I den andra dystopin tänder brandmännen eld på hus
Det här med att fota böcker tillsammans med någonting vill jag haka på. Bokstävlarna brukar fota böcker + katt/katter och Bokbabbel kör på finsk design (eller ibland Converse) + bok. Jag tänkte köra på någon detalj från mitt hem + bok. Alltifrån koppar och glas, till bokhögar eller ljuslyktor. Bara för att det blir lite roligare så. Här ser ni Fahrenheit 451 + min snygga The little mermaid-kopp som jag är väldigt förtjust i.
Nåväl, vidare till ämnet för dagen: Dystopi nummer två. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury från 1953 är ett tips från Johanna på The Books (vafalls! bloggen går inte att komma in på så jag kan visst inte länka just nu) och jag är väldigt glad att jag klickade hem pärlan från Bokbörsen. Jag älskar den nämligen. Den utspelas i en framtid då brandmännen har till sin uppgift att tända eld på hus. Böcker är nämligen strängt förbjudna även i Bradbury-land, precis som i Toffs bok. Det florerar rykten om att brandmännen en gång i tiden faktiskt släckte bränder, på den tiden då hus inte var brandsäkra. Men det är längesedan och ingen vet säkert. Människorna i Bradburys välformulerade roman sitter framför tv-apparaten och tittar på meningslösa program där inget särskilt händer. Ingen tänker längre efter. Ingen längtar ens efter någon djupare intellektuell stimulans och Montag, som är romanens huvudkaraktär, och hans fru minns inte längre hur de träffade varandra. De pratar aldrig om något annat än det omedelbart vardagliga. Någonsin.
Montag är brandman och kommer ofta på sig själv med ett stelopererat leende i välmående över att få bränna upp hus som misstänks innehålla litteratur. Tills han en dag på en promenad (obs, det här är ingen spoiler eftersom det här är precis i början av boken) möter en ung flicka som får honom att börja tänka efter. Hans hjärna väcks ur en livslång dvala och det stelopererade leendet försvinner. Eftertänksamheten leder honom in i tankar han säkert mått bättre utan, men som gör att han vill förändra samhället. Och mer än så tänker jag inte avslöja.
Istället vill jag säga hur förtjust jag är i boken – språket är otroligt lätt att ta till sig och det vimlar av fina formuleringar. Jag älskar det nattsvarta och tänker direkt på vår egen samtid. När det gäller det konstanta tv-tittandet så tänker jag förstås: aha, dokusåpor! och på hur det nästan är mer socialt accepterat att titta på tv varje kväll än att inte göra det. Och det där med att aldrig prata om viktigheter i ett förhållande (man dövar ju med tv! shopping! internet! vardag! osv) har vi nog alla läst ångestdrypande relationsromaner om. Men förhoppningsvis inte upplevt.
Det är intressant hur temat för såväl den här romanen som Toffs bok är att böcker är förbjudna. Kunskap är makt-tanken vilar mellan raderna. Det finns väl inget så skrämmande för en totalitär regim än intelligenta människor, som orkar engagera sig, göra motstånd, göra revolution. Man vill ha ett snällt och förnöjsamt folk som guppar med huvudet i takt till reklamjinglarna och gör sin plikt utan knussel. Därför är den här typen av romaner så viktiga. Det läskiga med Bradburys lilla mästerverk är att det tycks vara den allmänna opinionen som lett fram till att man förbjudit böcker och bara stirrar på teven dygn efter dygn. Det tål att tänkas på. Ofta.
Författare jag inte läst men nog skulle gilla, del 3
En av mina boktipsauktoriteter, Karin, har länge pratat om Sara Lidman. Karin var även den person som tipsade om Moa Martinsons författarskap och det blev ju en väldigt lyckad bekantskap så jag tror att det kan bli samma med Sara. Frågan är vilken bok jag i så fall ska börja med att läsa. Den frågan bollar jag vidare till er. Har ni koll på Lidman? Jag har nämligen lyckats bli vuxen utan att läsa en enda rad av henne. Däremot såg jag henne på Stadsteatern (i publiken) en gång när jag var typ 15 och besatt av Kurt Cobain och såg en pjäs om just honom. Mamma drog efter andan och mumlade: "Sara Lidman". Och jag skakade väl menande på huvudet och tyckte att hon var pinsam. Men nu vill jag läsa en bok av henne.
