycklig att läslusten/läsron är tillbaka!), en tung bok eftersom den handlar om andra världskriget. Jag är dock väldigt intresserad av flera faktorer som sådana böcker tar upp, bland annat:
1. Hur "vanliga" människor kunde bli så onda. Kan grupptryck vara så starkt, och skulle vi alla kunna bete oss så ondskefullt om bara fel (väljer jag att kalla den) situation dök upp? Jag är väldigt intresserad av detta, och tröttnar därför aldrig på temat. Som annars många tröttnar på.
2. Maktspel, en fråga som ofta aktualiseras i böcker som behandlar andra världskriget. Och makt generellt.
Många säger att när de har mycket att göra, eller kanske inte är på topp, så vill de läsa/titta på/konsumera något lättsamt. Chick-lit i bokväg, lättsamma teveprogram som inte kräver hjärnaktivitet och kanske Aftonbladet istället för DN. Själv fungerar jag helt tvärtom. Och det säger jag inte för att jag vill vara pretto eller svår eller så, utan för att jag bara är funtad på det sättet. Jag känner aldrig, efter en lång dag av jobb och plugg, att jag skulle tycka det vore skönt med en kväll framför teven i sällskap av Bonde söker fru, Idol, Lets dance eller Äntligen hemma. Då förvärras bara min känsla av stress. Helst umgås jag med en fin vän efter en sådan dag, men kan lika gärna välja att lyssna på deppig musik, kolla ett avsnitt av uppdrag granskning på svt play, läsa en litterär artikel i DN och sedan en tung bok.
Jag vet inte varför jag är sådan. Men jag har inga problem med tunga och tjocka böcker bara för att det är vinter och vardag och mycket att göra. Snarare kan det vara skönt att få något annat tungt att fokusera på, för att slippa tänka på sina egna vardagsbestyr. Sådana tankar blir jag inte av med genom att läsa chick-lit eller kolla på teve, men däremot av en riktigt bra och intressant bok.
Hur fungerar ni? Behöver ni lättsamt när ni har mycket i livet och tankarna, eller är ni som jag - att måendet inte spelar så stor roll för er kulturkonsumtion? Svara gärna i era egna bloggar eller kommentarsfältet här!
Nu ska jag återgå till De välvilliga. Det jobbigaste med bokens 900 sidor, är att den blir så sjukt tung. Det blir problematiskt att ligga på sidan och läsa, så jag får snällt sitta rakryggad i soffan och ha boken i knät.
1. Hur "vanliga" människor kunde bli så onda. Kan grupptryck vara så starkt, och skulle vi alla kunna bete oss så ondskefullt om bara fel (väljer jag att kalla den) situation dök upp? Jag är väldigt intresserad av detta, och tröttnar därför aldrig på temat. Som annars många tröttnar på.
2. Maktspel, en fråga som ofta aktualiseras i böcker som behandlar andra världskriget. Och makt generellt.
Många säger att när de har mycket att göra, eller kanske inte är på topp, så vill de läsa/titta på/konsumera något lättsamt. Chick-lit i bokväg, lättsamma teveprogram som inte kräver hjärnaktivitet och kanske Aftonbladet istället för DN. Själv fungerar jag helt tvärtom. Och det säger jag inte för att jag vill vara pretto eller svår eller så, utan för att jag bara är funtad på det sättet. Jag känner aldrig, efter en lång dag av jobb och plugg, att jag skulle tycka det vore skönt med en kväll framför teven i sällskap av Bonde söker fru, Idol, Lets dance eller Äntligen hemma. Då förvärras bara min känsla av stress. Helst umgås jag med en fin vän efter en sådan dag, men kan lika gärna välja att lyssna på deppig musik, kolla ett avsnitt av uppdrag granskning på svt play, läsa en litterär artikel i DN och sedan en tung bok.
Jag vet inte varför jag är sådan. Men jag har inga problem med tunga och tjocka böcker bara för att det är vinter och vardag och mycket att göra. Snarare kan det vara skönt att få något annat tungt att fokusera på, för att slippa tänka på sina egna vardagsbestyr. Sådana tankar blir jag inte av med genom att läsa chick-lit eller kolla på teve, men däremot av en riktigt bra och intressant bok.
Hur fungerar ni? Behöver ni lättsamt när ni har mycket i livet och tankarna, eller är ni som jag - att måendet inte spelar så stor roll för er kulturkonsumtion? Svara gärna i era egna bloggar eller kommentarsfältet här!
