ord och inga visor -

Bokbloggarmöte 2: Enligt O

Nu fortsätter min grej med bokbloggarmöten. Först ut var Bokbabbel. Idag följer en intervju med Enligt O-Linda:

Hej Enligt O, förr känd som Lilla O! Du är väldigt aktiv i din blogg med många utmaningar och läsrelaterade projekt. Varifrån får du din inspiration och energi till detta? Tröttnar du någonsin på att bokblogga?
Nej, egentligen inte. Möjligen är det trögare ibland, men jag har aldrig funderat på att sluta blogga om böcker. Däremot blev jag trött på att skriva om andra ämnen, därav dumpandet av Lilla O i somras.

Hur jobbar du för att fortsätta sprida ut din blogg - har du några knep för den som vill få sin blogg att växa?
Jag har registrerat bloggen på diverse sajter som t. ex bloggportalen.se men mest trafik får jag från bokbloggar.nu, samt från andra bokbloggar. Att vara aktiv bloggare betyder för mig att jag publicerar minst ett inlägg varje dag, läser och kommenterar i andra bokbloggar, samt länkar ofta och gärna till andras intressanta inlägg. Jag har också en facebooksida som ger lite trafik och har kopplat bloggen till twitter. Många bäcker små! Antalet läsare är inte det viktigaste, det roligaste är faktiskt kommentarerna, speciellt när det uppstår diskussioner i kommentarsfältet. Bokbloggare är så trevliga att det oftast blir lugna och roliga diskussioner.

Om jag har förstått det hela rätt så jobbar du som lärare i vanliga fall. Hur påverkar det ditt bokbloggande? Känner dina elever till att du har en bokblogg?
Mina elever fick faktiskt veta rätt nyss, för någon månad sedan bara. Det har inte blivit av och jag tror ärligt talat inte att det är så intresserade av att läsa vad jag skriver. Några kollegor vet dock om det, men jag har överlag varit rätt dålig på att tala om för folk jag känner att jag bloggar.

Har du något läsprojekt du ser fram emot i sommar?
Mest ska jag läsa ur hyllan, men tanken är också att läsa tänkbara nobelpristagare och tyskspråkig litteratur inför höstens begivenheter (dvs bokmässan, Ord och inga visors kommentar).

Till Bokbabbel ställde jag frågan om hur hon hanterar lässtress (alltså recensionsexemplar strömmar in, högarna blir större och större). Det vill jag även fråga dig. Har du drabbats av lässtress och vad gör du om den dyker upp?
Jag har släppt lässtressen ganska bra. Jag har också blivit bättre på att tacka nej till recensionsexemplar som jag egentligen inte vill läsa. Stressad blir jag bara om jag läser för att jag borde och inte för att jag vill. Positiv stress kan det dock bli när recensionsböcker jag vill skriva om har recensionsdag eller när en biblioteksbok måste lämnas tillbaka, men det är inte samma sak.

Vilken är den bästa boken du har läst hittills i år?
Oj, det är alltid svårt att välja en, men Igelkottens elegans av Muriel Barbery är definitivt en av de bästa. Jag har tokhyllat henne i bloggen väldigt ofta de senaste månaderna.

Vad brukar få dig att gilla en bok – är språket viktigast eller handlingen (eller något annat)?
Språket är viktigt för mig. Jag är en riktig språknörd. Det är också viktigt att jag engageras i personerna, men det är egentligen inte viktigt att det händer så mycket. Det beror så klart på genren, i en deckare är det viktigt att det händer en del och att det inte finns några lösa trådar.

Vad gör du när du inte läser?
Mycket dator, en del familj då jag har små barn, gärna träff med vänner. Jag försöker också bli bättre på att bara vara. Kosta på mig att slappa och slöa, men visst är det skönt att då ha en bok att ägna sig åt.

Hur ser du på bokbloggar vs. tidningar – läser du själv helst recensioner i tidningar eller bokbloggar, tror du att det ena kommer konkurrera ut det andra etc?
Jag tycker att både tidningar och bokbloggar fyller en funktion. Just recensioner läser jag oftare i bokbloggar, men tidningarnas fördel är de mer djuplodande reportagen. De bloggar jag gillar mest publicerar dock mycket annat än rena recensioner.