Nåväl. Tidigare författare jag nämnt som jag inte läst men nog skulle gilla är Virginia Woolf och Michael Strunge. Och fler lär det bli. Tanken är förstås att dessa inlägg ska peppa mig till att faktiskt också läsa författarna.
Hjälp en stackars bookoholic
Först och främst vill jag berömma Bokbabbels bookoholic-lista och poängtera igenkänningsfaktorn (som är hög). Den kvinnan kan verkligen konsten att skriva roliga och välformulerade blogginlägg. Därefter vill jag be om er hjälp. Det är nämligen så att jag börjar känna en riktig stress över att jag har så enormt mycket olästa böcker hemma. Berget är numera ett land, om man säger så. Och på det kommer nya (förvisso älskliga) recensionsböcker, eventuella bokcirkelböcker och aha-jag-var-på-Emmaus/Stadsmissionen/antikvariat/pocketshop(!)-och-såg-en-bok-som-inte-finns-någon-annanstans-jag-lovar-böcker.
Jag skulle vilja ägna de böcker jag har den uppmärksamhet de förtjänar. Och förhoppningsvis är de alla bra, men det kommer säkert vara en del jag gillar mindre och således kan rensa bort. Det vore skönt att feng-shuia lite bland böckerna helt enkelt, i den meningen att jag vill läsa dem och sedan bestämma om de ska behållas eller ej. Jag har redan gått iväg med typ 18 (lästa) böcker till bibblans readcycle-låda, lagt ner kanske 20 på bänken i min port och en bok ute på stan på en bänk nyligen. Men jag vill läsa de böcker jag äger och inte har läst.
Drömmen vore alltså att ha ett totalt bokköpstopp (bokcirkelböcker undantaget) och ägna mig åt recensions-exemplar + de böcker jag redan har. Och inte köpa en enda bok förrän jag läst allt jag har och kanske bara har 10 olästa böcker kvar. De icke-insatta kanske rynkar förvirrat på ögonbrynen och undrar vari problemet ligger – det är väl bara att hålla hårt i plånboken och undvika boklådor, nätbutiker och antikvariat? Nåväl, de personerna lider antagligen inte av detta problem och är således lyckligt lottade.
Jag känner nämligen så starkt att jag vill känna mig helt lugn i att läsa det jag har i hyllorna. Men så sneglar jag på vill-ha-listan och den är milslång och jag tänker att kanske just den där boken försvinner för alltid från Bokbörsen om jag inte slår till nu?
Det jag behöver er hjälp med är alltså – är det någon idé att ens försöka ge sig på den här typen av köpstopp? Är det möjligt att klara av eller svävar jag bland molnen (come on my darling, vi glömmer allt annat...)?
I den första dystopin dricker man mäsk och träffar brudar
Jag inledde min dystopimånad med att läsa Toffs bok – med kommentarer av Muham Bentson. Det är en väldigt nyskriven dystopi och, kan jag tycka, lite för konstruerad.
I en ganska avlägsen framtid har Stockholm åter delats upp i öar, eftersom broarna (till exempel Västerbron som länkar mellan Hornstull och Kungsholmen) inte finns kvar. Överallt brinner stora sopberg. Man får inte läsa böcker. Klasskillnaderna är enorma. Huvudpersonen, Toff, jobbar hela dagarna och den som inte jobbar tillräckligt snabbt straffas. Hans mamma dricker mäsk för att stå ut med livet. Så blir Toff kär och börjar skriva, mer och mer skriver han. Det är absolut förbjudet och skulle inte ge honom en lindrig behandling om det upptäcktes men han känner att han måste skriva. So far, so good. Det är ett intressant scenario. Böcker är förbjudna för att ingen ska tänka efter, alla ska arbeta. Den forna tiden Innan Katastrofen (ungefär) nämns ofta och allehanda rykten om hur man levde (dvs hur vi lever idag) florerar. Dessa stycken är rolig läsning som innehåller grova kängor åt både det ena och det andra – kvällstidningarna till exempel. Vad katastrofen bestått i får man som läsare aldrig reda på, men att något har hänt är uppenbart med tanke på bl. a alla sophögar som brinner runtom i staden.
Toffs berättelse blandas med kommentarer av historikern Muham Bentson som lever än längre fram i tiden. Han analyserar Toffs berättelse som ett storverk, som litteraturhistoriker idag respekterar Dantes Den gudomliga komedin eller Dostojevskijs Brott och straff.
