Författare jag inte läst men nog skulle gilla, del 1
Igår skrev jag om att jag 2011 ska bli året då jag läser många författare jag inte läst tidigare. Det finns mängder av författare som jag ofta tänker att jag vill läsa och som jag verkligen tror att jag kommer gilla. Men sedan rullar tiden på och det blir inte av att jag läser något av personen.
En sådan författare är Virginia Woolf. Det är ett mysterium att jag inte läst något av henne, särskilt som jag läst tre terminer litteraturvetenskap. Men det är inte av pliktkänsla utan av lust som jag vill läsa henne. En modernistisk författare med stream of consciousness, sorg och vackert språk som signum får ju bara inte missas.
Jag skulle kunna tänka mig att inleda min bekantskap med Virginia med lite vadsomhelst egentligen. Hennes dagbok, Mot fyren, Vågorna eller Mrs. Dalloway. Vi får se vad det blir.
År 2011 ska jag upptäcka nya författare
Enligt O skrev för ett tag sedan om en egen utmaning som hon kallar O:s boktolva 2011. Den går ut på att hon under nästa år ska försöka läsa en bok av tolv författare hon inte läst något av tidigare. Jag har faktiskt tänkt ha som mitt litterära nyårslöfte att 2011 ska bli året då jag provar på många nya författare. För jag menar, att de som är med i min författarjulkalender är liksom säkra kort. Jag läser en bok av Bukowski för att jag nästan vet att jag kommer älska den. Och det är inget fel i att ha favoriter, men det vore kul att testa massa nya författare också.
Jag kommer därför att ha en serie här där jag skriver om Författare som jag nog skulle gilla men inte har läst. Varje potentiell Ordochingavisor-författare kommer att föräras varsitt inlägg. Det första dyker upp här under morgondagen. Hint: engelsktalande kvinna med modernistiska drag och som antagligen faller mig i smaken. Vem, vem, vem kan det vara?
Jag vill inte säga att det är just tolv nya författare jag ska läsa men nästa års motto är: testa nytt!
Jag kommer därför att ha en serie här där jag skriver om Författare som jag nog skulle gilla men inte har läst. Varje potentiell Ordochingavisor-författare kommer att föräras varsitt inlägg. Det första dyker upp här under morgondagen. Hint: engelsktalande kvinna med modernistiska drag och som antagligen faller mig i smaken. Vem, vem, vem kan det vara?
Jag vill inte säga att det är just tolv nya författare jag ska läsa men nästa års motto är: testa nytt!
Har spenderat (överdrivet) mycket tid med bokhyllorna
Bokhyllan på bilden är inte densamma som texten handlar om.
Idag efter en mycket ansträngande tenta, och då jag imorgon behöver plugga till nästa, så kände jag att jag behövde lite lugn. Från början var tanken att läsa. För den varan har jag inte skämts bort med den senaste veckan, direkt. Istället tänkte jag: Aha! Varför inte förverkliga projektet om att alla böcker av samma författare ska stå tillsammans? Och så slet jag ut alla böcker ur alla hyllor och plötsligt var hela soffan full av böcker utan någon som helst ordning.
Nu, många timmar senare, står alla av Klas Östergren tillsammans med varandra, Birro har en egen liten hörna och Selma har nästan ett helt hyllplan. Osv. Moa och Harry Martinson kommer få en alldeles egen vägghylla så småningom så deras alster befinner sig för tillfället i en papperskasse i köket (ovärdigt i know!). Jag skulle så gärna vilja visa bilder men min telefon är kass (och jag tror tomten kommer med en ny) så det går knappt att fota med den längre. Bilder kommer alltså förhoppningsvis i mellandagarna.
Jag sorterar nu mina bokhyllor så att författare har alla sina alster samlade, fast utan bokstavsordning. Gjorde dessutom en egen poesihörna (nästan två hyllplan) och en hörna för fakta- och reportageböcker. Sedan finns det alltid undantag från alla regler eftersom jag är dålig på att hålla en strikt ordning under längre perioder. Jag är för anarkism i bokhyllor. Hur sorterar ni era bokhyllor?
Världens bästa lässällskap
Medan jag ägnar mig åt råplugg inför morgondagstenta i idéhistoria (många 1800-talsfilosofer att hålla i huvudet) så tänkte jag låta er träffa det finaste lässällskapet i världen. Han heter Arturo och ligger här lite halvt invirad i ett täcke. Dagens julkalenderlucka kommer senare ikväll.
Januari blir min dystopimånad
Nu har jag bestämt mig för att ladda upp rejält och ha dystopimånad i januari. Därefter kommer nämligen allt det hektiska igång igen, och dessutom en rolig utmaning här i bloggen, så då kommer jag inte ha tid. Men januari. Då är det grått och kallt och svenskt allvar och då skadar det inte att läsa dystra framtidsvisioner. Jag älskar nämligen dystopier.
I januari ska jag alltså (i princip) bara läsa dystopier. Helst bara, utan undantag. Eftersom det behövs införskaffas lite böcker innan dess så tänkte jag redan nu börja fundera på vilka jag ska läsa. 1984 och Kallocain är två av mina favoritböcker, bägge dystopier. Vet inte om också Clockwork orange-boken räknas till sådan. Att få såpass stora läsupplevelser vore alldeles underbart.