Du läser ju även poesi, vilken diktsamling vill du rekommendera och varför?
Jag läser mycket lyrik, men är en riktig periodare. Idag har jag lånat en hel hög diktsamlingar. Om man är ovan vid att läsa lyrik tycker jag man ska satsa på något mer vardagligt och skulle rekommendera Fredrik Lindströms båda diktsamlingar Jag är en sån som bara vill ligga med dig och Evolutionen och jag kommer inte överens. Smarta, underfundiga och med hög igenkänningsfaktor. Annars är Vizma Belševica, en lettisk poet, min största favorit.

Och så slutar jag med att fråga – vilken bokblogg vill du helst tipsa om förutom din egen?
Men så får du inte fråga. Det finns många bra bloggar som fyller olika funktioner för mig. Det får bli en trio: Lyrans Noblesser, Fiktiviteter och Om böcker som jag hunnit läsa. Tre ganska olika bloggar, med det gemensamt att de är både personliga och välskrivna.

Det kommer fler bokbloggarmöten, var så säkra på det! Men nu ska jag fortsätta skriva på terminens sista inlämning (därav frånvaron här senaste tiden) och ikväll blir det Converse-prydd bokbloggarträff i Stockholm!

2011-05-31 @ 11:56:56 Permalink Bokig kuriosa Kommentarer (5) Trackbacks ()

Många (inte så anonyma) bokoholister ses på tisdag

På tisdag är det dags för bokbloggsträffen i Stockholm, som jag ser fram emot mycket. Det blir libanesisk mat, prat och ett litet bokbyte. Dessa kommer:

Bokbabbel

Tekoppen

Bokstävlarna

Any moment called now

Tre personer från Dagens bok

Bokbiten

Pantalaimone

Jag

Och så ska restaurangen ringas snarast så att även dessa får plats, förstås:

Feuerzeug

Ooofbok

Många va? En rädsla att inte hinna prata med alla har dykt upp i mig, men det blir säkert hur trevligt som helst i alla fall! Jag sörjer att jag missade Albert Bonniers fina Marmelad & Prosa igår så det är tur att man har ett roligt bokevenemang att se fram emot i veckan som kommer hursomhelst.

I helgen ska jag förresten blogga om en del utlästa böcker (ligger efter något vansinnigt i det pga skola bland annat), vad jag ser fram emot i höstutgivningen, hur jag tänker kring min sommarläsning och kanske något mer. Stay tuned.

2011-05-27 @ 15:27:20 Permalink Bokig kuriosa Kommentarer (7) Trackbacks ()

En ljuvlig syn för en bokoholist

Den här bilden agerar numera bakgrundsbild på mitt skrivbord i datorn. Visserligen kan jag bara gå fram till bokhyllan och titta på böckerna när jag vill, men är den inte en vacker syn? Man kan se massa Selma Lagerlöf, lite Gabriel Garcia Marquez, Bukowski, Rydberg, Vallgren, Murakami och massa annat. Det är något särskilt med bokhyllebilder som gör att lite dregel bildas i mungipan. Eller vad tycker ni?

2011-05-20 @ 23:24:47 Permalink Bokig kuriosa Kommentarer (6) Trackbacks ()

Fullt upp med Alice + bokbloggsträff, ni kommer väl?

Jag håller som bäst på med en hemtenta om Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet. Har läst många intressanta texter och jag tänkte skriva ett inlägg kring det när jag väl är klar.

Men sedan måste jag ju påminna om den fantastiska bokbloggsträffen den 31 maj på Restaurang Underbar. Läs mer om det hela här och här. Anmälan senast på söndag så att bord kan bokas. Och glöm inte att ta med ungefär tre böcker för spontanbokbyte! Ett roligt gäng är redan anmälda, det kan bli väldigt roligt. Själv velar jag om jag ska ha mina lila, bruna, vita eller röda Converse. Viktiga frågor, som ni hör.

2011-05-18 @ 21:35:09 Permalink Bokig kuriosa Kommentarer (7) Trackbacks ()

Syttende maj (och lite om min Knausgård-frälsning)

Idag är det, som de flesta väl vet, Norges nationaldag. Fina Böckerx3 uppmanar alla att hylla norsk litteratur idag. Jag skulle kunna nämna Erlend Loe som jag läst en och annan bok av. Det var ganska fina böcker och jag tyckte om dem, men sedan har jag inte tänkt på dem nämnvärt. Istället ska jag prata om något som totalt fyllt upp hela mig, som gjort att jag plötsligt är BESATT i väntan på nästa och så nästa och så... Ja, ni förstår vad jag menar förstås. Härmed en hyllning till en norsk författare - Karl Ove Knausgård.