Stockholm heter Ståkkålm och andra lika vridna namn vimlar det av. Däri ligger ett av problemen jag har med boken. För visst är det tänkbart att språket ser annorlunda ut om flera hundra år – det gör det garanterat, snarare. Men ska man börja med det så känns det som att man måste gå mycket längre än Dixelius gjort. Tänk bara hur vårt språk skiljer sig från hur man pratade för 200 år sedan. Nåväl, jag förstår att Dixelius vill förläna boken en viss framtidslyster, men det blir nästan bara fånigt när de flesta orden är sig lika.
Jag stör mig också på att idén tycks stå före berättelsen. Men det blir kanske lätt så i dystopier. Det är uppenbarligen en idé man vill få fram först och främst. Boken gick snabbt att läsa och under läsningen blev Toffs öde viktigt för mig. På så sätt är det en fin berättelse. Har ni läst den?
Filmer om författare, konstnärer och artister
Många författare och artister har levt hårda och utbrännande liv, där konsten hela tiden varit den låga som fått dem att orka lite till. Jag tycker om sådana filmer, även om de ofta ger mig magont i sin sorglighet. Det är alltså inte det ofta destruktiva draget i dessa människor som tilltalar mig på något slags BOATS-aktigt sätt. Det är den där lågan. För många av de riktigt stora inom konst, litteratur och musik har verkligen fått kämpa för att nå sin framgång. Endast ett fåtal har lyxigt kunna glida in i tv-soffor och leva-på-författarskapet-liv på ett bananskal. Och att se den kämparandan inspirerar mig i mitt eget kreativa skapande. Jag tänkte därför tipsa om några filmer av den här typen och berätta lite om varje film.
Några av filmerna jag tipsar om.
Bonjour Sagan handlar om Francoise Sagans liv. Själv är jag väldigt förtjust i hennes böcker och har sett filmen säkert fem gånger åtminstone. Sagan levde för att skriva och satt ofta och slet sitt hår framför skrivmaskinen. Men det blev också en hel del kokain och alkohol, vilket ger filmen sitt sorgliga mörker. Dock är miljön otroligt härlig – Sagan bor i ett hus på landet med sina vänner – och skrivandet löper som en röd tråd genom hela filmen där citat av Sagan läses upp.
La vie en rose handlar om ännu en fransyska, nämligen Edith Piaf. Hon hade ett otroligt sorgligt och destruktivt liv på många sätt, men sången fortsatte hon med livet ut. Filmen är välgjord, stark och full av Ediths fina musik. Nu vill jag förstås även läsa hennes självbiografi. För några år sedan lyssnade jag jämt och ständigt på Piaf och filmen har jag sett många gånger.
Cornelis är det mycket snack om nu. Filmen, alltså. Jag såg den på bio härom veckan och tyckte mycket om den. Även Cornelis levde ett hårt liv på många sätt, men hade alltid musiken att återkomma till. Cornelis är en av mina stora husgudar och finns alltid representerad med åtminstone ett par låtar i mina Spotify-listor. Passa på att se filmen medan den går på bio. Se också den här dokumentären.
August handlar om en period i August Strindbergs liv – mest precis innan han slog igenom. Det är kämparglöd rakt igenom och dessutom härlig slutet-av-1800-tals-miljö i Stockholm med höga hattar och Röda rummet. Den finns på dvd, till exempel här.
The rose handlar om Janis Joplin och är väldigt svår att få tag på men helt och hållet värd kämpandet. Sorg, sång, revolution.
Pollock handlar om konstnären Jackson Pollock och jag tycker att filmen verkligen lyckas fånga det intensiva i en konstnärlig skapandeprocess eller vad man ska kalla det för utan att låta alltför svår. Pollock stänger in sig och skvätter färg i timmar.
Basquiat handlar om den fantastiska konstnären med samma namn. Han hängde i Andy Warhols kretsar och levde också ett sorgligt liv. Filmen innehåller otroligt bra musik, skådisar och är väldigt inspirerande samtidigt som den är sorglig.
Sådär, nu har ni filmer att se för ett tag framöver. Har ni några filmer om författare/konstnärer/artister att tipsa om?
Bokenkät deluxe à la Bokbabbel - del 4
Jag tänkte inleda söndagen med att fortsätta att besvara Bokbabbels enkäter – även om jag ju ligger lite efter. Sedan ska jag sätta mig och läsa Du sköna nya värld och dricka en stor kopp kaffe. Här har jag svarat på del 1, del 2 och del 3 av enkäten.