Tänkbara kandidater:
- Du sköna nya värld av Aldous Huxley
- Corpus delicti av Juli Zeh (efter att ha läst om den hos Bokstävlarna-Anna)
- Oryx & cryke av Margaret Atwood
- Toffs bok av Kalle Dixelius
- Kall feber av Jerker Virdborg (även om jag har för mig att han var med och skrev det där manifestet i DN och att jag då lovade mig själv att aldrig läsa honom eftersom manifestlöftena var så löjliga)
- Enhet av Ninni Holmqvist
Nu behöver jag förstås era tips också. Ge mig alla dystopier ni har, vet jag. Jag behöver alla tips jag kan få, sedan läser jag så många jag hinner i januari och bloggar om det hela här förstås. Muntert blir det kanske inte men tänkvärt räcker långt för mig.
Julutmaningen är en jul utan måsten
Jag hade först tänkt ha en maffig julutmaning. Förra året gick min julutmaning ut på att man skulle läsa valfri bok av Selma Lagerlöf eftersom hon känns extra härligt julig på något sätt. I år tänkte jag spinna vidare med ännu en klassisk svensk författare. Inlägget var till och med formulerat. Författaren att läsa medan man jäste av för mycket after eight, nötter och julskinka skulle vara August Strindberg. Jag hade även valt vilken bok jag skulle läsa (Hemsöborna).
Men sedan kände jag såhär (älska att dela upp saker i kategorier):
1. Vem känner sig inte utmattad, rentav dränerad, efter tegelstensutmaningen (ingen räcker upp handen)?
2. När ska man läsa utan måsten, om inte över jul när man är ledig och det är vintrigt och kallt och inga krav på att sitta piffig på en uteservering eller ligga solbränd, flådd och hudcanceraktig på stranden? Jag tycker att julen ska vara helt bortom förpliktelser och regler.
Så jag dissar min egen idé helt enkelt. Och ifall jag nästa år får för mig att ha en julutmaning så ska jag bannemig ha en god anledning till det, efter det här inlägget. Det kanske jag har, vem vet. Men jag struntar i August över jul och läser nog något helt annat istället. Vad tänker jag inte bestämma förrän den dagen kommer.
Julutmaningen lyder alltså: Läs utan måsten i jul! Vad säger ni om det?
PS. En härlig utmaning dyker upp i början av nästa år, så den utmaningssugna behöver inte sörja länge. Bara ett litet tag.
Men sedan kände jag såhär (älska att dela upp saker i kategorier):
1. Vem känner sig inte utmattad, rentav dränerad, efter tegelstensutmaningen (ingen räcker upp handen)?
2. När ska man läsa utan måsten, om inte över jul när man är ledig och det är vintrigt och kallt och inga krav på att sitta piffig på en uteservering eller ligga solbränd, flådd och hudcanceraktig på stranden? Jag tycker att julen ska vara helt bortom förpliktelser och regler.
Så jag dissar min egen idé helt enkelt. Och ifall jag nästa år får för mig att ha en julutmaning så ska jag bannemig ha en god anledning till det, efter det här inlägget. Det kanske jag har, vem vet. Men jag struntar i August över jul och läser nog något helt annat istället. Vad tänker jag inte bestämma förrän den dagen kommer.
Julutmaningen lyder alltså: Läs utan måsten i jul! Vad säger ni om det?
PS. En härlig utmaning dyker upp i början av nästa år, så den utmaningssugna behöver inte sörja länge. Bara ett litet tag.
Läsrapport november
November blev en riktigt bra läsmånad, med både romaner och poesi. Tyvärr känner jag på mig att december inte kommer bli detsamma, då jag har två gigantiska tentor. En nästa onsdag och en den 18. De kommer ta upp det mesta av min vakna tid faktiskt. Blogga ska jag däremot göra desto mer. Nog om det. Dessa böcker läste jag i november:
Anna Karenina av Leo Tolstoj (läste ut i november, påbörjade i oktober)
Oppositionspartiet av Gun-Britt Sundström
På diabilden är huvudet proppfullt av lycka av Catharina Gripenberg
Erotisk politik av Jim Morrison
Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner av Lukas Moodysson
Utrensning av Sofi Oksanen
Samla ull av Patti Smith
Inlåsta av Emma Donoghue
Åtta böcker totalt, varav fyra diktsamlingar. Precis som i oktober faktiskt!
Månadens bästa: Åh, omöjligt att välja. Jag har haft en underbar läsmånad med många fina och inspirerande läsupplevelser. Men kanske att Moodysson, Gripenberg och Oksanen sticker ut lite mer än de andra.
Månadens sämsta: Läslustmässigt så var helt klart Anna Karenina sämst men det var ingen dålig bok för det. De andra var bara så bra, helt enkelt.
Månadens överraskning: Att Utrensning var så överfantastisk överraskade mig faktiskt lite. Och att Inlåsta vände från en bok jag ville lägga ner direkt, till en sidvändare jag inte kunda hålla fingrarna ifrån. Den, som övriga obloggade böcker, ska få ett eget inlägg inom kort.