SÅHÄR skrev jag för någon månad sedan, lyrisk efter att ha läst första Min kamp. Nu håller jag som bäst på att läsa tvåan och njuter av varje ord. Knausgård träffar vid en sträng jag sällan varit med om när jag läst någon bok egentligen. Det är så rakt och ärligt och ändå så välskrivet. Och jag förvånas lite när jag läser den här texten, som verkar mena på att man i en skönlitterär roman bör påpeka sina eventuella föregångare (Proust, Norén etc). Det känns för mig som helt sjukt. Och även om Knausgård påpekar originaliteten i sitt projekt, så ser jag det som att han syftar på originaliteten i förhållande till det han skrivit tidigare - inte att han skulle vara först i världshistorien med att skriva autofiktivt.

Nåväl. Tvåan kommer få ett eget inlägg när jag läst ut den i lugn och ro. Och jag blev så besatt att jag efterlyste på twitter när del 3 kommer ut på svenska. När fler bokoholister undrade samma sak svarade till slut Norstedts själva. Trean kommer förhoppningsvis i oktober. Vi får se om man lyckas hålla det som står i bokpärmen, att alla delar ska finnas på svenska innan 2012 är slut. Illavarslande är att sexan är försenad på norska, men tills dess har jag ett tag kvar så förhoppningsvis hinner den ges ut.

Så. Hurra Norge och hurra för Knausgård. Vilken norsk litteratur tycker ni om?

2011-05-17 @ 20:39:57 Permalink Författare att älska Kommentarer (6) Trackbacks ()

Om Tornet (eller: En magisk inblick i DDR:s mörkaste byråkratigränder)

Tornet är en riktig tegelsten på över 900 sidor, och en sådan bok som är omöjlig att snabbläsa. Den kräver att man lägger ner energi i den och liksom verkligen tar till sig allt som står. Och det är positivt för det är absolut värt mödan. Jag tyckte mycket om boken på många sätt (förutom vissa långtråkiga stycken). Jag skrev SÅHÄR om boken i Tidningen Kulturen och låter den texten tala för sig själv. Har ni läst den?

2011-05-15 @ 23:57:19 Permalink Bokrecension Kommentarer (3) Trackbacks ()

Nu kan man läsa min recension av Efter honom, syndafloden

Jag skrev lite kort här i bloggen om den fantastiska romanen Efter honom, syndafloden som är löst baserad på den senare delen av Jack Kerouacs liv. Nu finns en längre text om boken även att läsa i kulturtidningen Nya Upplagan. Man kan hämta den gratis lite varstans i Stockholm och Skåne. Men det går också att ladda ner den på tidningens hemsida. Anledningen till att jag återigen tar upp den här boken är dels att jag är ganska nöjd med recensionen, men också att boken är så sjukt bra. Den har blivit totalt ohajpad i bokbloggsvärlden tyvärr, men då får jag hajpa lite extra istället.

2011-05-10 @ 22:04:23 Permalink Bokrecension Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hurra, bokbloggarträff i Stockholm!

Äntligen är det dags. Den 31 maj blir det bokbloggarträff i Stockholm. Vi träffas och pratar, äter kanske något och är allmänt boknördiga. Än så länge är ingen plats bestämt men ett förslag är Restaurang Underbar på Drottninggatan (icke att blanda ihop med Underbara Bar på Söder). Det är en trevlig libanesisk restaurang och de har flera bord där många får plats. Om någon känner till ett kvällsöppet café som skulle funka, så säg till. Ifall vi ska gå till en restaurang så behöver man ju boka bord.

Vi tänkte att klockan 18 är en bra tid. Jag har också en idé om att vi kör ett minibokbyte på plats. Alla tar med sig två eller tre böcker de inte gillar/har dubletter av eller liknande och så byter man lite hejvilt. Vad tror ni om det?

Alltså.

Dag: 31 maj.

Plats: Ännu inte bestämt, men någonstans i Stockholm (håll koll på min, bokbabbels och bokstävlarnas bloggar så kommer plats upp inom kort).

Tid: Kl. 18.