Nu ska jag återgå till De välvilliga. Det jobbigaste med bokens 900 sidor, är att den blir så sjukt tung. Det blir problematiskt att ligga på sidan och läsa, så jag får snällt sitta rakryggad i soffan och ha boken i knät.
Den sista läsaren av David Toscana
Detta är den första boken jag läst (hela) på en månad. Även om den inte föll mig i smaken, så fick den igång min läsning och jag hoppas att inte behöva uppleva ett läsvakuum på väldigt lång tid igen. Jag håller nu på med en ny bok nämligen, och känner att jag är mig själv igen. Det vill säga bokoholist. Nåväl, nog om detta.
Den sista läsaren handlar om Remigio som hittar en mördad flicka sin trädgårdsbrunn. Istället för att låta henne ligga kvar och kalla på polis, så väljer han att ta upp henne därifrån och placera henne i sitt hem. Remigios pappa, Lucio, är byns enda hängivna läsare och han ruvar på tusentals böcker i sitt inte alltför populära bibliotek. Ända sedan hans fru dog har han läst och läst, och kopplar även verkliga händelser till olika böcker. Han drar även slutsatser utifrån hur folk i böcker har agerat, och applicerar dem på verkligheten. Han använder det till och med på brunnflickans död.
Den lilla byn Icamole ligger i öknen och är en uttorkad och ganska tråkig by. Människorna där tänker mycket på vatten, som de ju saknar, eftersom det aldrig vill regna. En inskränkt stämning råder och folk är inte alls sugna på något så konstigt som att läsa böcker. Inte ens Lucios försök att bokfrälsa dem hjälper.
Det är intressant att läsningen står i sådant fokus. Men förutom det har boken inte många kvaliteter som faller mig i smaken. Förutom att den är ganska långtråkig och aldrig tycks ta slut, trots sitt nätta format, så är den också väldigt elitistisk. Ständigt tänker Lucio på allt dåligt som kan förekomma i böcker. Triviala metaforer, onödiga ord och så vidare. Och ändå lever Den sista läsaren inte upp till mycket. Det blir lite meta, som jag brukar gilla, men på ett oengagerande sätt, tyvärr.
Jag är som läsare väldigt ointresserad av att läsa om mordgåtor, men inte ens läsare som gillar sådant kan här få sitt lystmäte tillfredsställt. Det är nämligen ingen spänning alls i romanen. Mordgåtan känns bara inslängd för att någonting ska hända. Ogillar också pedofili-vibbarna (väldigt mycket fokus på flickans lena hud, och len hud generellt. But why?).
Detta var en bokcirkelbok som vi diskuterade över lite vin i fredags, och vi var nog alla hyfsat överens om att detta inte var någon hit. Sorry, Toscana men jag blir inte sugen på att läsa mer av dig.
Men ännu viktigare: Har ni läst Den sista läsaren? Vad tyckte ni?
Fake it 'til you make it
I i love pockets kommentarsfält tipsar någon om det här.
Det är alltså en bok du kan veckla ut till en hel bokhylleaffisch i verklig storlek, och klistra upp på väggen.
Det kanske är en framtidsgrej för folk som satsar på läsplattor men fortfarande vill kunna visa i hemmet att de är bokiga människor. Själv håller jag mig nog till mina riktiga än så länge.
Just det, jag lade ner Herta
Jag och Herta blev inte en perfect match denna gång.
Jag har glömt att skriva om att jag inte orkade läsa ut Redan då var räven jägare tidigare i vintras, men kom att tänka på det nu på väg hem från en litteraturföreläsning. Jag ville ge henne en chans, men den boken föll mig inte i smaken. Jag kan verkligen älska böcker som inte har någon egentlig och sammanhängande handling, men där språket bär boken. I Hertas fall funkade det inte, eftersom jag inte riktigt kunde uppskatta heller hennes språk. Jag minns att det fanns en del fina passager som jag läste om flera gånger, men allt som allt tog jag mig bara halvvägs igenom. Och jag är inte sugen på att ge henne fler chanser, tvärtemot mina egna principer. Boken står i hyllorna någonstans, förstås. Och kanske känner jag för den igen.
