ord och inga visor

Här kommer en julutmaning. Jag läste snowflakes inlägg där hon publicerade ett utdrag ur Selma Lagerlöfs nobeltal. Det gav mig genast en idé. För jag kom att tänka på hur härligt Selma skriver. Och vad passar bättre över jul än mörka värmländska skogar, sagolikt språk och svunna tider? Inte mycket, skulle jag säga.

Därför kommer här en utmaning helt inriktad på Selma: Över jul ska vi läsa en bok av Selma. Man får själv välja vilken bok och därför passar det bra att jag tillkännager utmaningen så tidigt. Du har gott om tid på dig att hitta en passande bok. Själv har jag många böcker av henne, ska fundera lite kring vilken som kan passa över jul.

Så, vilka är på utmaningen? En Selma-bok över jul eller i mellandagarna som man sedan förstås bloggar om och gärna ger mig länken så jag inte missar inläggen.

Här skrev jag om Gösta Berlings saga. Och här skrev jag ett annat inlägg dedikerat bara Selma. Där finns också fina Selma-tips i kommentarsfältet som ni kan inspireras av.

Jag tänkte lite på Hej Nostradamus! efter att ha tipsat om den igår, som veckans boktips. Om du blev sugen på att läsa den så tycker jag du också i samband med det ska se filmen Elephant. Det är en ångestframkallande och lågmäld film om två unga killar och den leder fram till en skjutning i en skola, inte helt olik Columbine-händelsen.Ingen feel good-rulle men en väldigt stark film. Se den i sällskap med någon så ni kan prata bort känslorna efteråt.

För ett tag sedan, så vann jag ju De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmsten, mycket för att jag lovade att köra en Bodil-räd och läsa alla tre loggböckerna på raken. No worries, jag har inte glömt bort det. Däremot har jag en del recensions-ex och bokcirkelböcker som pockar på uppmärksamheten nu, så Bodil-räden tänkte jag faktiskt påbörja över jul. Då kommer jag sitta i en stuga uppe i Norrland, visserligen med många släktingar som nog vill prata. Men det känns som ett perfekt tillfälle att köra Bodil-räden. Jag kommer dock att parallelläsa hennes böcker med annat, men de ska läsas alla tre på raken. Vad sugen jag lär bli på att åka till Frankrike.


Dessa är de tre loggböckerna, som alla pryder mina hyllor:






Däremot vet jag knappt om jag gillar Bodil Malmsten, har tidigare läst Priset på vattnet i Finistère och blev inte superimponerad, men det var nog mest för att blommorna var så mycket i fokus hela tiden. Blommor rimmar inte med min boksmak eller personlighet. Men jag hoppas på att bli positivt överraskad, och om inte annat är det en konstupplevelse. Böckerna är ju så snygga.

Det kanske är någon mer som vill vara med?

Jag har inte läst någon hel poesibok i oktober (med tanke på min poesiutmaning), men väl läst väldigt mycket Bukowski-dikter som vanligt. Jag tycker verkligen att alla borde läsa hans böcker och poesi. Visst kan det vara jobbigt att läsa om man har svårt för white trash-miljön, men hans texter säger så mycket genom en ganska enkel yta. Nåväl, jag ska ändå läsa två poesisamlingar den här månaden, de ligger i läshögen så snällt.

I oktober läste jag:

Spår av Louise Erdrich
Ensamhetens vin av Irène Némirovsky (älska)
Vinterträdgården av Christine Falkenland
Jägarna på Karinhall av Carl-Henning Wijkmark
Flickvännen av Karolina Ramqvist (älska)
(mycket poesi av Charles Bukowski men ingen hel bok)

Bäst under oktober var förstås Flickvännen, som jag fullkomligt älskade. Jag tyckte också mycket om Ensamhetens vin och Jägarna på Karinhall. Däremot var Vinterträdgården en riktig besvikelse.

Och som veckans boktips tipsade jag om 1984 av George Orwell och om författaren Johanna Nilsson (allt av henne är bra!). Vilken var eran favoritbok under oktober?