Månadens besvikelse: Slutet i Anna Karenina, som var mycket mer moraliskt 1800-tal än jag förväntat mig efter att ha spenderat 900 sidor (och i liten text) med boken.
Anna Karenina av Leo Tolstoj (läste ut i november, påbörjade i oktober)
Oppositionspartiet av Gun-Britt Sundström
På diabilden är huvudet proppfullt av lycka av Catharina Gripenberg
Erotisk politik av Jim Morrison
Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner av Lukas Moodysson
Utrensning av Sofi Oksanen
Samla ull av Patti Smith
Inlåsta av Emma Donoghue
Åtta böcker totalt, varav fyra diktsamlingar. Precis som i oktober faktiskt!
Månadens bästa: Åh, omöjligt att välja. Jag har haft en underbar läsmånad med många fina och inspirerande läsupplevelser. Men kanske att Moodysson, Gripenberg och Oksanen sticker ut lite mer än de andra.
Månadens sämsta: Läslustmässigt så var helt klart Anna Karenina sämst men det var ingen dålig bok för det. De andra var bara så bra, helt enkelt.
Månadens överraskning: Att Utrensning var så överfantastisk överraskade mig faktiskt lite. Och att Inlåsta vände från en bok jag ville lägga ner direkt, till en sidvändare jag inte kunda hålla fingrarna ifrån. Den, som övriga obloggade böcker, ska få ett eget inlägg inom kort.
Månadens besvikelse: Slutet i Anna Karenina, som var mycket mer moraliskt 1800-tal än jag förväntat mig efter att ha spenderat 900 sidor (och i liten text) med boken.
En julenkät är som alla enkäter svår att motstå
Som många andra vill självklart jag också svara på En bokcirkel för allas julenkät.
1. Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Vilka en miljon böcker, väl? För det är ungefär på den nivån. Men jag tycker om presentkort på adlibris eller lite pengar att spendera på antikvariat. Jag tycker helt enkelt det är svårt att önska böcker, särskilt som många av de böcker jag nu vill ha måste köpas via antikvariat. Men däremot får man gärna köpa ett snyggt bokhyllestöd, snygga hyllor, penguin-muggar (1984 eller Bonjour tristesse, tack!) eller annat bokrelaterat. Jag inspirerades sjukt mycket av Bokbabbels snart legendariska dregelinlägg.
2. Om du fick ge en bok till vilken kändis du vill, vilken person skulle du välja och vilken bok? Skriv gärna varför.
Jag förstår inte varför jag skulle vilja ge en bok till en kändis riktigt. Men Thåström skulle kunna få någon riktigt bra och inspirerande diktsamling (om han inte redan läst alla), eller så skulle Miss Li få Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm eftersom jag känner på mig på något sätt att hon skulle tycka om den.
3. Nämn en bok som du tänker ge bort i julklapp.
Det är förstås hemligt men jag tänker minsann ge bort böcker så det ryker, som jag alltid brukar göra. Inte till folk som inte läser, förstås, men en och annan bok blir det. Vilka är däremot hemligt.
4. Har du någon jultradition som du följer varje år?
Mina jular brukar vara osedvanligt traditionella med risgrynsgröt till lunch, kalle anka, julbord & julklappsöppning. I år blir det lite annorlunda eftersom julafton ska firas både hos mina föräldrar och min kärestas, men det är bara roligt tycker jag. Kalle anka är man väl ändå, i ärlighetens namn, riktigt trött på?
5. Vad har du alltid på ditt julbord?
Jag har haft lyxen att aldrig behöva laga julbord själv. Men jag är lite kräsen med köttiga grejer, så det brukar bli mest köttbullar, prinskorv, potatis, julbröd och sådant. Och julmust förstås!
6. Vad önskar du dig i julklapp utöver boken i fråga 1?
Jag önskar mig lite smink, en fungerande telefon (så att jag kan fota till bloggen om inte annat!) och smått och gott.
Mer om gruppkramen
Det har pratats gruppkram lite här och där i bokbloggsvärlden efter att uttrycket använts i ett Babel-avsnitt på ett överlägset sätt om bokbloggarna (som faktiskt är såpass stora att de inte kan förbises). Jag håller inte med om gruppkramen i sig, eftersom det ofta uppstår diskussioner och oliktyckande i bokbloggarna. Det handlar om trevlighet och ett genuint gemensamt intresse, bara. Men det där har vi redan gått igenom färdigt.
Inte mina exemplar alltså. Men så fint att få tillskott bestående av underbara paret Martinson.
Nu vill jag bara visa hur fin den där gruppkramen faktiskt kan vara emellanåt. Det började med att jag gick på en fest i Vixxtorias blogg utan att jag ens vetat om det. När jag surfade runt och läste ikapp mig i alla bokbloggar några dagar senare så såg jag att jag varit med på den virtuella festen, och pratat Moa Martinson. Festen i sig var ett väldigt roligt initiativ, och dessutom erbjöd Vixxtoria mig ett exemplar av Moas Kyrkbröllop. Jag tackade väldigt glatt ja och fick den på posten kort därefter. Så fint! Och nu har Tekoppen erbjudit mig ett exemplar av Harry Martinsons Aniara, som jag suktat så mycket efter på sistone. Och så ger Annika på alkb bort böcker och jag ska få Toffs bok av Kalle Dixelius.