1. Din kvinnliga favoritkaraktär?
Som sagt så är jag dålig på att komma ihåg karaktärer ur böcker men jag är väldigt förtjust i Astrids tjejkaraktärer.
2. Favoritnovell eller novellsamling?
Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July och Åtta procent av ingenting av Etgar Keret.
3. En bok som gjorde dig besviken?
Jag kör igen på Skulle jag dö under andra himlar av Johannes Anyuru
4. Favoritfilmatisering?
Jag kommer inte på någon nu men gillar filmer om författares liv, något jag tänkte blogga om senare idag.
5. Favorit romance-bok?
Romance är inte min kopp te men jag älskar Kärlekens historia av Nicole Krauss som innehåller mycket kärlek.
6. Vilken var din älsklingsbok som barn?
Tordyveln flyger i skymningen, När det blåser på månen, Madicken och Pippi Långstrump. Plus lite andra som finns nämnda i del ett av enkäten.
7. Favoritcitat? (Ur vilken bok?)
Ojoj vad svårt. Jag gillar det citat som var i början av Fahrenheit 451 som jag nyligen läste. Ni vet ett ibörjanavbok-citat. Det lyder: "Ger de dig ett linjerat papper, så skriv på andra ledden" eller något i den stilen.
8. En bok du länge velat läsa men fortfarande inte har läst?
Jag börjar känna en enorm stress över alla olästa böcker här hemma faktiskt (ska inte köpa så mycket nytt) så det är svårt att välja ut ett exempel. Men några böcker jag länge velat läsa är Sputnikälskling av Haruki Murakami, Nässlorna blomma av Harry Martinson och Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson.
9. En bok du önskar fler människor hade läst?
Massa poesi. Jag önskar att fler människor insåg tjusningen med poesi. Annars önskar jag att fler hade läst Moa Martinson (även om ju många faktiskt har läst henne).
10. En karaktär du bäst kan relatera till?
Kommer inte på någon specifik men en inspirerad, förvirrad karaktär som tänker för mycket kanske?
11. Bästa öppningsscenen i en bok, vilken?
Jag är väldigt förtjust i inledningen av Oksanens Utrensning. Den blir liksom omöjlig att sluta läsa redan från scratch.
12. Mest överraskande twisten eller slutet?
Även om jag inte var överförtjust i boken i sig så var twisten i Iselin C. Hermanns A prioritaire väldigt överraskande. Så även i Dixelius Toffs bok.
13. Favorittitel?
Jag älskar titlar på böcker överlag. Till exempel är jag väldigt förtjust i Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner. Även Fågeln som vrider upp världen är en fin titel. Och så älskar jag titlar som Hey Dolly och Darling river.
14. En bok alla hatade men du gillade?
Folk verkar mycket mindre förtjusta i Girlfriend in a coma av Douglas Coupland än vad jag blev. Men jag tror inte att de hatar den direkt, så denna fråga får jag lämna obesvarad.
15. Din absoluta favoritbok ever?
Men herregud, nu har jag suttit med fingrarna på tangentbordet och stirrat på min bokhylla i typ tio minuter. Det är så svårt att bara väljer en. Men jag väljer Drömfakulteten för språket, stämningen, metaforerna och allt det andra.
Dystopierna har inte dödat mig än...
... men däremot har blogginspirationen trytit lite. Nu har jag dock plockat fram min idébok och är laddad inför att komma igång igen.
Har precis påbörjat Du sköna nya värld men inte kommit så långt att jag hunnit bilda mig en uppfattning än. Sedan har jag lagt ner en hel del böcker i porten i mitt hus, hittat böcker i ett bytesrum och fingrar ivrigt på eventuella beställningar. Litteraturvetenskapen kommer igång nästa vecka och jag har lite annat roligt på gång.
Och dystopier har jag absolut inte tröttnat på än, vilket jag faktiskt trodde. Tvärtom vill jag ha mer dystra framtidsskildringar. Skräckscenario efter skräckscenario eftersom det när min samhällskritiska ådra som behöver näras.
Vad läser ni? Hur mår ni? Vad ska ni läsa i helgen?
Missade du någon underbar författare?