JohannaWistrand tipsar på Twitter om en fantastisk bok med franska sagor (tack för tipset, Johanna). Jag har visserligen inte läst sagorna (läs dem genom att klicka på länken) än, men blir fascinerad av bilderna. Jag funderar på att köpa en ny hylla med plats för typ (bara) tjugo böcker att ha i hallen. Jag behöver så mycket bokplats jag kan få. Och bredvid den hyllan vore det perfekt att i litet format rama in några sagolika bilder, som dessa. Som kvällsinspiration får ni här några exempel:










Nu ska jag lägga mig och läsa Herta Müller. Det är komplicerat så det förslår, så jag lär somna ganska snabbt. Missa inte att läsa inlägget nedan, om en av de bästa böckerna jag läst i år. Längtar redan till Ramqvists nästa.

Det var inte meningen att Burton-inlägget skulle publiceras igen, allt jag ville göra var att ändra kategori på det. Men there you have it, bara att bortse ifrån det och bläddra ner till veckans boktips istället.

Ikväll har vi bokcirklat med min ena bokcirkel på restaurang Shanti på Söder. Vi pratade om Falkenlands Vinterträdgården, som jag har tjugo sidor kvar i. Och jag får återkomma med vad jag tyckte om den imorgon eller så, för ikväll måste jag läsa annat inför en föreläsning.

Nu finns i alla fall alla inlägg som har med poesiutmaningen att göra samlade i en egen kategori, och där kommer jag fylla på efter hand. Du hittar dem här. Samma sak gäller veckans boktips-inläggen, dem hittar du här. Där finns en hel del böcker jag tipsat om tidigare också.

Nu blir det lite läsning innan det är sovdags.

Nu finns jag på twitter. Eller jag skapade faktiskt kontot i somras, men nu kommer jag att regelbundet twittra. Och jag ska försöka hålla mig till litteratur men ett och annat kan nog slinka igenom, skulle jag tro. Jag heter ordochingavisor där. Och det jag undrar allra mest är förstås: Har ni twitter? Skriv gärna era nicknames i kommentarsfältet. Jag är lite av en nybörjare på detta område, så det lär ta ett tag innan jag förstår allt.

Idag ska jag läsa till skolan. Hur mycket som helst faktiskt. Så nu lever jag upp till det motto jag citerade häromdagen, att läsa mer böcker än bloggar. Även om jag allra helst bara skulle vilja ta en långpromenad, läsa självvald litteratur och just bloggar.

Istället blir det Blecktrumman. Och om jag hinner, helst Den omättliga vägen också. Vi får se hur långt dagen tar mig i den magiskt realistiska världen, som snart tar slut. På torsdag delas nämligen hemtentan i kursen ut. Sedan blir det så småningom dags för B-uppsats.

Jag kunde inte låta bli att titta nu ikväll på hur Müller-utbudet ser ut, såhär dagen efter dagen D. Resultatet blir att allt av Nobelpristagaren är helt slut på såväl antikvariat.net, ginza, bokbörsen, adlibris och bokus!

Men. Jo, det finns faktiskt ett 'men'. För Hjärtdjur finns fortfarande ikväll kvar på cdon.com. Så för dig som vill haffa en bok av henne innan nytrycket blir klart, är detta det perfekta tillfället.

Det är så intressant att trycket blir så enormt på den som vinner. Vilken konstig och fantastisk känsla det måste vara som författare, förutom det rent ekonomiska, att ens ord plötsligt kommer nå så många fler människor över hela världen. Jag blev faktiskt ännu mer intresserad av att bilda mig en åsikt kring hennes författarskap, efter att idag ha sett den mycket inspirerande Babel-specialen från igår. Den finns på svt play, och jag rekommenderar den.

Men nu känner jag mig lite, lite förkyld efter en upptagen dag, så nu blir det läsning under det nyligen framplockade duntäcket. Det liksom frasar och känns väldigt höstigt och fint på alla sätt.