Är inte det här gruppkramen när den är som bäst?
Inte mina exemplar alltså. Men så fint att få tillskott bestående av underbara paret Martinson.
Nu vill jag bara visa hur fin den där gruppkramen faktiskt kan vara emellanåt. Det började med att jag gick på en fest i Vixxtorias blogg utan att jag ens vetat om det. När jag surfade runt och läste ikapp mig i alla bokbloggar några dagar senare så såg jag att jag varit med på den virtuella festen, och pratat Moa Martinson. Festen i sig var ett väldigt roligt initiativ, och dessutom erbjöd Vixxtoria mig ett exemplar av Moas Kyrkbröllop. Jag tackade väldigt glatt ja och fick den på posten kort därefter. Så fint! Och nu har Tekoppen erbjudit mig ett exemplar av Harry Martinsons Aniara, som jag suktat så mycket efter på sistone. Och så ger Annika på alkb bort böcker och jag ska få Toffs bok av Kalle Dixelius.
Är inte det här gruppkramen när den är som bäst?
Avslöjande av temat för årets blogg-julkalender:
Tydligen har detta inlägg inte gått att kommentera så jag publicerar det igen. Sorry for the unconvenience.
Idag är det tisdag - en dag innan första december - och alltså dags att avslöja temat för min julkalender. Förra året hade jag poesi som tema. Den poesisugna hittar här förra decembers inlägg och däribland alltså alla luckor. Jag ser att jag var lite slarvigare då. Nu i år skärper jag mig och ser till att det kommer en lucka varje eftermiddag. Är jag bortrest så ser jag till att tidsinställa inläggen. Så en lucka varje dag, precis som det ska vara.Temat för årets julkalender i Ord och inga visor-bloggen är - tamdadaa (fanfarer, pompa & ståt) - författare!
Varje dag kommer jag att tipsa om en författare, rekommendera en viss börj-bok (den man bör läsa först för bäst väg in i författarskapet) om jag har läst flera av författaren och berätta lite vad som är så bra med personen ifråga (dvs det den skriver framför allt). Alltså kommer det på julafton här finnas tjugofyra fantastiska författarskap att sätta tänderna i. Sållningsprocessen har varit svår men nu har jag bestämt nästan alla. Det är viktigt att det inte är halvdant - typ att jag har gillat någon bok av personen och varit skeptisk till andra. Nej, nej. Mer än så krävs för att kvala in i en dylik julkalender.
Vad tycker ni om temat, blir ni lässugna? Om inte annat lär ni förhoppningsvis bli det inom några dagar!
Resultat: Många bokbloggare skriver eget
OBS! Jag har fått höra att detta inlägg inte går att kommentera så jag publicerar det igen för säkerhets skull.
Jag är säker på att våra böcker kan bli lika bra som dessa. Well, nästan i alla fall.
För ett tag sedan (okej då, ett ganska långt tag) så frågade jag här i bloggen hur många bokbloggare som också skriver eget (skönlitterärt) material. Jag tänkte att det förmodligen skulle vara en del, eftersom många som älskar att läsa också verkar skriva. Det märkte jag när jag pluggade litteraturvetenskap och plötsligt träffade många inspirerande personer med författardrömmar innanför svarta jackor (klicheer kan vara fina ibland). Och mycket riktigt var det många som svarade att de skrev. Kul!
Så jag säger - om någon av oss får en bok utgiven så gäller följande:
1. Glöm föralldel inte att skriva i bloggen vad boken heter och sprida ut det + be andra bokbloggare att sprida ordet. Vi når många tillsammans.
2. Tipsa förlaget du ges ut på om att skicka ut rec-ex till alla bokbloggare som vill, och maila alla om erbjudandet. Idag är nästan inga förlag restriktiva med recensions-ex till bokbloggare som jag har uppfattat det, men några och de måste ändra sig när det gäller en bokbloggarskriven bok. Förstås.
3. Vi andra gör allt vi kan för att peppa och låta alla veta att personen X (Bokbabbel? Tekoppen? Titti? Gothique? Fiktiviteter? It's all about books? Emmas bokhylla? Bokstödet? Vildvittra-Maria? Jenny? Johanna på Breakfast bookclub? Mathias? Malin? Jag själv? Eller kanske allihopa?) har gett ut en bok.
Låter det inte som en överkomlig och härlig pakt? Taking gruppkramen ett steg längre, så att säga. Och apropå det kom jag på en riktigt bra idé för en stund sedan. Om ni också gillar den återstår att se. Jag berättar mer om det vid ett senare tillfälle, när tid finns. Ifall många gillar idén så kan den sparka igång efter årsskiftet.
Nu går det att kommentera igen
Ibland är twitter så bra. Jag fick reda på att det varken gick att komma in eller kommentera i bloggen igår. Och jag undrade faktiskt varför ingen tyckte till på det jag skrev (!), men nu har jag förklaringen. Nu ska allt funka igen hursomhelst.