Jag tänkte bara passa på att, såhär på lördagen när man kanske har lite mer tid över, upprepa vilka författare jag valde att ha med i min julkalender. De är alla otroligt läsvärda och 2011 hoppas jag på att hitta många nya författare att gilla lika mycket. I år är ju som bekant hitta-nya-författare-året. Imorgon kommer ett inlägg om de författare jag faktiskt vill läsa mer av, som jag upptäckte under 2010. Men här alltså – min författarjulkalender för den som missade någon:
Charles Bukowski
Marguerite Duras
Douglas Coupland
Carl-Johan Vallgren
Haruki Murakami
Sara Stridsberg
Paul Auster
Michail Bulgakov
Selma Lagerlöf
George Orwell
Majgull Axelsson
Astrid Lindgren
Jonas Hassen Khemiri
Francoise Sagan
Sylvia Plath
Lukas Moodysson
Siri Hustvedt
Jonathan Safran Foer
Monika Fagerholm
Bruno K. Öijer
Stina Aronson
Karolina Ramqvist
Moa Martinson
Hjalmar Söderberg
Med bakgrund mot att jag gillar älskar de här uppräknade författarna – har ni några skräddarsydda tips på vilka fler författare jag inte får missa?
Dystopisk måsteläsning för alla (tycker jag)
Läsåret är osedvanligt segstartat, trots att jag har gjort januari till min dystopimånad. Av den anledningen kommer nog dystopitemat att hänga med en bit in i februari också. Jag har en liten bit kvar i De vilda detektiverna och sedan blir det bara dystopier. Men det kommer nog inte bli så dystert tror jag, utan mest inspirerande.
Dystopitemat är ju ingen utmaning, men om ni blir sugna och också vill läsa en dystopi så tänkte jag tipsa om några bra. Vissa av dem har jag tipsat om gång efter annan men det spelar ingen roll. De är värda att tipsas om ännu en gång.
Dessa har jag redan läst som ni förstår, så mitt dystopitema innehåller lite andra böcker.
Dystopitemat är ju ingen utmaning, men om ni blir sugna och också vill läsa en dystopi så tänkte jag tipsa om några bra. Vissa av dem har jag tipsat om gång efter annan men det spelar ingen roll. De är värda att tipsas om ännu en gång.
Dessa har jag redan läst som ni förstår, så mitt dystopitema innehåller lite andra böcker.
Författare jag inte läst men nog skulle gilla, del 2
Michael Strunge verkar ha varit en väldigt intressant typ. En dansk poet som gav ut ett gäng diktsamlingar. Jag vet inte om det var en sådan där myt han själv skapade för poetmystikens skull eller om det stämmer – men han ska tydligen ibland ha skrivit tjugo timmar i sträck. Det är vad jag kallar poetiskt vanvett när det är som bäst. Frenzyn, liksom. Hursomhelst så har jag bläddrat lite i Kristallskeppet och märker direkt att det här är Jessica-poesi när den är som bäst. Galet, versaler och gemener blandat, inga regler, inga försiktigt abstrakta naturliknelser och lite grekisk mytologi inslängd för sakens skull – oh no.
Det här är explosivt och inspirerande och jag vill garanterat läsa Michael Strunge och det snarast.
Har ni läst honom? Sist skrev jag ett sådant här inlägg om Virginia Woolf.
Bokenkät deluxe à la Bokbabbel - del III
Jag kom av mig lite med att svara på Bokbabbels enkäter efter att ha svarat på del ett och två. Här kommer mina svar på del tre av enkäten:
1. Den bästa boken du läste förra året?
Jag har svårt att välja en favorit när det pratas favoriter. Här är de bästa böckerna jag läste 2010, och här finns de bästa under 2009.
2. En bok du läst fler än tre gånger?
Jag läser sällan om böcker, anmärkningsvärt med tanke på den mängd böcker jag har hemma. Bläddrar dock gärna i favoritböcker. Men alla Astrid Lindgrens böcker läste jag garanterat fler än tre gånger som barn. Och Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen.
3. Din favoritbokserie?
Jag läser nog aldrig bokserier, så ingen aning.
4. Din favoritbok ur favoritbokserien?
Se svar på fråga tre.
5. En bok som gör dig glad?
Den jag läser just nu (De vilda detektiverna av Roberto Bolano) gör mig glad av olika anledningar som jag tänkte skriva mer om när jag läst ut boken.
6. En bok som gör dig ledsen?
Inlåsta (Room) av Emma Donoghue gör mig ledsen. Varulvsvalsen av Sigge Eklund också.
7. Mest underskattade bok?
Jag kommer inte på någon.