Ibland kan jag bli arg på Svenska Akademien för att de aldrig gav priset till den som
genom böcker mest förändrat allas våra barndomar. Astrid. Men det är som det är, och
själv var hon säkert inte så brydd. Här skrev jag fint om henne.

Nu är det spännande inför torsdagens stora announcement. Vem ska bli den lyckliga vinnaren av 2009 års Nobelpris? Alla bloggar om det, bokcirkeldeltagare (aka Ellinor) mailar och ställer den underbara frågan:

Kan vi inte säga att vi till nästa gång (alltså inte på söndag utan gången
efter?) ska läsa något av nobelpristagaren, oavsett vem det är?

Kritiker spekulerar hejvilt och på Ladbrokes går satsningarna varma (säger man så? jag är inte så inne i spelspråkvärlden, öh). De senaste åren har jag blivit sugen på att läsa (och köpt böcker av) Le Clézio, Doris Lessing och Orham Pamuk. Hoppas att det blir någon som känns åtminstone någorlunda läsvänlig i år också.

Som jag skrev här (där jag också skrev fint om Astrid faktiskt), så hoppas jag självklart på att Murakami eller JCO kniper priset, men kanske blir det en obskyr och okänd poet från de inre delarna av Himalaya som vinner. Hur det än blir, så ska det bli kul att veta. Amos Oz? Tranströmer? Den som väntar får se.

Själv är jag begravd i mest skolrelaterad läsning. Men nu ska jag försöka klämma en bok ikväll/imorgon förmiddag, så blir det tid för lite bokcirkelläsning resten av veckan. Härligt!

Vad kul, jag vann ett ex av De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmsten. Här är motiveringen, tack bokmania! Så i höst blir det mycket Malmsten-loggboksläsande. Självklart kommer jag parallelläsa med annat, för att inte överdosera.

Hurra!

Sedan har jag precis läst ut en roman, men måste genast börja på nästa inför seminariet imorgon. Vill ha hunnit läsa halva åtminstone. Så jag skriver om boken senare ikväll istället. Och bokbeställningen får således också avvakta. Jag fyllde på bokförrådet på pocketshop i veckan, bland annat med Bokhora-albumet. Det verkar så underbart, och jag ska läsa varenda rad, men inte just idag tyvärr. Det blir mycket som skjuts upp till förmån för en roman som ser väldigt tråkig ut. Låt oss hoppas att skenet bedrar.

Bokbabbel tipsar om en sida där du kan trycka dina fem favoritförfattares namn på en t-shirt och liksom stoltsera med de du tycker skriver bäst i världen. Fin tanke. Hon uppmanar oss att svara i kommentarsfältet, gör det vet jag! Just idag är mina favoritförfattare:

Sara Stridsberg
Monika Fagerholm
Hjalmar Söderberg
Francoise Sagan
Haruki Murakami

Men jag skulle nog behöva beställa två t-shirts, minst, eftersom jag inte kunde låta bli att lägga till:

Marguerite Duras, Joyce Carol Oates, Astrid Lindgren, Douglas Coupland,
Charles Bukowski, Bob Hansson, Siri Hustvedt. Och så vidare, och så vidare.

Ja, ni hör ju själva. Det är bäst att jag inte beställer någon ens.

Ikväll ska jag, en dag försent, skriva om den som blev september månads poesisamling.
Men först mer plugg och lite Bodypump.

Visst hittade jag underbart american tacky bilder? Love it.

Idag på dagen fyller min lilla blogg hela tre år. Under dessa tre år har jag skrivit om varenda bok jag läst men definitivt inte om varje bok jag shoppat. Jag har skrivit om sorg, glädje, skämsböcker, dåliga böcker och bra böcker. Och det tänker jag fortsätta med i minst (och då menar jag minst) lika många år till. Men det roligaste med bokbloggandet tycker jag är kommentarerna, diskussionerna som ibland uppstår i kommentarsfältet och alla de bra boktips man får från er som läser. Min boksmak har ändrats väldigt mycket med tiden, och även mitt sätt att skriva. Men hörni. Ni hakar väl på i tre år till?