Så, hittills vet jag att Bokbabbel (hela vägen från Finland!), Bokstävlarna och Bokbiten kommer. Vilka fler?

2011-05-10 @ 16:55:03 Permalink Bokig kuriosa Kommentarer (6) Trackbacks ()

Nere för räkning i Paris och London (eller: I love George Orwell)

Nere för räkning i Paris och London är som en blandning mellan roman och reseskildring. Visserligen har jag ingen koll på Orwells egen biografi men åtminstone ger berättelsen ett autentiskt intryck. Skitiga miljöer presenteras, loppiga hotell och härbärgen. Vad som händer när man har absolut noll pengar - hur allt liksom kretsar kring just pengar, att överleva dagen, och hur inga övriga tankar ryms. Orwell beskriver jakten på jobb i Paris, att bli avvisad gång på gång. Att stå i ett smutsigt diskrum tretton timmar i sträck för att därefter behöva sova direkt, så att man orkar med även nästa dag. Småningom förflyttas handlingen från Paris till London och där fortsätter ungefär samma desperata jakt. Det går aldrig att tänka "om en månad" eller "om en vecka". Allt kretsar kring just precis nu. Måste hitta mat nu, måste hitta ett jobb nu. Måste ha någonstans att sova.

Också luffarlivet presenteras, utan att romantiseras på något sätt. Istället tar Orwell kål på diverse fördomar som cirkulerar om luffare (som att man nödvändigtvis gärna bryter mot lagen bara för att man tvingats vara luffare) och berättar om olika karaktärer han mött under sina utfattiga år.

Nere för räkning i Paris och London är en väldigt tunn och snabbläst roman men den innehåller både många intressanta karaktärer och tankeväckande samhällskritiska inslag. Det är den tredje romanen jag läser av George Orwell (1984, Djurens gård) och jag har nyligen beställt två böcker till (Resan till Katalonien och Essäer).

Om 1984 har jag skrivit flera gånger. En gång skrev jag om Djurens gård. George Orwell var också med i min författarjulkalender.

Har ni läst den här pärlan?

2011-05-06 @ 15:59:30 Permalink Bokrecension Kommentarer (0) Trackbacks ()

Recensionsböcker & kurslitteratur blir helgens melodi

Jag ska åka bort en liten sväng i helgen och kommer läsa ikapp mig lite bland recensionsböckerna. Bland annat tänkte jag läsa ut Tornet, gräva ner mig i Elsie Johanssons poesi, läsa en bok som heter Tillståndet. Och så blir det sekundärtexter till en hemtenta som ska skrivas. Dock smyger jag med mig även en Moa Martinson ifall något övernaturligt faktum skulle göra att jag läser ut all annan packning.

Vad läser ni?

2011-05-05 @ 15:31:51 Permalink Bokig kuriosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Klassiker där även jag fattar hypen

Igår skrev jag om klassiker jag verkligen inte fattat grejen med. Idag tänkte jag vara lite positivare och lyfta fram två klassiker som jag verkligen, verkligen tycker om. Men jag tänkte försöka undvika de böcker jag redan älskat sönder och samman här i bloggen (läs: Kvinnor och äppelträd, Gösta Berlings saga, Feberboken, 1984 etc).

Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez

Den här boken läste jag i samband med en fördjupningskurs i magisk realism. Jag bloggade såhär om den (vad kul det är att läsa gamla inlägg förresten!). Den innehåller så otroligt mycket inom en och samma berättelse. Det är lite förvirrande att många av karaktärerna heter samma sak, men när man väl tagit sig över den tröskeln så är det bara att hänge sig åt texten. Latinamerika, en lagom dos av övernaturligheter blandat med vardag, krig och hemskheter.

Candide av Voltaire

Det här är kanske ett otippat val men faktum är att jag gillar Candide, trots att den först och främst är IDÉ framför BERÄTTELSE. Den naiva Candide som ständigt hänvisar till världen som "den vackraste av världar" som får sina illusioner krossade när han ser den hårda verkligheten. För hur kan folk svälta i en värld som är den vackraste av alla tänkbara världar? osv. Jag har läst boken två gånger och tycker att den är uppfriskande på något sätt. Kanske hade jag valt en annan klassiker om det inte var så att jag bestämt mig för att inte ÄN en gång hypa sönder samma romaner. Man får variera sig lite.