Sitter på jobbet nu men måste bara komma med en minirapport. Jag tycker att Anyurus språk i romanen Skulle jag dö under andra himlar är riktigt störande emellanåt. Är jag den enda som tycker så? Synd, för jag hade verkligen skyhöga förväntningar.
Författarjulkalender, lucka 1
Bakom lucka ett finns: Charles Bukowski.
Jag tänkte lite såhär: Vem är mer logisk att börja en författarjulkalender med än den som gett min blogg sitt huvudcitat? Det vill säga Play the piano drunk like a percussion instrument until the fingers begin to bleed a bit. Jag har fått reda på att Bukowski kallade skrivmaskinen för sitt piano, vilket gör citatet ännu mer passande för boksammanhang.
Och Charles Bukowski är ju en väldigt omstridd man. Either you love him or you hate him. Hans teman är vad man kan kalla klassiskt manliga. Det är alkohol (i mängder) och det är horor och barer och bitterhet och sorg. Många blir säkert väldigt provocerade av att läsa åtminstone hans romaner och noveller. Min käresta blev först väldigt förvånad när jag berättade att jag gillade Bukowski och hade aldrig hört om någon tjej som gjorde det tidigare. Själv har jag åtminstone ett par tjejkompisar som gillar. Poesin mest, men ändå.
Jag tycker att Bukowski säger så mycket genom sina berättelser. Samtidigt berättar de om en för mig okänd verklighet i ett annat land (USA, that is) i mitten av 1900-talet, och är intressanta också därför. Det är i dikterna man märker att Bukowski har något även mellan raderna, och när man väl har märkt det så ser man det i romanerna också. Och ibland skrattar man också, för att allt är så extremt. Språket är rakt och enkelt, lättillgängligt men ofta med sjukt bra formuleringar ändå. Kargt på ett sätt som matchar miljön och handlingen, och som förstärker känslan under läsningen.
Vad ska man börja läsa då? Det beror lite på vem man (eller snarare ens boksmak) är tycker jag.
From scratch: För barndomsvägen in i det hårda livet med trash trailer parks, whiskyandedräkter och kvinnor plus svinerier på löpande band kan jag rekommendera barndomsskildringen Min oskuld och Pearl Harbor (eller Ham on rye som den heter på engelska). Det är varken mjukt eller mesigt, men jag inbillar mig att det kan vara en bra väg in i författarskapet och alter-egot Henry Chinaski. Såhär skrev jag om boken när jag läste den i våras.
För den som gillar poesi: Dikterna är absolut bäst i engelskt original och då finns underbara The pleasures of the damned med alla dikter i en och samma bok. Eller så kan man läsa dikterna på svenska (det funkar också) och då finns flera bra diktsamlingar i snygga pocketutgåvor.
För den som inte gillar poesi men vill testa på: En novellsamling också? Historier från ingenstans är Bukowski-igt så det förslår med allt vad det innebär. Men hans skrivsätt gör sig bra i novellform tycker jag.
För den som vill köra på en typisk roman direkt: Testa Hollywood, en av de sista romanerna han skrev. Såhär skrev jag om den när jag läste.
Jag har fortfarande många böcker kvar att läsa av författaren bakom årets första julkalenderlucka. Hur ser ni på honom?
Jag tänkte lite såhär: Vem är mer logisk att börja en författarjulkalender med än den som gett min blogg sitt huvudcitat? Det vill säga Play the piano drunk like a percussion instrument until the fingers begin to bleed a bit. Jag har fått reda på att Bukowski kallade skrivmaskinen för sitt piano, vilket gör citatet ännu mer passande för boksammanhang.
Och Charles Bukowski är ju en väldigt omstridd man. Either you love him or you hate him. Hans teman är vad man kan kalla klassiskt manliga. Det är alkohol (i mängder) och det är horor och barer och bitterhet och sorg. Många blir säkert väldigt provocerade av att läsa åtminstone hans romaner och noveller. Min käresta blev först väldigt förvånad när jag berättade att jag gillade Bukowski och hade aldrig hört om någon tjej som gjorde det tidigare. Själv har jag åtminstone ett par tjejkompisar som gillar. Poesin mest, men ändå.
Jag tycker att Bukowski säger så mycket genom sina berättelser. Samtidigt berättar de om en för mig okänd verklighet i ett annat land (USA, that is) i mitten av 1900-talet, och är intressanta också därför. Det är i dikterna man märker att Bukowski har något även mellan raderna, och när man väl har märkt det så ser man det i romanerna också. Och ibland skrattar man också, för att allt är så extremt. Språket är rakt och enkelt, lättillgängligt men ofta med sjukt bra formuleringar ändå. Kargt på ett sätt som matchar miljön och handlingen, och som förstärker känslan under läsningen.
Vad ska man börja läsa då? Det beror lite på vem man (eller snarare ens boksmak) är tycker jag.
From scratch: För barndomsvägen in i det hårda livet med trash trailer parks, whiskyandedräkter och kvinnor plus svinerier på löpande band kan jag rekommendera barndomsskildringen Min oskuld och Pearl Harbor (eller Ham on rye som den heter på engelska). Det är varken mjukt eller mesigt, men jag inbillar mig att det kan vara en bra väg in i författarskapet och alter-egot Henry Chinaski. Såhär skrev jag om boken när jag läste den i våras.