Tekoppen skriver om hur hon ser på böckers tjocklek (eller icke-sådan). Jag tänkte att jag lika gärna kan göra ett inlägg av det, eftersom jag redan var inne lite på temat i förra inlägget.

Den långa versionen:

Jag tycker hemskt mycket om tjocka böcker, som jag kan leva mig in i och som är en riktig upplevelse. Jag brukar kalla dem för romanromaner, och konsumerar dem mer än gärna. Och för mig, till skillnad från Tekoppen, så gör det inget om läsningen blir lite splittrad. Eftersom jag måste ha min beskärda del av läsning varje dag, så lyckas jag aldrig helt komma ur boken. Om den inte är dålig, förstås. De får dock inte vara för tjocka, tålamodet börjar tryta efter ett tag och dessutom kan jag bli lite misstänksam och undra vad som sägs på 600 sidor, som inte kunde sägas på 500. Jag känner aldrig någon prestationsångest, eller att jag måste läsa snabbare osv. Däremot brukar jag komma in i riktiga romanromaner, och därmed ibland läsa dem till och med snabbare än tunnisar. Jag tar mig mer tid att läsa, helt enkelt, om en bok verkligen fångar mig. Självklart är det en annan sak när böcker måste läsas ut, till exempel i skolsammanhang. Det är aldrig roligt att stressläsa.

Men lika mycket tycker jag om tunnare böcker. 250-300 sidor är väl egentligen den ultimata boklängden. Man hinner fångas av boken och få en relation till karaktärerna, men hinner ändå inte tröttna eller börja snegla längtansfullt på andra böcker i den enorma att-läsa-högen.

Jag kan däremot ha lite svårt för väldigt tunna böcker, då jag ofta upplever att jag saknar något. Jag vill veta mer om en händelse eller karaktär, och känner mig inte riktigt "mätt" efter att ha läst ut boken (STORT undantag är förstås Marguerite Duras ofta tunna böcker). Och så är de ofta avskalat och stramt skrivna, något jag har väldigt svårt för. Det känns så skrivskoleaktigt och jag vill inte ha en massa abstraktioner när jag läser. Hellre då bli skriven rakt på näsan, eller rena rama kulsprutor av ord jag inte nödvändigtvis förstår sammanhanget av. Då tycker jag mer om novellformatet, som är så superkort att inga irriterande frågetecken hinner uppstå. Om frågetecken uppstår, så är de mer av det positiva slaget - sådant som får mig att gå och fundera på novellen långt efter att den är utläst.

Politiskt korrekt (men sant) tillägg - Faktum är att jag faktiskt tycker såhär: Det spelar egentligen ingen roll hur tjock eller tunn en bok är, så länge den har ett fint språk och något att säga. Och det kan jag konstatera även genom att fundera kring vilka böcker jag gillar allra mest. De varierar oerhört i tjocklek, alltifrån 80 sidors rasande poesi till 600 sidors målande prosa.

Den korta versionen:

Tjocka böcker (men inte föör tjocka) tycker jag mycket om. Mellanböcker (250-300 sidor någonting) är kanske den ultimata boklängden. Supertunna böcker saknar ofta något. Noveller gillas. Men boklängden är egentligen inte viktig, utan innehåll och språk.


Nu får ni också svara! Vilken boklängdspersonlighet är ni?

Jag har aldrig varit med i Lyrans tematrios förut, men den här passade mig eftersom jag på rak arm kom på passande kandidater. Vilka borde ha fått Nobelpriset i litteratur [men fick det aldrig]?