8. Mest överskattade bok?
Den femte sanningen av Doris Lessing, Skulle jag dö under andra himlar av Johannes Anyuru, Bönbok för en vän av Joan Didion, Svindlande höjder av Emily Brontë. Tycker jag, men inte många andra.
9. En bok du inte trodde du skulle gilla men kom att älska?
Här kommer jag inte heller på någon, kanske beror det på att det är morgon och att jag snart ska börja råplugga hela dagen.
10. Favoritklassiker?
Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson, 1984 av George Orwell, Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov.
Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson, 1984 av George Orwell, Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov.
11. En bok du hatade?
Jag kommer ihåg att jag avskydde På västfronten intet nytt när jag läste den i skolan. Den var hemskt tråkig.
12. En bok du älskade men som du inte längre älskar?
Sidney Sheldon var en tidig tonårsfavorit. Lite för ung för att läsa sådana böcker, men jag slukade nog nästan alla hans böcker som fanns på svenska. Känner inte längre något lässug, om man säger så.
13. Din favoritförfattare?
OK, eftersom ni redan känner till mina favoritförfattare i och med författarjulkalendern så borde jag försöka lägga till någon som inte var med där. Men jag struntar i det, är tråkig och säger Sara Stridsberg.
14. Din favoritbok av favoritförfattaren?
Drömfakulteten och Darling river.
15. Din manliga favoritkaraktär?
Som jag skrev om i en av de tidigare enkäterna så är jag hemskt dålig på att komma ihåg karaktärer ur böcker, så jag vet inte. Bukowskis alterego Chinaski kan vi säga, mest för att röra om i grytan.
Långa eller korta blogginlägg? Ofta eller sällan?
Jag läste ett alldeles underbart inlägg hos Vixxtoria häromdagen. Det handlade om ett ämne som för mig är högaktuellt just nu i och med dystopimånaden. Nämligen dystopier, hör och häpna. Men men, det jag ville skriva var att jag alltid blir så glad när ett långt och välskrivet inlägg som det dyker upp i min Googlereader. Förvisso är det ju ingen poäng med kvantitet om ingen kvalitet finns men det är det som är det fina i kråksången – de är ofta innehållsrika om de står i en bokblogg. Sedan gillar jag också de kortare och roliga inläggen, men det är något särskilt med att ta sig tid till att ordentligt läsa en lång text (om litteratur). Det är samma sak i tidningar. Jag blir så glad när jag hittar en lång och intressant artikel i DN. Det kanske har att göra med att twitter och den uppspeedade mediavärldens texter blir allt kortare, och människors koncentrationstålamod minskar i samma takt. Då är det som en oas att hitta de längre och eftertänksamma texterna.
Jag gillar även bloggar som uppdateras ofta. Jag skulle aldrig sluta läsa en blogg för att den uppdateras bara ibland, men gillar man det någon skriver så blir man självklart glad om man ofta får läsa nya texter av personen ifråga.
Det här blir ju väldigt meta. Ett blogginlägg i en bokblogg om att blogga ungefär. Men jag tänkte fråga hur era preferenser ser ut. Jag antar att de flesta föredrar att läsa välskrivna och intressanta blogginlägg, oavsett hur ofta eller sällan de dyker upp och oavsett deras längd. Men om ni ska välja, föredrar ni då korta eller långa inlägg? Tröttnar ni om en blogg uppdaterar ofta eller blir ni bara glada? Svara gärna i kommentarsfältet eller i er egen blogg.
Jag gillar även bloggar som uppdateras ofta. Jag skulle aldrig sluta läsa en blogg för att den uppdateras bara ibland, men gillar man det någon skriver så blir man självklart glad om man ofta får läsa nya texter av personen ifråga.
Det här blir ju väldigt meta. Ett blogginlägg i en bokblogg om att blogga ungefär. Men jag tänkte fråga hur era preferenser ser ut. Jag antar att de flesta föredrar att läsa välskrivna och intressanta blogginlägg, oavsett hur ofta eller sällan de dyker upp och oavsett deras längd. Men om ni ska välja, föredrar ni då korta eller långa inlägg? Tröttnar ni om en blogg uppdaterar ofta eller blir ni bara glada? Svara gärna i kommentarsfältet eller i er egen blogg.