Vilka klassiker är ni förtjusta i?

2011-05-05 @ 15:28:33 Permalink Bokig kuriosa Kommentarer (4) Trackbacks ()

Att läsa Pippi Långstrump som vuxen

När jag var liten så älskade jag Pippi Långstrump, både i film- och bokformat. Även om jag var ett lugnt barn, och inte typen som rusade runt och busade – utan snarare satt med näsan i en bok – så fascinerades jag av att Pippi hade ett alldeles eget hus, en apa och en häst. Och hur hon drev med Prussiluskan. Jag tror ni är många som känner igen er. Det är nog få i det här landet vars barndom är opåverkad av Astrid Lindgren.

Det är roligt att läsa den här boken i vuxen ålder, för man lägger verkligen märke till nya saker. Jag har läst den i samband med fördjupningskursen i barn- och ungdomslitteratur som jag läser i litteraturvetenskapen nu. Till seminariet om Pippi och Anne på Grönkulla (som ska få ett eget inlägg) så hade jag och en klasskamrat till uppgift att jämföra böckerna och karaktärerna. Det var väldigt intressant och jag tänkte skriva ett inlägg om vad vi kom fram till i den jämförelsen. Vi hittade en hel del aspekter som gjorde läsningen av bägge böckerna än mer intressant i efterhand.

Tommy och Annika är de ordentliga barnen som i slutändan alltid lyssnar mest på sina föräldrar. Pippi är den som inte lyssnar på någon, som skrämmer slag på tjuvar och gömmer leksaker i stubbar och träd. Ni vet ju redan vad det handlar om. Jag kan verkligen rekommendera er att läsa boken i vuxen ålder. Det går fort men ger nya perspektiv på en berättelse man tycker att man kan utantill.

2011-05-04 @ 16:30:00 Permalink Bokrecension Kommentarer (4) Trackbacks ()

Klassiker där alla fattar hypen utom jag

Jag tycker väldigt mycket om att läsa så kallade klassiker, även om jag ogillar uttrycket. Det är ett uttryck som ska bunta ihop böcker som levt kvar under många år, och kan ge dessa böcker ett onödigt rykte som svåra och otillgängliga för den moderna läsaren. Dock är jag inte förtjust i snobbism av typen att man minsann BARA läser klassiker heller. Well well, nog om det. Jag använder mig för tydlighetens skull här ändå av uttrycket klassiker. Idag tänkte jag outa två klassiker som många gillar men som jag verkligen INTE är förtjust i.

Emily, Emily... Hoppas att du förlåter mig för att jag inte tycker om din bok. Trots allt har du en hel västvärld som tillber dig sedan ganska många år tillbaka så det är säkert okej för dig. Och fellow litteraturvetare, jag hoppas att även ni förlåter mig. Det är ju lite tabu att ha personliga åsikter om de stora kanoniska verken och jag kan absolut se att den här romanen måste ha haft stor påverkan i sin samtid och sådär, och den förtjänar säkert att leva vidare. Men nu bryter jag mot det där tabut för att avslöja hur sjukt tråkig jag tyckte att Svindlande höjder var. Det kändes som att varje sida tog evigheter att läsa och det hände aldrig något som engagerade mig i karaktärerna eller händelseförloppet. Språket var dessutom väldigt tråkigt och helheten kändes som tjej-sitter-i-hus-sedan-många-år-tillbaka-och-har-ingenting-att-göra-så-hon-skriver-en-bok. Dessvärre var jag tvungen att avbryta min läsning efter ett tag eftersom det hela var ohållbart. Dock lyssnade jag med intresse på det läraren i A-kursen hade att säga om boken, men alltså utan att själv överhuvudtaget förstå charmen. Kafka på jobbet håller inte direkt med mig.

Min kompis Daniela brukar vara väldigt bra på att tipsa om böcker. När hon tipsade om Räddaren i nöden så tog jag mig alltså genast till mig det och började läsa. Läste och läste. Som segt tuggummi som man ändå fortsätter tugga på, högg jag mig ivrigt fast vid pärmarna trots att de skrek: LÄGG NER OSS, GLÖM BORT OSS OCH LÄS NÅGOT ANNAT. Nej, nej, tänkte jag. Salinger har ju påverkat människor hur mycket som helst. Nej, nej, tänkte jag. Den här boken ska ju vara sådär omvälvande och utvecklande. Det måste vara något jag missar här, tänkte jag. Tills jag insåg att jag helt enkelt inte var speciellt intresserad av killen som gick runt och var förvirrad. Alltså ännu en klassiker som hypats och älskats sönder och samman men som inte är något för mig. Samtidigt hos Helena är av en helt annan åsikt, vet jag.