För den som gillar poesi: Dikterna är absolut bäst i engelskt original och då finns underbara The pleasures of the damned med alla dikter i en och samma bok. Eller så kan man läsa dikterna på svenska (det funkar också) och då finns flera bra diktsamlingar i snygga pocketutgåvor.
För den som inte gillar poesi men vill testa på: En novellsamling också? Historier från ingenstans är Bukowski-igt så det förslår med allt vad det innebär. Men hans skrivsätt gör sig bra i novellform tycker jag.
För den som vill köra på en typisk roman direkt: Testa Hollywood, en av de sista romanerna han skrev. Såhär skrev jag om den när jag läste.
Jag har fortfarande många böcker kvar att läsa av författaren bakom årets första julkalenderlucka. Hur ser ni på honom?
Snart börjar min julkalender
Lite lame american julkalenderbilder har väl aldrig skadat.
Nu är det inte långt kvar. På onsdag sparkar min julkalender igång här i bloggen, och sedan följer en lucka varje dag fram till jul förstås. Förra året hade julkalendern poesi som tema. Jag citerade lite poesi varje dag helt enkelt, såväl låttexter som dikter. I år blir det något helt annat, fylligare och kanske lite mer lättillgängligt, men som i allra högsta grad har med böcker att göra.
Temat avslöjar jag på tisdag, en dag innan julkalenderns start. Lite spännande ska det ju vara med jul, även om man är vuxen.
Vilken bok bara måste läsas?
Jag har ett adlibris-presentkort som jag - hör och häpna - faktiskt inte har använt. Det ligger i ett guldkuvert i mitt köksskåp och bidar sin tid. Och jag har några måsten, till exempel Aniara av Harry Martinson (som dock tillfälligt är slut på pocket!) och Glitterscenen av Monika Fagerholm. Det finns fler måsten (Just kids, Jag är Ozzy, Spill: en damroman mfl) där jag dock avvaktar tills de kommer ut på pocket.
Men nu undrar jag - är inte den frågan en bokoholists dröm? - vilka böcker ni tycker att jag bara måste beställa? Många av de böcker jag verkligen vill ha finns inte i nytryck, så jag får snällt vända mig till antikvariaten, annars hade jag lätt kommit upp i betydligt större summor än de 500 kronor som presentkortet är värt.
Alla tips tas tacksamt emot! Jag tänkte lägga beställningen någon gång nästa vecka.
Men nu undrar jag - är inte den frågan en bokoholists dröm? - vilka böcker ni tycker att jag bara måste beställa? Många av de böcker jag verkligen vill ha finns inte i nytryck, så jag får snällt vända mig till antikvariaten, annars hade jag lätt kommit upp i betydligt större summor än de 500 kronor som presentkortet är värt.
Alla tips tas tacksamt emot! Jag tänkte lägga beställningen någon gång nästa vecka.
En berättelse om hur det går när jag slalomläser
Såhär ser läget ut nu, förstår ni:
Och det kan ju se helt fantastiskt ut. Tre ganska nyutkomna romaner, tre lovande läsupplevelser. Vad jag tycker om respektive bok tänkte jag vänta med att skriva om tills jag faktiskt läst ut dem. Problemet är inte romanerna i sig, utan att jag läser alla tre. Samtidigt. Vissa verkar klara av att slalomläsa och ändå ha kvar lässuget och inte bli förvirrade. En väldigt beundransvärd förmåga, tycker jag. För det är en sak att ha en novellsamling och en roman som man parallelläser, eller en diktsamling och en roman. Men tre romaner samtidigt skapar en fullständig kollision i mitt huvud. Det gör att jag sitter och ströläser bokbloggar, botaniserar lite på adlibris, kollar i mina bokhyllor och hittar på andra saker. Men lässtunderna blir hackiga och lite okoncentrerade.
Anledningen till att jag har gett mig in i denna snårskog av ord och karaktärer med tre böcker jag sett fram emot, är följande: Först började jag läsa Anyurus roman. Tyckte att den väl var lite väl jobbigt skriven och kom inte riktigt in i den. Då tänkte jag att Alakoski nog kunde vara bra som variation och började läsa den. Sedan insåg jag att min bokcirkel skulle ses idag och prata om Inlåsta av Emma Donoghue. Ajdå. Sprang och lånade den och var självklart tvungen att börja läsa direkt. Därför finns nu i hjärnan ett myller av Jack, Sami, Francis, realistsverige, flyivägtillspanien, inlåst i ett trångt utrymme. Och på det tre sinsemellan _helt_ olika språkstilar.
Nu kunde jag tyvärr inte gå på bokcirkeln idag, av anledningar som hör hemma någon annanstans, men ändå. Härmed bestämmer jag att varje bok ovan ska få sin förtjänta del av min uppmärksamhet. Jag börjar med att läsa ut Inlåsta. Sedan läser jag Anyuru och därpå Alakoski. På så sätt blir det kanske reda i hjärnan och så kanske jag kommer in i böckerna också.