1. Astrid Lindgren

Även om hon skrev barnböcker, så skrev hon också för de vuxna som läste. Och för mor- och farföräldrar. Och den som ville höra på. Att hävda att Astrid hade något att säga endast till barnen, tycker jag är att förringa henne. Hon har påverkat så många människor och kommer antagligen fortsätta att göra det efter vår död också. De karaktärer hon skapade har nog påverkat oss alla (vågar någon säga emot?). För Pippi, Emil, Madicken, Kajsa kavat, Barnen i Bullerbyn, Saltkråkan, Bröderna Lejonhjärta och alla hennes underbara karaktärer så borde Astrid ha fått Nobelpriset innan hon dog. Det enkla kan vara en svårare konst än det svåra, tycker jag.

2. Francoise Sagan

Alla som blir förvånade räcker upp en hand... Sagan är en av mina favoritförfattare, genom att hon lyckas säga så otroligt mycket om mänskligheten i sina beskrivningar av enskilda karaktärer och deras vardag. Jag älskar henne, kort och gott, och tycker att hennes miljöer, kärlekshistorier, dekadens och insikt i de små detaljerna gör att hon borde ha fått Nobelpris och fanfarer.

3. Delad tredjeplats: Charles Bukowski och Hjalmar Söderberg

Den ene för sin förmåga att med enkla ord, i en skitig miljö och med ruttna karaktärer, skildra en hel mänsklighet i ett helt superstort land. Och samtidigt på något sätt få det att verka romantiskt i all sin skitighet.
Den andre för sin fantastiska formuleringsförmåga, de ljuvliga stockholmsskildringarna, kärlekshistorierna som aldrig någonsin blir inaktuella (antagligen hur många århundraden som än passerar). I love Hjalmars böcker, läs!


Bonus: Vilka tycker jag förtjänar Nobelpriset av de som lever idag? Sara Stridsberg, Haruki Murakami, Joyce Carol Oates.

Ännu har jag inte sett någon kommentera adlibris nya design. Jag får känslan att de har gått på samma linje som Akademibokhandeln, att det ska kännas fräscht och luftigt liksom. Förutom att adlibris förstås fortfarande har massor av böcker, till skillnad från Aka som väl snart förvandlas till utställningslokaler à la moderna museet. Ehm.

Nåväl, jag tycker om nya designen och tycker om att jag ser hela författarnamn + titlar i min syndigt långa önskelista. Det känns fräscht och luftigt, men ändå bokigt och inspirerande. Vad tycker ni om designen?

UPPDATERING: Efter Tekoppens kommentar om att det är kaos när man går in på enskilda böcker, så testade jag. Och det var det verkligen, man ser inte ens allt, eftersom en del är dolt bakom "tipsen", priset står stort ovanpå boken och det är allmänt förvirrande. Alltså nyanserar jag mitt tidigare utlåtande: Förstasidan ser bra ut tycker jag, luftig och fräsch. Men inte enskilda boksidor. Dessutom upptäckte jag nyss att man inte ser genom en sådan där scrollgrej vilka böcker man har i sin kundvagn från förstasidan. Det gillas inte.

Sedan till ett annat ämne. Petra på en annan sida skriver nämligen om Coelho. Jag har mycket svårt för karln idag, när jag förstått att han väl inte direkt är jämställdhetens mästare, plus att jag tycker att hans böcker är för flummiga och pretto på ett kvasi-sätt. De ger intryck av att innehålla massor men innehåller egentligen inte mycket alls, förutom självklara klyschor. Men när jag var 18 år så tyckte jag om dem, och det står jag för. Och jag hatar honom inte (orka hata!) och dömer inte folk som tycker om honom. Även om jag inte gör det alls.

Däremot upprör det mig att det i ett av inläggen som Petra länkar till, pratas om att Lars Winnerbäck skulle vara musikens motsvarighet till Coelho. NÄ, NU! tänker jag och kavlar upp ärmarna, redo för strid. För är det någon jag aldrig kommer sluta tycka om, vad folk än tycker, så är det Lars Winnerbäck. Inget pretto eller kvasi med den mannen. Så, det var mitt inlägg i den debatten. Vad tycker ni om detta?

Nu blir det lite intensiv-litt-analyserande här, innan jobb och annat tar över dagen.