Snart litteraturvetenskap igen
Imorgon får jag en hemtenta i idehistoria, sedan är det åter dags för litteraturvetenskap. Jag känner mig sjukt peppad och inser hur mycket det har gett mig att läsa det ämnet. Dels har jag upptäckt en mängd nya författare och genrer, dels inspirerats och dessutom träffat folk jag kommit nära. Det är något särskilt i att dela ett såpass stort intresse för att läsa tror jag. Samtalsämnen lider man aldrig brist på direkt, för om det skulle bli så att man inte har något att prata om så funkar alltid böcker. Och då kan man hålla på hur länge som helst.
För en icke-läsande person är det här nog svårt att relatera till. Det är inte så konstigt egentligen, för jag har ganska svårt att relatera till hur någon vill prata om fotboll, bilar eller smink i timtal. Man har olika intressen och det är alltid kul att dela de största sådana man har med andra som gillar samma sak. Till exempel har jag på senare år börjat prata mycket mer om mitt eget skrivande, eftersom jag lärt känna fler personer som också skriver. På så sätt kan man peppa varandra och kanske få ovärdelga tips dessutom. Jag har tänkt lite på detta efter att ha läst det här inlägget hos Malin. Fint.
När det gäller litteraturvetenskapen så känner jag verkligen att jag har hittat min grej. Det känns nästan lite fel att ägna så mycket tid åt något som är så roligt. Jaha och vad blir man när man pluggar det då? är väl en klassisk fråga, som är så inrotad i karriärssamhället att jag ibland själv kommer på mig själv med att tänka i samma banor. Sedan kommer jag på att allt det där nog löser sig. Nu satsar jag först och främst på ett år till av litteraturvetenskap. Efter det kommer jag att ha en magisterexamen. Känner jag mig sugen på mer efter det så kompletterar jag till en master. Det är kanske dags att redan börja fundera på vilket författarskap/vilken bok man ska grotta in sig i till magisterexamen.
Men först blir det lite Bolano-läsning.
För en icke-läsande person är det här nog svårt att relatera till. Det är inte så konstigt egentligen, för jag har ganska svårt att relatera till hur någon vill prata om fotboll, bilar eller smink i timtal. Man har olika intressen och det är alltid kul att dela de största sådana man har med andra som gillar samma sak. Till exempel har jag på senare år börjat prata mycket mer om mitt eget skrivande, eftersom jag lärt känna fler personer som också skriver. På så sätt kan man peppa varandra och kanske få ovärdelga tips dessutom. Jag har tänkt lite på detta efter att ha läst det här inlägget hos Malin. Fint.
När det gäller litteraturvetenskapen så känner jag verkligen att jag har hittat min grej. Det känns nästan lite fel att ägna så mycket tid åt något som är så roligt. Jaha och vad blir man när man pluggar det då? är väl en klassisk fråga, som är så inrotad i karriärssamhället att jag ibland själv kommer på mig själv med att tänka i samma banor. Sedan kommer jag på att allt det där nog löser sig. Nu satsar jag först och främst på ett år till av litteraturvetenskap. Efter det kommer jag att ha en magisterexamen. Känner jag mig sugen på mer efter det så kompletterar jag till en master. Det är kanske dags att redan börja fundera på vilket författarskap/vilken bok man ska grotta in sig i till magisterexamen.
Men först blir det lite Bolano-läsning.
Dystopimånaden januari har börjat
Jag läser visserligen Bolanos utsökta De vilda detektiverna, som väl är så långt ifrån dystopi man kan komma. En myllrande, inspirerande, annorlunda tegelsten som jag hittills är helt fast i. Dock har jag börjat paralelläsa en dystopi nu, eftersom mitt januari har det temat. Även Dixelius Toffs bok verkar lovande.
Inför en tripp till landet har jag packat ner alldeles för många böcker. Min vana trogen. Och så tog jag en snitsig mobilbild men lyckas inte skicka iväg den för att min nya telefon är alldeles för komplicerad.
Böckerna är De vilda detektiverna, Enhet av Ninni Holmqvist, Nere för räkning i London och Paris av George Orwell (dock ingen dystopi) och så Toffs bok av Kalle Dixelius OCH Oryx & Cryke av Margaret Atwood. Mest för att ha mycket att välja på, om man säger så.
Vad läser ni just nu?
Inför en tripp till landet har jag packat ner alldeles för många böcker. Min vana trogen. Och så tog jag en snitsig mobilbild men lyckas inte skicka iväg den för att min nya telefon är alldeles för komplicerad.