Imorgon tänkte jag istället tipsa om två av mina absoluta favoritklassiker – något som är betydligt svårare. Vilka klassiker har ni haft svårt för och inte förstått varför alla kramat till döds?

2011-05-04 @ 15:00:00 Permalink Bokig kuriosa Kommentarer (14) Trackbacks ()

Selma fascinerar som alltid

Under påskhelgen läste jag En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf. Det är en berättelse med drag av forntida sägner. Som alltid i Selmas böcker så är skogen och naturen väldigt närvarande i människors liv och medvetanden. Berättelsen handlar om Gunnar Hede, en lovande ung student som hellre spelar fiol än pluggar. Så blir han galen och driver runt som handlare från hem till hem. Folk kallar honom Getabocken och skrattar bakom hans rygg.

I sin barndom har Ingrid gått runt med cirkusfolk. En dag hör hon Gunnar Hede (innan han blir galen) spela fiol och han ser i hennes ögon att hon kommer att bli något stort. Småningom förbarmar sig en rik familj över flickan och låter henne bo i deras hem som en dotter. Åren går och Ingrid glömmer aldrig bort mannen med fiol, som en gång påverkade henne så mycket.

Så korsas deras vägar igen, men om ni vill veta mer om det så får ni allt läsa boken. Jag har skrivit tidigare om Selma Lagerlöf och hur jag älskar hennes så kallade sagor för vuxna. Och hur jag liksom sparar på hennes böcker och bara läser en då och då. Det finns ju bara ett visst antal och kommer knappast bli fler.

Tidigare av Selma har jag läst några böcker i gymnasiet (men jag minns inte riktigt vilka) och Nils Holgersson som barn. Lite bonus är att Selma var med i min författarjulkalender. Här skrev jag lite mer om min relation till hennes författarskap. En gång hade jag en julutmaning där man skulle läsa något av Selma. Här hyllade jag Gösta Berlings saga och här tyckte jag till om dagboken.

2011-05-04 @ 07:30:00 Permalink Bokrecension Kommentarer (2) Trackbacks ()

Skriver jag, andas jag dikten, låter meningarna komma och gå, som godståg

Nu är det som en slags spänning i kroppen bara, som om jag vore elektrisk, som om det när som helst kunde slå över. Om jag inte hade haft dikten, om jag inte kunde skriva varje vaken minut, så skulle jag gå under, brinna upp från insidan. Också nu: nu när allt är torrt och dödsbringande – skriver jag, andas jag dikten, låter meningarna komma och gå, som godståg.

- Fint citat ur YARDEN

Kristian Lundbergs Yarden har ju verkligen hypats sönder och samman under en ganska lång tid nu. Ändå har jag, precis som i fallet med Min kamp, hela tiden velat läsa den eftersom jag tyckt att den låtit intressant. Det känns nästan överflödigt att beskriva handlingen, så jag gör det i några korta ord: Man som jobbat som poet och kulturskribent får gå tillbaka till att jobba i hamnen i Malmö, ett tungt och fysiskt krävande jobb. I boken varvas berättelsen om detta, och reflektioner kring skillnaden mellan de olika jobben, med glimtar från en tung barndom. En schizofren mamma som aldrig riktigt gick att känna sig trygg hos, bland annat.

Yarden är en lågmäld berättelse på inte så många sidor. Ändå tycker jag att den säger så mycket och jag läste den nästan i ett svep. Trots att den är så lågmäld så är den svår att släppa taget om. Lundberg tecknar ett intressant porträtt av hur det är att jobba med ett jobb bara för pengarnas skull och om hur han hela tiden tänkt att han någon gång ska komma att hamna där igen. Tvingas falla in i den råa jargongen om han inte vill bli utstött.

I vanliga fall brukar jag ha svårt för böcker som är svepande och lågmälda men så blir det aldrig när jag läser den här boken. Istället blir jag genast sugen på att läsa den nya boken av samma författare. Har ni läst Yarden – vad tyckte ni?