Hela det här inlägget är alltså en stor note-to-self: Läs inte fler än en bok i taget, Jessica, just don't!
Brukar ni slalomläsa böcker eller föredrar ni en fiktiv värld i taget?
Och det kan ju se helt fantastiskt ut. Tre ganska nyutkomna romaner, tre lovande läsupplevelser. Vad jag tycker om respektive bok tänkte jag vänta med att skriva om tills jag faktiskt läst ut dem. Problemet är inte romanerna i sig, utan att jag läser alla tre. Samtidigt. Vissa verkar klara av att slalomläsa och ändå ha kvar lässuget och inte bli förvirrade. En väldigt beundransvärd förmåga, tycker jag. För det är en sak att ha en novellsamling och en roman som man parallelläser, eller en diktsamling och en roman. Men tre romaner samtidigt skapar en fullständig kollision i mitt huvud. Det gör att jag sitter och ströläser bokbloggar, botaniserar lite på adlibris, kollar i mina bokhyllor och hittar på andra saker. Men lässtunderna blir hackiga och lite okoncentrerade.
Anledningen till att jag har gett mig in i denna snårskog av ord och karaktärer med tre böcker jag sett fram emot, är följande: Först började jag läsa Anyurus roman. Tyckte att den väl var lite väl jobbigt skriven och kom inte riktigt in i den. Då tänkte jag att Alakoski nog kunde vara bra som variation och började läsa den. Sedan insåg jag att min bokcirkel skulle ses idag och prata om Inlåsta av Emma Donoghue. Ajdå. Sprang och lånade den och var självklart tvungen att börja läsa direkt. Därför finns nu i hjärnan ett myller av Jack, Sami, Francis, realistsverige, flyivägtillspanien, inlåst i ett trångt utrymme. Och på det tre sinsemellan _helt_ olika språkstilar.
Nu kunde jag tyvärr inte gå på bokcirkeln idag, av anledningar som hör hemma någon annanstans, men ändå. Härmed bestämmer jag att varje bok ovan ska få sin förtjänta del av min uppmärksamhet. Jag börjar med att läsa ut Inlåsta. Sedan läser jag Anyuru och därpå Alakoski. På så sätt blir det kanske reda i hjärnan och så kanske jag kommer in i böckerna också.
Hela det här inlägget är alltså en stor note-to-self: Läs inte fler än en bok i taget, Jessica, just don't!
Brukar ni slalomläsa böcker eller föredrar ni en fiktiv värld i taget?
Läslängt ur vårens utgivning
Jag har kollat igenom några av förlagens vårutgivning - en del av böckerna ser lovande ut. Dessa vill jag absolut läsa i vår:
Norstedts:
Promenaderna i Dalby Hage av Hanna Nordenhök
IQ84 av Haruki Murakami
(plus eventuellt Kajsa Grytts självbiografi)
Albert Bonniers:
Salome av Mara Lee
Underjorden av Malte Persson
Wahlström & Widstrand:
Döden & co av Lukas Moodysson (!!)
Mot ljuset av Elin Boardy
Efter honom, syndafloden av Per Planhammar
Repetitionen av Eleanor Catton
Särskilt glad är jag att Lukas Moodysson kommer med en ny roman - eller lycklig snarare. Jag har hittills läst en rad diktsamlingar av honom och har Vitt blod ännu oläst här hemma. Men jag blir alltid lika betagen av hans helt ojämförligt fantastiska språk och tycker dessutom om såväl Fucking Åmål som Tillsammans väldigt mycket. Mara Lees Ladies minns jag att jag tyckte mycket om så det blir spännande att se vad hon nu har skrivit. Och Haruki Murakami är Haruki Murakami, mer behöver man knappast säga. IQ84 verkar vara ett riktigt mastodontverk i två delar.
Har ni kollat upp vårutgivningen än, och vad ser ni fram emot att läsa?
Norstedts:
Promenaderna i Dalby Hage av Hanna Nordenhök
IQ84 av Haruki Murakami
(plus eventuellt Kajsa Grytts självbiografi)
Albert Bonniers:
Salome av Mara Lee
Underjorden av Malte Persson
Wahlström & Widstrand:
Döden & co av Lukas Moodysson (!!)
Mot ljuset av Elin Boardy
Efter honom, syndafloden av Per Planhammar
Repetitionen av Eleanor Catton
Särskilt glad är jag att Lukas Moodysson kommer med en ny roman - eller lycklig snarare. Jag har hittills läst en rad diktsamlingar av honom och har Vitt blod ännu oläst här hemma. Men jag blir alltid lika betagen av hans helt ojämförligt fantastiska språk och tycker dessutom om såväl Fucking Åmål som Tillsammans väldigt mycket. Mara Lees Ladies minns jag att jag tyckte mycket om så det blir spännande att se vad hon nu har skrivit. Och Haruki Murakami är Haruki Murakami, mer behöver man knappast säga. IQ84 verkar vara ett riktigt mastodontverk i två delar.
Har ni kollat upp vårutgivningen än, och vad ser ni fram emot att läsa?
Och vinnaren är... + en bit in i Room
... Spill av Siri Combuchen. Jag hade förstås hoppats på min älskade Darling river men är väldigt sugen på att läsa Spill också efter att ha läst lovande om den. Har ni läst den?