Det var lite tråkigt att jag inte tyckte om Herta, för hennes tankar och person verkar väldigt intressanta. Jag såg flera inslag om henne efter att hon vann Nobelpriset i höstas och fastnade för hur hon har identitet, utanförskap och även språkligt utanförskap som återkommande teman. Dessutom med diktaturen som kuliss. Det låter som att det kan vara hur bra som helst, men funkade inte riktigt för mig denna gång.
Apropå att lägga ner böcker så skrevs det häromdagen om det på Bokhora. Jag är för att lägga ner böcker. Varför ödsla tid på något som inte faller en i smaken? Hur ser ni på det hela?
Inspirationspoesi
Läser ni någon poesi? Min poesiutmaning gäller ju fortfarande, ska blogga lite mer om den i dagarna. Men nu ska ju resten av kvällen förhoppningsvis ägnas åt Murakami!
Om det här inte är poesi, ja, då undrar jag vad poesi är:
Kriget med mig själv
Text: Joakim Thåström
Jag är den felande länken
Jag flyger B-femtitvå
Jag är en treackords-hora
Jag är hedning kom rädda min själ
Jag är från venus och mars
Extra Terrestrial
Jag är ett 3-D-monster
Jag är århundradets maskerad
Jag går på löpande band
Kamikazefilosofi
Din förlorade son & dotter
men det skiter vi i
Jag behöver en mun till för att kunna andas
ett hjärta till för att inte stanna
Jag behöver en mun till för att kunna andas
men jag är förlorad i kriget med mej själv
Jag är din smutsiga tvätt
Jag hänger runt på stan
Heavy metal-unge
En för alla och alla för en
Jag är högenergi
Jag är ersättningsbar
Miljonär utan en spänn
Jag är tjuv i mitt eget hem
Jag behöver en mun till för att kunna andas
ett hjärta till för att inte stanna
Jag behöver en mun till för att kunna andas
men jag är förlorad i kriget med mej själv
Jag är ett levande bevis
på en naturkatastrof
Min kropp är en rivningskåk
men jag är bättre än på Östermalm
Jag är ett levande bevis
på allt fel och allt rätt
Jag är en fulltankad HD`
och jag kan aldrig äta mig mätt
Jag behöver en mun till för att kunna andas
ett hjärta till för att inte stanna
Jag behöver en mun till för att kunna andas
men jag är förlorad i kriget med mej själv
Kom igen, Murakami!
I somras skrev jag i den här bloggen om varför jag läser. Här. Nu plockade jag fram inlägget och läste det igen, för att försöka påminna mig. Min lägenhet svämmar över av olästa (och antagligen många underbara) böcker. Jag brukar känna mig lugn av att läsa, finna ro och bli inspirerad. Det har aldrig förut hänt att jobbiga saker i mitt liv påverkat min läsning, åtminstone inte nämnvärt. Men nu har det hänt, som jag skrivit om tidigare. Jag är med i ett par bokcirklar och måste ju läsa böckerna till dem. Pluggar också litteraturvetenskap på kandidatnivå och vet att det kommer bli en hel del att läsa där. Så jag måste helt enkelt försöka tvinga mig själv att göra det jag brukar älska och som brukar vara så viktigt för mig. Då kanske jag till slut känner en egen lust att läsa.
Med andra ord väntar jag nu på att kaffet ska koka och ska sedan sätta mig i soffhörnet med Thåström på hög volym och försöka läsa. Lite, åtminstone. Kafka på stranden borde kunna ge mig läslusten åter, tror ni inte?
Ljus, kom igen
Rubriken syftar INTE till att jag längtar efter vår och sommar för det gör jag inte. Alltså, jag tycker om vintern med så jag har inget emot den. Däremot skänker jag ofta tankar till dem som inte har någonstans att bo, så för deras skull längtar jag förstås efter varmare tider. Men rubriken syftar mer till att litteratur är mitt ljus och att jag SAKNAR det. Jag har inte kunnat läsa en rad skönlitterärt på flera veckor. Det är fullkomligt katastrofalt för en bokoholist av min höga rang och har nog inte hänt på många år.
Så jag säger: Ljus, kom igen (som Lasse W) och hoppas att läsinspirationen kommer tillbaka snart. Inget tycks hjälpa, varken att spontanshoppa på pocketshop eller längtansfullt bläddra i favoritböcker. Jag hoppas att det går över snabbare än vintern, för jag saknar det där lugnet som läsning kan ge.
Har ni läst något bra på sistone?