Böckerna är De vilda detektiverna, Enhet av Ninni Holmqvist, Nere för räkning i London och Paris av George Orwell (dock ingen dystopi) och så Toffs bok av Kalle Dixelius OCH Oryx & Cryke av Margaret Atwood. Mest för att ha mycket att välja på, om man säger så.
Vad läser ni just nu?
De bästa böckerna jag läst 2010
I år har varit ett makalöst läsår för mig. Inte om man ser till antalet lästa böcker, men vilka böcker jag läst. De femton böckerna nedan tycker jag var allra bäst. Klicka på boktitlarna för att läsa vad jag skrev om respektive bok. Böckerna är utan inbördes ordning.
Darling river av Sara Stridsberg
Feberboken av Stina Aronson
Fritt förfall av Birgitta Stenberg
Svårläst av Åsa Ericsdotter
Kafka på stranden av Haruki Murakami
Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn
Girlfriend in a coma av Douglas Coupland
Kattens skratt av Sture Dahlström
Inferno av August Strindberg
Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
Utrensning av Sofi Oksanen
Djurens gård av George Orwell
Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner av Lukas Moodysson
Mordets praktik av Kerstin Ekman
Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski
Jag ser nu att det är extremt mycket svenskt och många kvinnor. Men vad kan jag säga? Jag läser mycket svenskt helt enkelt och tycker att det är helt okej. Förra årets bästa-lista såg lite annorlunda ut (och den tycker jag ni ska kolla in för även alla de böckerna är extremt läsvärda).
Jag har läst många årsbästa-listor i bokbloggar och älskar verkligen sådana listor. Men ifall jag har missat någon så måste jag ändå fråga vilka som var de bästa böckerna ni läste under 2010?
Darling river av Sara Stridsberg
Feberboken av Stina Aronson
Fritt förfall av Birgitta Stenberg
Svårläst av Åsa Ericsdotter
Kafka på stranden av Haruki Murakami
Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn
Girlfriend in a coma av Douglas Coupland
Kattens skratt av Sture Dahlström
Inferno av August Strindberg
Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
Utrensning av Sofi Oksanen
Djurens gård av George Orwell
Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner av Lukas Moodysson
Mordets praktik av Kerstin Ekman
Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski
Jag ser nu att det är extremt mycket svenskt och många kvinnor. Men vad kan jag säga? Jag läser mycket svenskt helt enkelt och tycker att det är helt okej. Förra årets bästa-lista såg lite annorlunda ut (och den tycker jag ni ska kolla in för även alla de böckerna är extremt läsvärda).
Jag har läst många årsbästa-listor i bokbloggar och älskar verkligen sådana listor. Men ifall jag har missat någon så måste jag ändå fråga vilka som var de bästa böckerna ni läste under 2010?
Mina litterära nyårslöften 2011
Jag är oförtjust i måsten när det gäller min läsning, men tycker om utmaningar som bara känns roliga. Och två nyårslöften som bara känns lustfyllda har jag bestämt mig för inför 2011.
Upptäck många nya författare
Jag tycker det är roligt att läsa för mig nya författarskap. Det är som om jag trott att jag faktiskt inte redan gör det men när jag sammanfattade 2010 års läsning så ser jag att jag upptäckt en hel drös nya författare. Dock står löftet kvar. Jag ska fortsätta att läsa de nya författare som jag är nyfiken på, men självklart också dyka djupare i de jag redan upptäckt.
Läs de böcker jag har hemma
Det är roilgt att köpa nya böcker, och jag tänker inte ge mig på något grandiost köpstopp. Dock ska jag ha en ambition att läsa de böcker jag har olästa hemma, för de är en hel del. Och säkert en hel del bra dessutom.
Har ni några nyårslöften nu inför det nya året?
Upptäck många nya författare
Jag tycker det är roligt att läsa för mig nya författarskap. Det är som om jag trott att jag faktiskt inte redan gör det men när jag sammanfattade 2010 års läsning så ser jag att jag upptäckt en hel drös nya författare. Dock står löftet kvar. Jag ska fortsätta att läsa de nya författare som jag är nyfiken på, men självklart också dyka djupare i de jag redan upptäckt.
Läs de böcker jag har hemma
Det är roilgt att köpa nya böcker, och jag tänker inte ge mig på något grandiost köpstopp. Dock ska jag ha en ambition att läsa de böcker jag har olästa hemma, för de är en hel del. Och säkert en hel del bra dessutom.
Har ni några nyårslöften nu inför det nya året?