Ikväll har jag påbörjat Inlåsta (Room på engelska, mycket bättre titel) och fick sådant själs- och hjärtsnörp att jag var tvungen att avbryta läsningen. Alltså det var inte ens på ett bra-berörande sätt utan snarare ett ångest-hjälp-ta-mig-härifrån-sätt. Den är en bokcirkelbok som jag gick och akutlånade på biblioteket idag och som ska vara utläst inför bokcirkelträffen på torsdag. Hade det inte varit för bokcirkeln så hade jag nog lagt ner den redan nu, den är lite boats-aktig fast den är en roman (hittills). Och med mycket bättre språk. Men jag kämpar på ett tag och får se hur länge jag står ut. Har ni läst den?
Ikväll har jag påbörjat Inlåsta (Room på engelska, mycket bättre titel) och fick sådant själs- och hjärtsnörp att jag var tvungen att avbryta läsningen. Alltså det var inte ens på ett bra-berörande sätt utan snarare ett ångest-hjälp-ta-mig-härifrån-sätt. Den är en bokcirkelbok som jag gick och akutlånade på biblioteket idag och som ska vara utläst inför bokcirkelträffen på torsdag. Hade det inte varit för bokcirkeln så hade jag nog lagt ner den redan nu, den är lite boats-aktig fast den är en roman (hittills). Och med mycket bättre språk. Men jag kämpar på ett tag och får se hur länge jag står ut. Har ni läst den?
Numera stolt ägare av citatbok
Häromdagen frågade jag hur ni gjorde med fina bokcitat - själv har jag läst dem, tänkt att det var väldigt bra skrivet och sedan glömt bort. Numera har jag tack vare era kommentarer tagit en av mina moleskine-anteckningsböcker och gjort den till blogg-, citat-, och listbok. Där samlar jag mina idéer på blogginlägg (och utmaningar!), fina citat ur böcker jag läser och vill-ha-listor m.m. Jag kör på metoden att vika in nedre hörn på de sidor som har fina citat, och sedan skriva ner dem efter att jag läst ut boken. På så sätt behöver jag inte bekymra mig om att släpa runt på ännu en skrivbok i väskan.
Så, tack för era tips. Förresten så har jag extremt mycket lästa böcker att blogga ikapp om. Att jag inte påbörjade det igår, berodde helt enkelt på att jag var helt klistrad i Utrensning av Sofi Oksanen. Även idag har jag en riktig läsdag, men det dyker upp ett eller två inlägg till kvällen. Vad läser ni just nu?
Så, tack för era tips. Förresten så har jag extremt mycket lästa böcker att blogga ikapp om. Att jag inte påbörjade det igår, berodde helt enkelt på att jag var helt klistrad i Utrensning av Sofi Oksanen. Även idag har jag en riktig läsdag, men det dyker upp ett eller två inlägg till kvällen. Vad läser ni just nu?
Om att samla bokcitat
Ofta - väldigt ofta ska sägas - när jag läser en bok så tänker jag: Åh vilket fint citat. Det måste jag skriva upp. Enda gången jag faktiskt skrivit upp citat på en fin liten sidolapp är förstås under läsningen av Darling river. Och när jag läste Martina Lowdens Allt så strök jag under passager som jag gillade extra mycket i boken. Och i Feberboken av Stina Aronson vek jag väl in ett och annat hörn där jag hittade extra vackra citat. Men förutom det så är jag en väldigt dålig citatsamlare.
Nu läser jag till exempel Oppositionspartiet av Gun-Britt Sundström. Boken ska få en egen text här under helgen, men jag kan ta den som exempel. Det är en bra bok, men ingen som jag kommer bläddra i för inspiration förmodligen. Det är en bok jag läser, gillar, bloggar om och sedan resolut ställer in i hyllan. Alltså skulle här vika-in-hörn-metoden inte tjäna mycket till – eftersom jag förmodligen inte skulle hitta citaten igen. Ändå finns det ett och annat som jag gärna skulle dela med mig av här och som representerar boken bra.
Jag har ibland funderat på att skaffa en citatbok. Typ en smidig liten skrivbok där man slänger in citat när man stöter på dem. Problemen hopar sig dock:
1. Hur ska man komma ihåg att ha med sig skrivboken (jag läser ofta på tunnelbanan och liknande)?
2. Hur ska man orka ta fram den när man väl läser, dessutom hitta en penna OCH skriva upp citatet? Det säger sig självt att läsflowet effektivt undanröjs om man ska göra allt det där innan man får läsa vidare.
3. Hur ska man orka släpa runt på citatboken?
Jag misstänker att jag skulle leta upp en riktigt fin skrivbok och köpa den, för att därefter skriva upp två citat. Sedan skulle den bli liggande i mitt köksskåp tills jag en dag om tre år hittade den och tänkte: Åh, det här var ju en bra idé. För att sedan göra om precis samma procedur.
Men jag vet att många bokbloggare slinker in med ett och annat citat i bokrecensionerna. Och då undrar jag - vad har ni för teknik för att göra citatsamlandet så smidigt som möjligt?